Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Dillner, Gunnar - Dittmer, von Dittmer, af Dittmer, släkter - 1. Dittmer, Joachim von - 2. Dittmer, Herman - Ditzinger, släkt - Ditzinger, Gustaf Adolph - Diurson, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dittmer
265
Diursorr
handlingar och utredningsarbeten.
Som ledare för Grängesbergsbolaget
1916—30 nedlade han ett
fruktbringande arbete och utvecklade det till en
av landets största industri- och
finanskoncerner. Aktiekapitalet ökades
från 65 till 119 mill. kr.,
arbetarantalet från 3 900 till 6 500, en särskild
transportflotta av stora malmångare
anskaffades, och malmbrytningen vid
gruvor och malmfält ökades i rask takt
efter världskrigets slut i likhet med
malmexporten, som 1929 nådde den
då imponerande siffran av 9,5 mill.
ton, en siffra, som överträffades först
1937. I 1927 års avtal mellan bolaget
och staten ökades
brytningskvantiteten järnmalm till högst 10 mill. ton
järnmalm per år. — Som forskare har
D. publicerat en rad avhandl. ang.
järnmetallurgi, hållfasthet,
industriberedskap m. m. i Jernkontorets
annaler, Tekn. tidskr. (vars huvudred.
D. var 1906—07), Ståhl und Eisen,
•Journal of iron and steel institute,
Sv. industriförb: s och Ing. vet. akad:s
m. fi. publikationer. Särskilt märkes
"Den Brinellska
kulprofningsmeto-dens användbarhet vid fastställande
af sträckhållfasthetsegenskaperna hos
järn och stål" (1903). — Gift 1) 1903
med Astrid Margareta Lucie
Stenberg, † 1918; 2) 1920 med Sigrid
Elisabet Håkansson, † 1938; 3) 1940
med grevinnan Louise Hamilton. S. R.
Dittmer, von Dittmer, af
Dittmer, släkter, vilkas äldste
kände stamfar var handelsmannen
i Narva Jochim Ditmer, som levde
efter 1650 och blev far till
politieborg-mästaren i Narva Hermann D., som
efter 1704 kom i rysk fångenskap.
Dennes äldre son, landshövdingen
Joachim D. (D. 1), adlades 1727 under
namnet von D. och slöt själv sin ätt.
Borgmästaren Hermann D:s yngre
son, majoren Herman D. (D. 2), blev
far till superkargören i Ostindiska
kompaniet Henric Herman D. (f. 1731,
† 1811) och postinspektoren i
Göteborg, assessorn Joachim Ulric D. (f.
1734, † 1800), vilka 1769 adlades med
namnet af D. Ätten utdog på
svärdssidan med den senares sonson,
segel-sömmaren vid flottans station i
Stockholm Nils Ulrik af D. (f. 1797, †
1860).
1. Dittmer, Joachim von, före
adlandet Dittmer, ämbetsman, f. 1681
i Narva, fil febr. 1755 på
Fredriksdal i Almesåkra skn, Jönköp. län.
Föräldrar: politieborgmästaren
Hermann D. och Lucretia Keder. — D.
blev 1697 e. o. kanslist i
guverne-mentskansliet i Narva och anställdes
1701 vid fältarméns k. kansli,
varigenom han kom att delta i den
karolinska arméns rörelser. Han hade
avancerat till kanslist i Inrikesexpe-
ditionen, då han tillfångatogs vid
Poltava 1709. Han bidrog i betydande
grad till arbetet för de sv. fångarnas
väl först som Carl Pipers sekr. i
Moskva och efter 1712 i Sibirien. För
detta utnämndes han 1714 till
registrator i Kanslikollegium. År 1722, då
han frigavs, blev lian k. sekr. och
1724 diplomatisk agent i Moskva,
varefter han adlades 1727. Han erhöll
kanslirådä titel 1729 och var sedan
envoyé i Ryssland till 1739. Åren 1738
—41 var han landshövding i Nyslotts
ocli Kymmenegårds län i Finland.
■—-Ogift. R. A.
2. Dittmer, Herman,
arméofficer, f. 1683 i Stockholm, † 24 sept.
