Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Darell, Gustaf - Darelli, af, ätt - 1. Darelli, Johan Anders af - 2. Darelli, Isac af - Dassau, Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Darelli
210
Dassau
Gustaf Darell.
alltmer framväxande elektrotekniken.
År 1885 praktiserade han på
Statens järnvägars
baningenjörsexpedi-tion i Skövde och kom sedan till
Nyhammars bruks verkstäder i
Dalarna som verkmästare och ingenjör
(1885—93). I en reparationsverkstad
därstädes införde D. 1886 en
belysningsanläggning med elektriska
glödlampor, en av de tidigaste i
landet. Åren därpå fortsatte D. med att
utföra ett femtontal belysnings
anläggningar med elektriskt ljus, bl. a. för
Grängesbergs gruvors dagbrott. Ären
1889—90 utförde D. Sveriges första
elektriska kraftledning från
Nyhammars bruk till den 11/4 km därifrån
belägna Illmyregruvan. Sedermera
byggde han andra
kraftöverföringsanläggningar, bl. a. en på 8 km:s
längd vid Insjön. Åren 1893—95 var
D. ingenjör och förvaltare vid
Klosters ab:s huvudkontor, Stjärnsunds
bruk. Åren 1896—1904 var han
tjänsteman i järnexportfirman Alrutz &
co. i Stockholm, som fr. o. m. 1900
hade firmanamnet C. & J. Svedberg.
D. anställdes därefter som chef för
malm avd. i firman Percy Tham i
Oxelösund och Stockholm 1904—22.
Senare har han bl. a. verkat som
statistiker i Jernkontoret. — Ogift.
— Litt.: H. Smedinger i Dædalus
1940. S. R.
Darelli, af, ätt, härstammande från
bonden i Torkelsryd i Brandstorps
skn, Skarab. län, Anders Petersson,
vars son Johan Andersson, under
1660-talet lagläsare i Vartofta härad,
antog släktnamnet Darelius. Dennes
sonson, överläkaren och assessorn i
Collegium medicum Johan Anders
Darelius, adlades 1770 under namnet
af D. (D. 1). Ätten utgick på
svärdssidan 1834 med hans son, godsägaren
och förf. Isac af D. (D. 2).
1. Darelli, Johan Anders af,
före adlandet Darelius, läkare, f. 12
nov. 1718 i Ods skn, Älvsb. län,
† 19 jan. 1780 i Stockholm.
Föräldrar: kyrkoherden Anders Darelius
och Carin Rhezelius. —- Tidigt
föräldralös uppfostrades D. hos
morbrodern biskop Rhyzelius i Linköping
och sändes 1737 som student till
Uppsala. Medan han studerade kirurgi,
förordnades han 1743 att sköta såväl
de sjuka, vilka hemsänts från kriget
i Finland, som de dalkarlar, vilka
sårats vid gatustriderna i Stockholm.
År 1745 blev han bitr. läkare vid
Sätra brunn. Efter att 1749 i
Uppsala ha promoverats till med. dr blev
han 1750 medl. av Collegium medicum
och läkare vid Maria fattighus i
Stockholm, 1754 läkare vid
drottningens frökenstift, 1755 assessor i
Collegium medicum och slutligen 1758
överläkare vid Serafimerlasarettet.
År 1772 tog han avsked från sistn.
tjänst och 1780 från
assessorstjänsten. Han adlades 1770. — D. "var en
mycket skicklig och förfaren läkare,
idkade en vidsträckt praktik i
Stockholm, hade ett glatt umgängessätt och
var särdeles avhållen av sina sjuka".
-— Gift 1752 med Johanna
Margaretha Faggot. P. H. T.
2. Darelli, Isac af, lantbrukare,
dramatisk författare, f. 19 april 1756,
† 16 dec. 1834 på Vängsjöberg i [-Gott]göra-] {+Gott-
]göra+} skn, Stockholms län. Son till D.
