- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 2. C-F /
260

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Dickson, Oscar - 7. Dickson, Robert - 8. Dickson, Beatrice - 9. Dickson, Charles

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dickson

260

Dickson

inlemmandet (från 1850) av Ljusnans
dalgång i firmans industriella system.
Först bland konkurrenter på platsen,
kunde han längs denna älv köpa
avverkningsrättigheter ocli skogslotter
utomordentligt billigt av bönderna.
Skogsköpen vunno ökat värde
därigenom, att D. med överlägsen
skicklighet försäkrade sig om kontrollen
över transportvägarna enligt samma
metoder som D. 2 använt i Värmland
ocli D. 3 i Medelpad. Ljusnans
flott-ningsområde, främst det avlägsna,
orörda Härjedalen, blev en huvuddel
av firmans skogsegendom. Vid
Sandarnes lastageplats nära Söderhamn
anlades 1852 en ångsåg, där Ljusnevirket
förädlades, och jämsides drevs ett i
början betydande bjälkhygge. I
Medelpad koncentrerades och
effektiviserades driften på 1870-talet genom
såg-ningens flyttning från Matfors i
inlandet till Svartvik vid kusten i
samband med den allmänna övergången
denna tid från vattenkraft till ånga.
Svartvik fick den största kapaciteten
bland firmans anläggningar och bragte
bl. a. genom liyvling sågvirket till
dåtida maximum av förädling. Det
ryktbaraste av D:s verk blev Baggböle i
Västerbotten, för vilket D. fullföljde
D. 3:s vinstgivande men stundom
juridiskt omstridda överavverkning å
kronoskogarna, som nu dock stodo
under en effektivare offentlig kontroll.
Vissa av D:s underordnade dömdes
t. o. m. för stöld ur kronans
timmermagasin, vilkas rätta åtkomst av
virket i sin tur bestreds av D. De
sensationella processerna därom på
1860-talet illustrerade tidens allmänna
konflikt mellan en otidsenlig
lagstiftning och en fördomsfri storindustri.
"Baggböleriet" blev den vedertagna
benämningen för skogsskövling på
kronans marker. Nutida fackmän
tillerkänna det en visserligen oavsiktlig
förtjänst om skogens föryngring. På
1880-talet ryckte i det vattendrivna
Baggböles ställe Holmsunds ångsåg
nära Umeå fram till sin rangställning
bland firmans norrländska
anläggningar. Dessa såldes alla strax före
och efter D:s död, och icke långt
därefter avvecklades hela firman. —
Sågverken i Norrland liade gjort D.
till mångmillionär. De representerade
dock endast en del av lians intressen,
som drevo honom till betydande
insatser på olika områden. Internat,
berömd blev D. genom sin frikostighet
gentemot vetenskapen. Han
understödde bl. a. verksamt A. E.
Nordenskiölds, Nansens, Andrées och O.
Nordenskjöld» upptäcktsfärder och
möjliggjorde därigenom en rad viktiga
forskarbragder, kanske främst
Vega-färden utmed Nordostpassagen.
Framgången uteblev inte heller socialt

Kobert Dickson.

för honom själv. Han blev bl. a. led.
av Royal geographical society 1875,
fil. hedersdr i Uppsala 1877, led. av
Vet. akad. 1878 och hedersled, av
Örlogsmannasällskapet 1880, adlades
s. å. och blev friherre 1885. Politiskt
spelade lian vid några tillfällen en
framskjuten roll; bl. a. sökte han
påverka Karl XV till förmån för
representationsförändringen. Han
deltog också ivrigt i de skandinaviska
strävanden inom företagarlivet, som
föregingo Skandinaviska kreditabrs
bildande i Göteborg 1863. — Metodisk
i sitt arbete som i sitt mecenatskap
och ärelysten i sitt personliga
framträdande förstod också D. att på ett
lysande sätt representera sin firma
och sin stad. Det blev för den
nyvord-ne aristokraten snart naturligt att
som gäster mottaga både sv. och
engelska kungligheter. — Gift 1857 med
grevinnan Marika Julie von Rosen.

