Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dente, Joseph - Depken, Döpke, Döpken - Derkert, Siri - Dernath, Gerhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Depken
250
von Dernath
tern, 1862 konsertmästare i
hovkapellet samt 1872 andre och 1879 förste
hovkapellmästare och verkade som
sådan till 1885. Åren 1882—1903 var
han lärare i komposition och
instrumentation vid Musikkonservatoriet,
varjämte lian 1890—91 ledde K.
teaterns symfonikonserter och 1890 en
kort tid även var dirigent i
Musik-fören. Han blev led. av Mus. akad.
1870 och erhöll Litteris et artibus
1878. ;— D. var en duktig musiker
med starkt konservativ inställning.
Han skrev bl. a. operetten "I Marocco."
(1866), Symfoni d-moll (1887;
prisbelönt i Berlin 1888) o. a.
orkesterverk samt kammarmusik ocli sånger.
— Ogift. G. T.
Depken, Döpke, Döpken, släkt,
troligen härstammande från
Tyskland. Äldste kände stamfadern, Simon
Döpke(n) d. ä. (f. omkr. 1565, † 1620),
var borgare och handelsman i
Västerås och ägde flera fastigheter i
Stockholm nära Järntorget. Han
exporterade varor, bl. a. koppar ocli järn, till
Lybeck, Danzig och Hamburg, drev en
betydande spannmålshandel på
Kopparberget och var även en av kronans
större leverantörer. Redan tidigt
försträckte han dessutom kronan stora
belopp och erhöll som ersättning för
sina lån huvudsakligen koppar men
även järn, spannmål och andra varor.
Han var en av landets främsta och
förmögnaste köpmän; lian visade stor
frikostighet mot domkyrkan i
Västerås och bidrog bl. a. med både koppar
och ansenliga penningbelopp till dess
nya koppartak. Hans söner, Simon
Döpken (Depken) d. y. (f. 1586, †
1625) och Clas D. d. ä."(† 1634), voro
faderns främsta medhjälpare i hans
■omfattande affärsrörelse. Medan
Simon D. d. y. liksom fadern
huvudsakligen verkade i Västerås, där han 1620
omnämnes som rådman och
kyrko-värd, ägnade sig Clas D. d. ä.
huvudsakligen åt kopparhandeln vid Stora
Kopparberget. Han var ss. faderns
ombud ocli förtroendeman bosatt i
Falun. Efter faderns död förvärvade
han en med konstvatten driven hytta
på Falun ocli blev på så sätt själv en
av kopparbergsmännen. Clas D. d. ä.
gifte sig med en dotter till
bergs-knapen Christoffer i Nor, en av
Kopparbergets förmögnaste ocli mest
ansedda bergsmän, och blev stamfar för
släktens äldsta och mest kända gren.
En yngre son till honom,
bruksägaren, assessorn i Bergskollegium Clas
D. d. y. († 1702), adlades 1676 under
namnet Anckarström (se denna ätt).
Clas D. d. ä:s äldste son Christoffer
D. († 1682) ärvde efter sin far en stor
förmögenhet, gifte sig med en dotter
till Faluns förmögnaste borgare,
Johan Trotzig den rike, och spelade en
betydande roll både som
kopparhandlare och som bokhållare vid
Kopparvågen, i vilken ställning lian
innehade en nyckelposition inom
kopparförmedlingen. Söner till lionom voro
Clas Christoffersson D., geschworner
vid Stora Kopparberget (t 1675), ocli
Peter D., lanträntmästare i
Västernorrland med säte i Gävle (f. 1667,
† 1713), stamfar för en släktgren, som
under hela 1700-talet fortlevde i
Gävle. —■ En yngre son till
stamfadern Simon D. d. ä. var troligen även
borgaren Henrik Simonsson Döpken
(Depken). Som hans söner torde
kunna betraktas a) handelsmannen
och rådmannen i Stockholm Clas
Henriksson D. († 1695), som var verksam
som lärftskrämare, b) Gerdt D. (döpt
1611), likaledes lärftskrämare och
ombud i Sala åt sin bror Clas, och
c) Simon Henriksson Döpken, som
1646 blev Gävle stads förste juridiskt
utbildade borgmästare men redan
1650 måste lämna denna befattning;
lian var 1654—70 häradshövding i
Gullbergs, Bobergs ocli Vifolka härad
i Östergötland.
