- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 2. C-F /
231

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie, ätt - 1. De la Gardie, Pontus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De la Gardie

231

De la Gardie

dingen i Malmöh. län greve Kobert D.
(D. 18). Från Axel D:s äldre söner,
godsägaren greve Pontus Henrik D.
(f. 1805, † 1880) oeh löjtnanten i
armén greve Magnus Gabriel D. (f.
1S09, † 1851), härstamma ättens
tvenne kvarlevande grenar. Till den äldre
av dessa höra Pontus Henrik D: s
söner landshövdingen i Kristianst. län
greve Magnus Gabriel D. (f. 1839, †
1905) och godsägaren greve Johan D.
(f. 1851, † 1895), far till ättens nuv.
huvudman, godsägaren greve Pontus
Henrik Axel D. (f. 1884). Till den
yngre grenen hör löjtnanten greve
Magnus Gabriel D: s sonson,
hovrättsnotarien greve Carl Gustaf Magnus
Baltzar D. (f. 1877).

1. De la Gardie, Pontus, liette
tidigare Ponce d’Escouperie, friherre,
militär, diplomat, f. 1520 i närheten
av Carcassonne i s. Frankrike, † 5
nov. 1585 i närheten av Narva.
Föräldrar: Jacques d’Escouperie och
Ca-thérine de S:te Colombe. — D.
studerade till en början i Bologna och
vistades en tid som munk i ett franskt
kloster men gick därefter i fransk
krigstjänst, varunder han deltog i
slaget vid S:t Quentin 1557 och i
hjälpkåren till Skottland åt
änkedrottning Maria av Guise. År 1560
gick han i dansk tjänst och råkade
därigenom bli sv. krigsfånge 1565 vid
erövringen av Varbergs fästning. D.
trädde då i tjänst hos Erik XIV och
sändes till Frankrike 1566 för att
värva krigsfolk. År 1568 övergick ban till
hertig Johan, deltog kraftigt i
upproret mot Erik XIV och blev därefter
slagen till riddare vid Johan III:s
kröning 1569 samt erhöll — efter att
ha suttit som dansk krigsfånge i
Köpenhamn 1569—71 — friherrlig
värdighet med tillhörande friherreskap,
Ekholmen i Uppland, 1571. S. å.
sändes han tills, med Klas Bielke till
Lybeck, Nederländerna och Frankrike
för politiska underhandlingar och
tillhörde befälet på Stockholms slott
1573. Han var vid denna tid mer eller
mindre inblandad i konspirationer
mot Johan III ocli starkt betänkt att
övergå i tjänst hos den nye konungen
i Polen, Henrik av Anjou, men ångrade
sig. S. å. inledde han sin befattning
med östersjöprovinserna bl. a. genom
att som sv. kommissarie underhandla
med det tyska krigsfolket i Estland.
År 1574 ersatte han Klas Åkesson Tott
som sv. befälhavare i Estland och
stannade där till 1576, fullt upptagen med
att nödtorftigt söka skydda de sv.
besittningarna och i möjligaste mån
tillfredsställa de svårhanterliga
legotrupperna. År 1576 erhöll han titeln
hovråd och förmedlade teologiska och
politiska underhandlingar mellan
Johan III ocli hertig Karl samt sändes

Pontus De la Gardie.

Målning (detalj) av okänd konstnär.

därefter s. å. på en diplomatisk
rundresa, dels för att lios kejsaren
förhandla om de sv. intressena i Estland,
bl. a. den sv. kontrollen över handeln
på Ryssland, dels för att hos kejsaren
och ännu mer lios påven mot Polen
söka stöd för Johan III:s gemål
Katarina Jagellonicas arvskrav efter
sin moder Bona av ätten Sforza. Den
senare uppgiften kombinerades av
Johan III med ett försök till kyrkligt
närmande till Vatikanen, varmed
slutligen förbands ett förslag om ett
politiskt förbund mellan Johan III,
kejsaren, påven ocli Filip II i Spanien
och som resulterade i att
jesuitgeneralens sekr. Antonio Possevino sändes
till Sverige. — D., som återkom till
Sverige 1578, utnämndes till
fältöverste i Finland 1580 med uppgift
att för Sverige lägga beslag på de
områden kring det inre av Finska viken,
om vilka kriget med Ryssland
territoriellt sett närmast rörde sig.
Därigenom kom utförandet av Johan III: s
utrikespolitiskt viktigaste insats i

kampen för det växande sv.
östersjöväldet att vila på D. Med omkr. 7 000
man marscherade lian mot Kexholm
och intog detsamma i nov. 1580. I
febr. 15S1 tog han sig med några
tusen man över Finska vikens is och
erövrade i mars Wesenberg och Tolsburg
i Estland. Efter långvariga
förberedelser stormade D. hösten 15S1
Nar-va med omkr. 10 000 man, som
stimulerats med löftet att under ett dygn
få plundra staden. D. berättar själv
för Johan III, hur trupperna "inbröto
i staden, män föllo, kvinnor föllo, barn
föllo, inga skonades, såsom seden är"
(cit. efter B. Hildebrand). Därefter
intogs Ivangorod vid Narva på
Na-rovas ö. strand och Ingermanlands
återstående fästningar, Jama oeh
Ko-porje, samt Wittensten (nuv. Paide)
i Estland. D:s närmaste uppgift var
löst — främst genom hans
befälsegenskaper och europeiska skolning i
krigskonst —- ocli han intågade 1581
i högtidlig triumf i Reval som
Sveriges överste ståthållare i Estland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:30:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/2/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free