Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deurell, Carl - Deurell, Sven - 1. de Wahl, Oscar - 2. de Wahl, Anna - 3. de Wahl, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deurell
255
de Wahl
engagemang vid Oscarsteatern 1931
—32 och vid Dramatiska teatern
1936. Som ledare av eget sällskap har
lian särskilt förvärvat anseende som
instruktör. Sin spellista har han
valt med omsorg och därvid gärna
berett plats åt det sv. folklustspelet.
Även som skådespelare liar han
bidragit att stärka sitt sällskaps
popularitet. Bland ban» bästa
rollskapelser nämnas ytterligare Birger jarl i
F. Hedbergs "Bröllopet på Ulfåsa",
Olivier de Jalin i A. Dumas d. y:s
"Falska juveler", Jiittner i
Meyer-Försters "Gamla Heidelberg",
Man-ders i Ibsens "Gengångare" ocli
Lindqvist i Strindbergs "Påsk". — Gift
1899—1909 med skådespelerskan
Sigrid Key (se Eliason-Deurell); 2) 1918
med skådespelerskan Signe
Wid-forss. A. L.
Deurell [dö-], Sven Alfred Otto,
landskaps- och porträttmålare, f. 7
juli 1904 i Stockholm. Föräldrar:
dekorationsmålaren Otto D. och Vanja
Kjöllerström. — D. studerade först vid
Göteborgs mus:s målarskola 1921—22
och har senare studerat vid
Konst-akad. i flera repriser, 1923, 1926—27
och 1930—31. Han har företagit
studieresor i Norge, Danmark och
Frankrike. —- D. målar landskap från
Västkusten och Skåne, stadsutsikter från
Stockholm, interiörer med och utan
figurer, stilleben och blommor samt
porträtt. Med säker formkänsla och
fin avvägning av valörerna i en
sparsam färgskala ger D. försynt uttryck
åt sin betagenhet inför naturens
skiftande skådespel och sitt levande
människointresse. Av hans oljemålningar
kunna nämnas "Novemberdimma",
"Västkust", "Södergata", "Gosse",
"Flicka med maskros", "Parisluft".
Han har deltagit i Konstfören:s m. fi.
utställningar och utställde separat i
Färg och form 1940. Han erhöll Ester
Lindahlsstipendiet 1941 och 1942. —
Gift 1936 med Anna Maja Axelsson.
Carl Deurell.
1. de Wahl, Oscar, musiker, f. 7
aug. 1832 i Skoklosters skn, Uppsala
län, † 29 april 1873 i Stockholm.
Föräldrar: skolmästaren Johan Dewal
och Anna Christina Adamsson. —
de W. utbildades av fadern och vid
Musikkonservatoriet, där lian 1854
avlade musikdir.-ex. Han började s. å.
ge pianolektioner och blev en av
huvudstadens mest anlitade pedagoger,
varjämte han var dirigent vid Södra
teatern 1858—71 och vid Mindre
teatern från 1871. Han var högt skattad
som teatermusiker, men av hans
talrika kompositioner och bearb, finnes
blott en enda kuplett bevarad. —• Gift
1867 med skådespelerskan Anna de
W., f. Lundström (de W. 2). G. T.
2. de Wahl, Anna,
operettsångerska, f. 25 maj 1S44 i Roslagen, † 18
maj 1889 i Södertälje. Föräldrar:
kyrkvakten i Adolf Fredriks kyrka
i Stockholm Anders Lundström och
Johanna Pousette. —• de W.
uppträdde redan 1855 på Selinderska
barnteatern i Stockholm. Hon tillhörde 1866
—72 Södra teatern samt senare
Mindre teatern 1872—74, 1877—79 ocli
1881—84, Nya teatern i Göteborg
1874—77, Nya teatern i Stockholm
1880—81, Sv. teatern i Helsingfors
1884—85, Vasa-teatern i Stockholm
1886—87 och Folkteatern i
Stockholm 1887—88. Under de sista åren
undergrävdes hennes hälsa av en
elakartad halssjukdom. — Bland de
många sceniska uppgifter, som de W.