Derkert, Sir i, konstnärinna, f. 30
aug. 188S i Stockholm. Föräldrar:
handelsbokhållaren Karl Edvard
Jo-liansson D. och Emma Charlotta
Valborg Fogelin. — D. började studera
vid Althins ateljé i Stockholm ocli
fortsatte 1912 vid Konstakad. Efter
tre terminer gjorde lion, samtidigt
med Axel Nilsson, H. Linnqvist m. fi.,
revolt mot undervisningen och for till
Paris. Där arbetade hon vid olika
skolor med radikal inställning och
kubistiskt program, bl. a. "École
russe", och studerade samlingar av
den modernaste konsten, bl. a.
Pi-casso. Efter teckningsstudier i
Algeriet kom lion via England tillbaka
hem 1914. Hon företog studieresor till
Italien 1915—16 och till Spanien
1920—21. Hon arbetade under
1920-talet mycket med modeteckning o.
Siri Derkert.
dyl. År 1936 fick hon stipendium och
reste till Paris. — D. har en mycket
intensiv och personlig stil ocli ett
starkt socialt patos. Närmast kan
hennes konst jämföras med Vera
Nilssons. Hon har experimenterat
mycket, både tekniskt och kompositoriskt,
målat akvareller med en ovanlig
samlad tyngd, pasteller och miniatyrer av
överraskande lyskraft och gjort
skulpturer, prövande sig fram till
uttrycksfulla proportionsförskjutningar. Sina
tre barn ocli deras kamrater har hon
framställt som individer, med egna
problem i en egen värld. Blommor ocli
växande grönska är ett annat av D:.s
motiv, känt från hennes utställningar
i Sv.-franska konstgalleriet i
Stockholm 1929 och 1939. D. har även målat
porträtt. Hon är repr. i privata
samlingar bl. a. med "Sara" (bronshuvud)
i Stenersens samling i Oslo och med
teckningar i Nat» mus. — Gift 1920
—24 med konstnären Bertil Lybeck.
— Litt.: E. Wallenqvist, "S. D."
(Konstrevy 1939). E. R.
Dernath, Gerhard von, riks^
greve, militär, politiker, f. 1668
sannolikt i Sachsen, † 12 juli 1740.
Föräldrar : fältmarskalklöjtnanten,
riksgreven Gerhard von D. (van derNath)
ocli ChristineAhlefeldt. — D. inskrevs
tidigt i holstein-gottorpsk
militärtjänst, blev 1695 överste för
holsteinska dragongardet samt 1706
generallöjtnant, befälhavare för trupperna i
Holstein, geheimeråd och led. av den
liolstein-gottorpska regeringen. — D.
var en framstående diplomat och
användes i viktiga och svåra
förhandlingar med Holland, England,
Danmark och Sverige. Till Sverige kom
han 1714 för att stärka förbindelserna
mellan detta land ocli
Holstein-Gottorp. Han misslyckades emellertid på
grund av sv. rådets misstro mot
Görtz, vilkens närmaste medarb. D.
var. S. å. vann emellertid Görtz
insteg hos Karl XII, varvid D. följde
honom i sv. tjänst. År 1716 blev han
ss. Görtz’ ställföreträdare
led.avUpp-handlingsdeputationen. Under långa
perioder blev lian därmed den högste
styresmannen över rikets finanser
och föredragande inför Karl XII.
Trots sin stora skicklighet kunde han
inte med framgång lösa sin uppgift:
att gentemot den sv.
ämbetsmannavärldens kompakta motstånd
genomföra Görtz’ ekonomiska politik. Det
var också med bitterhet, som lian fann
sig tvungen att kvarstå på sin post
som finansförvaltningens främsta
verktyg. Han arresterades samma dag
budet om konungens död anlände till
Stockholm. Då emellertid flera
inflytelserika personer togo honom i
försvar, frigavs lian 1720, varefter lian
dömdes att återbetala betydande pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
