Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Deland, Fredrik - 8. Deland, Josephine - 9. Deland, Emilia - 10. Deland, Betty, skådespelerska, dotter till D. 5 och D. 6, se Almlöf - de Laval, ätt - 1. de Laval, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deland
243
de Laval
tanus", Jourdain i Moliéres
"Borgaren adelsman", Pipping i den tyska
farsen "Sodom och Gomorra" och
Henzelmeyer i Görners "Fåfänga".
År 1860 väckte han jubel som Orfeus
i Offenbachs "Orfeus i underjorden".
— Efter sitt avsked från scenen drog
sig D. tillbaka som privatman och
framlevde under sjukdom sina sista
år i östhammar. Han erhöll 1880
Litteris et artibus. -— Gift 1) 1837 med
skådespelerskan Emilia Rosalie
Feo-dorovna D., f. Widerberg (D. 9); 2)
1887 med bankkamreraren Hildegard
Emilia Fredrika Hwass. S. T.
8. Deland, J o sephine,
lärarinna, f. 1 okt. 1814 i Stockholm. † 8
mars 1890 i Paris. Dotter till D. 1
och D. 2. — D. var på 1840- och
1850-talen verksam i Stockholm som
lärarinna i franska språket.
Hennes namn är dock främst knutet till
kvinnoemancipationen, för vilken hon
blev en observerad och stridbar repr.
Hon figurerade i den samtida pressen
och karikerades 1859 i Wall och
Säf-ströms komedi "Mamsell Garibaldi
eller Inga herrar, inga herrar!"
Väsentligen på hennes initiativ stiftades
1855 Sv. lärarinnors pensionsfören.,
sannolikt med den s. k. Delandska
kassan som förebild. Hon utgav "Cours
de langue frangaise" (1839). — Ogift.
S. T.
9. Deland, Emilia Rosalie
Feo-dorovna, skådespelerska, f. 22 okt.
1819 i Helsingfors, † 25 juni 1854 på
Aludden intill Sigtuna. Föräldrar:
skådespelaren och teaterdirektören
Fredrik Julius Widerberg ocli Augusta
Emilie Lind. —■ D., som sedan sitt
femte år använts på scenen, kom 1831
som elev till C. Wildners trupp, var
1832 vid faderns sällskap samt erhöll
två år senare anställning hos P. J.
Deland och O. U. Torsslow. Åren 1844—
47 tillhörde hon F. Delands sällskap,
där lion bl. a. spelade Sophie i
Hei-bergs "Nej!", Viva i Heiberg»
"Recensenten och djuret", Hildegard i
Blanches "Läkaren" och Anna i
Dahlgrens "Värmlänningarna". — D. var
vacker och omtyckt av publiken, men
hennes begåvning räckte icke till för
uppgifter i första planet. År 1S48 drog
hon sig tills, med sin make tillbaka
till deras egendom Aludden nära
Sigtuna. —• Gift 1837 med
skådespelaren Fredrik Deland (D. 7). S. T.
10. Deland, Betty, skådespelerska,
dotter till D. 5 ocli D. 6, se Almlöf.
de Laval [da’llavall], ätt,
härstammande från Frankrike. Släktens sv.
stamfar, Claude de L. (f. troligen
1589, † 1646), inkom till Sverige 1622
och blev slutligen överstelöjtnant och
slottsliauptman på Vadstena. Han
adlades 1646. Från hans ättlingar i
femte led, bröderna majoren Johan
Erik de L. (f. 1771, † 1844) och
stabskaptenen Carl Jakob de L. (f. 1774,
† 1820), härstamma ättens tvenne
alltjämt kvarlevande grenar. Till den
äldre av dessa liöra Johan Erik de L: s
sonsons söner, a) ingenjören och
uppfinnaren George de L. (de L. 2) och
dennes sysslingar, bröderna b)
överstelöjtnanten i armén Patrik Georg
Fabian de L. (f. 1883), föregångsman
inom modern femkamp (vinnare av
den första tävlingen 1911,
bronsmedaljör vid Olympiska spelen i
Stockholm 1912), samt c) översten Erik
de L. (de L. 4). Till den yngre grenen
hörde Carl Jakob de L:s sonson,
ingenjören och uppfinnaren Gustaf de L.
(de L. 1). En brorson till honom är
översten Jacques de L. (de L. 3).
1. de Laval, Carl Gustaf
Patrik, uppfinnare, industriman, f. 9 maj
1845 på Blåsenborgs kaptensboställe
i Orsa skn, Kopparb. län, † 2 febr.