1. — D., som gjorde sig känd ss. en
uppslagsrik lanthushållare på
fideikommisset Vängsjöberg, visade tidigt
litterära intressen, vilka troligen
väckts av hans svåger, teatermannen
J. A. Ristell, och redan vid 18 års
ålder översatte han Voltaires "Alzire
ou les Americains". D:s egna
dramatiska verk äro dilettantmässigt
utförda, och de ha icke fått någon
betydelse för eftervärlden. I hans
"Theaterstycken" (1—2, 1822—28)
ingå tragedierna "Nils Sture, eller
Sturarnes död", "Carl Ulfson, eller
de svenske riddarne i Neapel" och
"Auda", den sistnämnda en
efterbildning av Corneilles "Rodogune", samt
en något värdefullare avhandl.,
betitlad "Tankar öfver tragedien". D. blev
1S12 led. av Lantbruksakad. och av
Vet. akad. Han deltog i många
riksdagar 1778—1823. — Gift 1783 med
Johanna Maria Nentwig. R. A.
Dassau, Herman, affärsman,
industriman, f. 1645 i Lybeck, † 5 dec.
1714 (begraven i Torshälla kyrka).
Föräldrar: köpmannen Hans Dassouw
och Magdalena Roder. — D. kom till
Sverige trol. på 1650-talet. Under
vidsträckta resor, bl. a. till Livland,
inhämtade D. kunskaper om
järnmanufaktur, var därefter en tid anställd
hos sin svåger, stockholmsköpmannen
R. Poort, började vid 1670-talets slut
driva affär för egen räkning och av-
lade borgared som grosshandlare i
Stockholm 1680. Han importerade
under de närmaste åren huvudsakligen
spannmål från östersjöprovinserna
och Pommern men handlade även med
salt, vin, hampa, ekplankor o. dyl.
Efter svärfadern Reinhold
Radema-chers (se denne) död 1668 ledde under
stora ekonomiska svårigheter dennes
änka med sonens och mågarnas hjälp
en tid hans företag, Karl Gustavs
stads manufakturverk, som 1687
indrogs till kronan för ogulden
bankoskuld. Efter vidlyftiga förhandlingar
överlämnade regeringen
manufakturverket, befriat från alla
gravatio-ner, till D. och hans svåger R. Poort,
som förpliktade sig att driva verket,
"sä att riket bleve försett med
allehanda sortementer av
järnmanufakturer till billigt pris och dylika
efter handen kunde exporteras".
Delägarna skulle för egen räkning
uppföra erforderliga byggnader och
överta allt vad hantverkarna
producerade. 1 privilegiet ingick bl. a.
besittningsrätten till säterierna
Gunnarskär och Spånga. Sedan Poort efter
en kort tid dragit sig tillbaka, var D.
ensam manufakturverkets innehavare.
Han moderniserade och utvidgade
anläggningen i rask takt, byggde
dammar, broar och hantverkshus och
uppförde ett flertal hammare av olika
slag. En huvudanledning till att
manufaktursmidet för D. liksom för
föregångaren och efterträdarna blev
en dålig affär, låg i svårigheten att
skaffa ett tillräckligt antal
yrkeskunniga arbetare. Dessutom förfogade
D. icke över ett rörelsekapital, som
stod i proportion till den tidsödande
förädlings- och
distributionsverksamhetens avsevärda penningbehov. I
syfte att skaffa en motvikt mot
manu-faktursmidets ständiga svårigheter
ägnade D. sitt särskilda intresse åt
den mera lönande ståltillverkningen,
anlade i Eskilstuna ett flertal
stålugnar och arrenderade det av
Abraham Cronström anlagda stål- och
manufakturverket vid Nykvarn i
Turinge skn; samtidigt fortsatte han sin
verksamhet som import- och
exportgrosshandlare i Stockholm.
Ståltillverkningens och handelns gynnsamma
resultat räckte emellertid icke till för
att täcka kostnaderna för
manufakturverkets byggnadsarbeten ocli dess
dyrbara drift, och D:s skuldsättning
ökades år efter år. Hans
huvudavnämare, amsterdamköpmannen Abraham
ICromhuijsen, blev hans störste
borgenär, och till denne måste D. redan 1697
pantförskriva privilegiet på
manufakturverket. När skuldsumman 1704
nått ett belopp av 44 000 dlr kmt,
träffades en uppgörelse, enligt vilken
D. på sju år avträdde manufakturver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