lyckligt löste, berömdes särskilt Stina
i "Närkingarna", Fragoletto och
Fio-rella i "Frihetsbröderna", Maria i
"Den ondes besegrare", Serpolette i
"Cornevilles klockor", Lorenza
Feli-ciani i "Cagliostro", Lille hertigen,
Prinsen av Conti, Theblomma,
Fan-chette i "Sjökadetten", Bronislawa i
"Tiggarstudenten", Giroflé-Girofla,
Orestes i "Den sköna Helena" och
Denise de Flavigny i "Lilla helgonet".
—• På Södra teatern grundfäste de W.
ett obestritt gunstlingskap lios den
stora publiken, som livligt
uppskattade den intagande apparitionen, den
ej särdeles stora men sympatiska och
väl behandlade sångrösten samt i
synnerhet det sprittande goda humöret
och det naturliga behaget i
framställningen. — Gift 1867 med musikdir.
Oscar de Wahl (de W. 1). A. L.
3. de Wahl, Anders, skådespelare,
f. 9 febr. 1869 i Stockholm. Son till
de W. 1 ocli de W. 2. — de W.
genomgick 1889—91 Dramatiska teaterns
elevskola; dessutom studerade han för
Signe Hebbe och Emil Hillberg. Han
var sedan engagerad hos August
Lindberg och 1892—1907 vid Albert Ranfts
teatrar. Efter några år bl. a. i
Göteborg, vid Djurgårdsteatern i
Stockholm och på turnéer fick lian fast fot
Anna de Wahl.
i Stockholms teaterliv, när Ranft 1895
övertog Vasa-teatern, och i än högre
grad, då de W. 1898 knöts till Sv.
teaterns ensemble. Med sin
ungdomliga käckhet ocli sitt varma
temperament blev lian redan från början en
gunstling lios publiken. Bland hans
uppgifter från dessa år märkas
komiska och lyriska roller i tidens
genomsnittsrepertoar men mycket snart
också mer krävande uppgifter. Stor
framgång vann han med några
strindbergstolkningar, Per i "Lycko-Pers resa",
konung Magnus i "Folkungasagan"
samt titelrollerna i "Erik XIV" ocli
"Mäster Olof"; i den sistn. rollen
nämner honom Tor Hedberg som "lika
medryckande i sin kraft som i sin
vekhet". Mycket uppburna
rollgestaltningar gjorde han med Paul Lange i
Björnsons "Paul Lange och Tora
Pars-berg", Karl-Henrik i Meyer-Försters
"Gamla Heidelberg" och Helge i T.
Hedbergs "Johan Ulfstjerna"; med
motspelerskor som Gerda Lundequist,
Astri Torsell och Harriet Bosse blev
lian under dessa år sin generations
ledande lyriske älskare, samtidigt som
lian odlade sin sprudlande,
fantasifulla komiska ådra i roller som
Blunt-schli i Shaws "Hjältar", Adhémar i
Sardou-Najacs "Vi skiljas!" ocli
Trid-delfitz i Reuters "Livet på landet".
Bland övriga roller från denna period
kunna särskilt nämnas Lars Wiwalt i
Molanders "En lyckoriddare", Sang i
Björnsons "över förmåga", Falk i
Ibsens "Kärlekens komedi", kung
Wol-mer i Draclimanns "Gurre",
Prinzi-valle i Maeterlincks "Monna Vanna"
och Gonthier i Hallströms "Greven av
Antwerpen". Flera av de nu nämnda
skådespelen tillhöra den typiska
nittiotalsdiktningen, och under dessa
år har de W. mer än någon annan
inom sv. skådespelarkonst
förverkligat de strävanden, som känneteckna
nittiotalskonsten: "För nittiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