1913 i Stockholm. Föräldrar: förste
lantmätaren, kaptenen J aeques Ludvig
Patrik de L. och Johanna
Elisabeth Martin. — Redan som barn
röjde de L, stora tekniska anlag. Han
gick i Falu läroverk och blev student
i Uppsala 1863, inskrevs vid
Tekno-logiska inst. i Stockholm s. å. och
utexaminerades 1S66 från fackavd. för
maskinbyggnadskonst och mekanisk
teknologi. Sedan lian någon tid
praktiserat som materialbokhållare vid
Falu gruva och som ritare hos
ingenjör W. Wenström, inskrevs han 1867
vid Uppsala univ., där han avlade
fil. kand.-ex. 1872 och promoverades
till fil. dr s. å.; hans drsavhandl. rörde
metallen wolframs föreningar med
klor. de L. anställdes omedelbart
därpå i Stora Kopparbergs bergslags
tjänst. Därvid utarbetade han en
metod att extrahera nickel på våta
vägen. Han anlade även och drev 1873
—74 ett buteljglasbruk i Falun. Sistn.
år sändes han av Falu
gruvförvalt-ning till Harz i Tyskland för att
studera svavelsyrefabrikation, och efter
återkomsten till Falun byggde han
där ett av de första svavelsyretornen
i Sverige. Åren 1876—77 var de L.
anställd som bruksingenjör och
konstruktör vid Klosters järnverk i
Dalarna. Där uppfann lian dels en
sil-botten för bessemerkonverter, som
möjliggjorde en mer finfördelad
lufttillförsel till konvertern, dels en ny
galvaniseringspanna. Där väcktes
även hans intresse för ångturbinen
vid ett experiment med bergborrning,
och där började han de experiment,
som ledde till hans största
uppfinning, mjölkseparatorn. Med
konstruktionen av denna grep lian sig an,
sedan lian studerat tysken Lefeldts
een-trifugalseparator. de L. insåg genast
betydelsen av högt varvantal och drev
upp en flera gånger högre hastighet
än vad Lefeldts maskin hade. År 1877
begav han sig till Stockholm och
utexperimenterade där med stöd av
sin kusin, ingenjör Tycho Robsahm,
den välkända kontinuerliga
mjölkseparator, som bär hans namn (1878).
Den högre rotationshastigheten
möjliggjorde liög renskumningsförmåga
oeh små dimensioner hos separatorn.
För att exploatera uppfinningen ingick
lian kompanjonskap med
bergsingenjör Oscar Lamm j:r. Åren 1878—79
hade de grundläggande patenten
uttagits, 1879 fick de L. medalj i
London och 1883 i Stockholm av
Lant-bruksakad, Separatorverkstaden
övertogs 18S3 av ab. Separator, som då
hade ett aktiekapital av 0,8 mill. kr.
Snart växte tillverkningen till en
världsomfattande industri med säte i
Stockholm (se därom John
Bernström). På mejerimaskinernas
område uppfann de L. vidare emulsorn
(1S84) för inblandning av
artificiellt fett i skummjölk till
uppfödningen av kalvar, och laktokriten
(1885), en apparat för bestämning av
fetthalten i mjölk — en för
lanthushållningen och mjölkhandeln
synnerligen betydelsefull uppfinning, som gav
en ny norm för uppskattningen av
mjölkens värde. Även senare återkom
de L. till detta område och
konstruerade 1894 sin laktator, en
mjölkningsmaskin, den första i sitt slag,
arbetande enligt trycksystemet men
alltför hårdhänt och dyrbar i drift.
Under sina sista år 1912—13 uppfann
lian en annan mjölkningsmaskin,
enligt vakuumprincipen. För
tillverkning av separatorkulorna och andra
maskindelar av pressad stålplåt
grundade de L. 1887 Sv.
stålpress-ningsab. Olofström, som alltjämt
tillhör ab. Separator. —- Efter
uppfinningen av separatorn vände de L. sin
uppmärksamhet mot ångtekniken och
konstruerade 1883—89 en ångturbin,
som gav honom ännu större internat,
berömmelse än separatorn. Även hos
ångturbinen drev han, tack vare den
böjliga axeln till turbinlijulet och det
koniskt vidgade munstycket, upp stor
hastighet för turbinskivans rotation:
10 000—40 000 varv per minut. De
första de Lavalturbinerna tillverkades
1890, och 1893 bildades ab. de Lavals
ångturbin med verkstäder (från 1896)
i Saltsjö-Järla utanför Stockholm,
de L. återkom även 1909—10 till
tur-binfrågan och konstruerade då tills,
med en medhjälpare, ingenjör E.
Fagerström, en reversibel ångturbin,
de L:s ångturbin förbättrade
väsentligt ångekonomin och liar under
1900-talet varit den mest använda
ångkraftkällan i liela världen. Genom att
lägga grunden till separator- och ång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