T. D., (Cgn).

7. Dickson, Robert, ämbetsman,
f. 27 nov. 1843 i Göteborg, † 14 april
1924 i Stockholm. Son till D. 4. — D.
blev student i Uppsala 1S60, avlade
ex. till rättegångsverken 1865,
utnämndes till v. häradshövding 1869,
tjänstgjorde vid Skånska hovrätten
från 1870 och utnämndes till assessor
1880. Han blev 1878 tf. och 1883 ord.
revisionssekr. och utsågs s. å. till
expeditionschef i Finansdep. Efter ett
kort förordnande som landshövding i
Örebro län 1888 blev han s. å.
landshövding i Jönköp. län och 1892 i
Malmöh. län. År 1902 utnämndes D.
till överståthållare i Stockholm och
innehade denna befattning till 1911.
— D. var led. av Första K. ss. repr.
för Jönköp. län 1892—94 och för
staden Malmö 1895—1903 samt var
därunder ordf. i talrika utskott,
däribland i särskilda utskotten 1895 ang.
propositionen om arbetarförsäkring,
1S98 ang. ändringar i giftermålsbal-

ken och 1901 ang. ändringar i
sjölagen. D. var utpräglat konservativ;
vid 1899 års riksdag framträdde han
som en av initiativtagarna till lagen
om straffpåföljd för försök att tvinga
någon till deltagande i
arbetsinställelse (Åkarpslagen). D:s betydande
förmåga och erfarenhet i juridiska och
administrativa frågor fann i
kommittéarbetet mångsidig användning.
Han fungerade bl. a. som ordf. i
malt-drycksbeskattningskommittén 1891, i
legostadgekommittén 1899—1900, i
kommittén ang. offentligt erkända
stiftelser 1901—03 och i
sockerbe-skattningskommittén 1902. Sedan D.
tagit avsked från
överståthållarebefattningen, utgav han bl. a.
"Malmöhus län år 1800" (1914) och
"Minnen" (1920). År 1912 blev han
sera-fimerriddare. — Gift 1875 med ’Sigrid
Adelaide Amelie Marié Sparre af
Rossvik.

8. Dickson, Cecilia Eliza
Beatrice, filantrop, f. 31 mars 1852 i
Göteborg, † 18 jan. 1941 därstädes.
Dotter till D. 5. — D. deltog i
grundandet av K. F. U. K. och var ordf.
1891—1916 i Göteborgs K. F. U. K.,
där hon sedan var hedersordf. till sin
död. Hon tillhörde även stiftarna av
Sveriges första blåbandsfören. (sekr.
där 18S4—99) och Sv. kvinnors
kristliga nykterlietsförb. (ordf. där 1894—
1926) samt verkade bl. a. ss. styr.-led.
i ab. Göteborgssystemet 1907-—17 och
i Göteborgs praktiska hushållsskola
för flickor 1916—41. Till sin död
tillhörde hon ledningen för
ålderdomshemmet James J. D:s stiftelse. Hon
donerade pengar, i främsta rummet
till Göteborgs K. F. U. K., men även
till K. F. U. K. i Stockholm, till
nykterhetsverksamheten och olika sociala
ändamål. År 1916 erhöll hon Illis
quorum. — Ogift. R. A.

9. Dickson, Charles Robert,
bankman, försäkringsman, f. 10 april
1876 i Kristianstad, † 9 dec. 1936 i
Croydon, England. Son till D. 7. -—
D. blev jur. kand. i Uppsala 1900 och
utsågs till adjungerad led. av Svea
hovrätt 1907. Han invaldes i ab.
Stockholms enskilda banks styr. 1907 och
var bankens kassadir. 1907—10 samt
blev sekr. och ombudsman i Sv.
bank-fören. 1910 (verkst. dir. där 1917—
28) och jourhavande dir. i
försäk-ringsab. Skandia-Freja 1929. D.
innehade ett flertal offentliga
uppdrag och var under det första
världskriget bl. a. led. av
börslagstiftnings-kommittén, statens
krigsberedskaps-kommission samt taxerings-,
prövnings-, värnskatte- och
krigskonjunk-turskattenämnderna. Han var
dessutom styr.-led. i prins Carls
uppfostringsinrättning och led. av överstyr,
för konung Oscar II :s jubileumsfond.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:30:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/2/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free