1760 i Göteborg. Bror till D. 1. — D.
antogs i krigstjänst 1699 och blev
1704 kaptenlöjtnant vid
garnisons-reg. i Narva, där han s. å. blev
tillfångatagen. Efter aderton års
fångenskap blev han frigiven, varefter han
1723 utnämndes till major. D., som
var mycket språkkunnig, anlitades på
grund av kunskap i ryska för
spio-neriuppdrag redan under Karl XII:s
krig, och sedan han 1735 blivit
kapten vid Ostgöta infanterireg.,
utmärkte han sig särskilt 1739 ånyo
inom det hemliga
underrättelseväsendet vid finsk-ryska gränsen. År 1746
blev han förste adjutant vid
Livgardet och fick s. å. avsked. — Gift 1725
med Anna Oldekop. R. A.
Ditzinger, vitt utgrenad släkt,
enligt traditionen härstammande från
Eisleben eller Hildesheim i Tyskland.
Släkten inkom till Sverige omkr. 1700
med Johan Fredric D. († 1748),
slutligen liandskmakarålderman i
Stockholm. Av hans tio söner blevo fem
stamfäder för släktens huvudgrenar.
Femte sonen, handskmakaren i
Stockholm Johan Ludvig D. (f. 1725, †
1789), stamfar för släktens tredje
(mellersta) gren, blev far till
konstsnickaren i Stockholm Gustaf Adolph
D. (se nedan). Dennes sonson Robert
Joachim von Dittmer. Minnespenning av D.
Fehrman.
D. (f. 1826, † 1891), riksdagsman och
lärftskramhandlare i Stockholm,
grundade 1854 manufakturfirman Robert
Ditzinger, som 1936 blev ab. och
utvecklat sig till en specialaffär i
heminredningsbranschen.
Ditzinger, Gustaf Adolph,
konstsnickare, f. 18 juni 1760 i
Stockholm, † 30 mars 1800 därstädes.
Föräldrar : handskmakaren Johan Ludvig
D. och Brita Elisabeth Forssman. ■— D.
var lärling hos G.Haupt 1776—81 och
förestod efter dennes död 1784 änkans
verkstad. Han blev mästare 1788 med
en "secretaire en cylindre med skåp
ofvanpå". — D. gjorde sin lärare all
heder och var den ende av Haupts
elever, som kunde tävla med denne i
intarsians ädla konst. Han
arbetade först i gustaviansk stil med rika
träinläggningar men övergick senare
till mahogny med enkla lister och
beslag. D. samarbetade med L.
Masreliez, vars ritning till D:s förnämsta
praktpjäs, en sekretär i
Sinebrychoff-ska samlingen i Helsingfors, finnes
bevarad i Nat. mus. Andra arbeten av
D. finnas i K. husgerådskammaren,
Nat. mus. och Nord. mus. — Gift 1789
med Sara Catharina Thuring, änka
efter möbelsnickaren Georg Haupt. —
Litt.: G. Munthe. "Sv. konstslöjd
under 1700-talet" (1926). Th. N.
Diurson, Axel Rudolf Konrad,
maskiningenjör, uppfinnare, f. 31
mars 1861 i Vallsjö skn, Jönköp. län,
† 6 jan. 1943 i Malmö. Föräldrar:
bankdirektören, kaptenen i Väg- ocli
vattenbyggnadskåren Anton Ludvig
Djurson och Betty Maria Hennings.
—- Efter läroverksstudier i Göteborg
genomgick D. Tekn. högskolans
fack-avd. för maskinbyggnad och mekanisk
teknologi och blev civilingenjör 1882.
Han erhöll s. å. anställning i Statens
järnvägars tjänst och blev 1898
maskiningenjör vid tredje distriktet (i
Malmö) samt 1906 förste
maskiningenjör. Från 1908 ägnade sig D.
åt enskild verksamhet som
uppfinnare och industriman. Han blev
bekant som uppfinnare av den i Europa
mest använda bromsregulatorn för
järnvägsvagnar, kallad SAB. Den
utgöres av en automatisk s. k.
spelrums-reglerare och efterställningsanordning
för järnvägsbromsar av vanlig typ
(Kunze-Knorr). D:s bromsregulator,
som under 1920- och 1930-talen
antogs av de flesta europeiska
järnvägsförvaltningar, tillverkas sedan 1916
av det s. å. av D. stiftade Svenska ab.
Bromsregulator (SAB), med fabrik
först i Lund och sedan i Malmö. D.
var detta företags verkst. dir. och
tekniske chef 1916—22 samt
styr.-ordf. från 1922. Bolaget (aktiekapital
1942 0,4 mill. kr.) tillverkar även
lastväxelanordningar för järnvägs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
