Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dorothea - Dorsch, Lotten - d’Otrante, släkt - Douglas, ätt - 1. Douglas, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dorsch
271
Douglas
beryktade långvariga tvisten om D:s
sv. morgongåva. Kristofer hade enligt
tidens sed givit sin drottning en
morgongåva, vilken i Sverige
omfattade Örebro med Närke och
Värmland. Den nya regimen vägrade
emellertid att erkänna dessa dispositioner.
Sedan Kristian blivit konung även i
Sverige, stadfästes Kristofers
morgongåvebrev 1458, men efter upproret
1464 kunde D. icke hävda sin rätt.
Tvisten bragtes inför påven, och en
process började, som icke ens
upphörde med D:s död. Konung Hans lät
emellertid nedlägga densamma 1498,
och därmed var frågan ur världen,
sedan den dock bl. a. föranlett flera
påvliga bannlysningsbullor mot Sten
Sture d. ä. D. visade sig även i övrigt
som en kraftig och härsklysten
drottning och torde ha utövat ett icke ringa
inflytande på regeringen. Vid
Kristians död 14S1 innehade hon bl. a.
de båda hertigdömena Slesvig och
Holstein som län. -— Litt.: J. Lindbæk,
"Dorothea, Kristiern den førstes
Dron-ning, og Familien Gonzaga" ([dansk]
Hist. Tidsskr. 1902); G. Carlsson,
"Drottning Dorotheas sv.
morgongåfva" (Hist. tidskr. 1911). H. N.
Dorsch, Carolina Charlotta
(Lotten), skådespelerska, f. 29 okt. 1849
i Stockholm, † 30 aug. 1908
därstädes. Föräldrar: hattmakaren Adolf
Fredrik D. och Carolina Christina
Hedborn. — Ar 1866 intogs D. som
elev vid K. teatern och erhöll 1868
anställning vid C. G. Hesslers och
Edvard Caspérs sällskap, vilket hon
medföljde till Mindre teatern i
Göteborg. Då detta företag inom kort
upplöstes, tog hon engagemang vid A. T.
Schwartz’ associationssällskap och
var sedan knuten till Nya teatern i
Göteborg 1869—70, därefter verksam
hos C. O. Lindmark 1870—72 och vid
Nya teatern i Helsingfors 1872—75.
Dorothea. Målning (detalj) tillskriven
Werner Stecker (Frederiksborgs slott, Danmark).
Hösten 1875 förvärvades D. till den
av Stjernström upprättade Nya
teatern i Stockholm, och där tillvann hon
sig snart kritikens erkännande genom
sitt intelligenta spel i roller ss. Louise
i Schillers "Kabal och kärlek" och
Hjördis i Ibsens "Härmännen på
Helgeland". Ären 1877—79 hade hon ej
fast anställning men uppträdde på
Dramatiska teatern som Agnes i E.
Bäckströms "Dagward Frey" och
Marguerite i O. Feuiilets "En fattig ung
mans äventyr". Hösten 1879
återvände hon till Nya teatern. De närmaste
åren där fylldes med stora uppgifter
för henne, bland dem Ofelia i
Shake-speares "Hamlet", Katarina i
densammes "Så tuktas en argbigga",
Margareta i Goethes "Faust", Lady
Macbeth i Shakespeares "Macbeth",
grevinnan Orsina i Lessings "Emilia
Galotti" och Portia i Shakespeares
"Julius Oæsar". År 1881 blev hon
kallad till K. teatrarna, där hon stannade
till 1889. Efter att ha varit fästad vid
Sv. teatern i Stockholm 1889—90 och
vid K. teaterns dramatiska avd. 1891—
92 bildade hon våren 1892 tills, med
Emil Hjertstedt den s. k.
"Dorsch-Hjertstedtturnéen". Därunder
uppfördes i maj på Sveateatern i
Stockholm "Hedda Gabler", varvid hon
oförbehållsamt erkändes som vår
bästa ibsenskådespelerska. D. ledde från
spelåret 1892—93 tills, med Oscar
Ekelund eget sällskap, reste
sommaren 1893 till Chicago, där hon i sept.
uppträdde i titelrollen i Topelius’
"Regina von Emmeritz" och som
Sigrid i F. Hedbergs "Bröllopet på
Ulfåsa", samt spelade hos August
Lindberg 1895—96 och hos Ranft 1896—
98. Under gamla Dramatiska teaterns
sista period 1898—1907 var hon en av
dess främsta krafter, och till hennes
bästa skapelser från denna tid räknas
fru Heyst i Strindbergs "Påsk",
hertiginnan avMarlborough i Scribes "Ett
glas vatten", hertiginnan de Reville i
Paillerons "Sällskap där man har
tråkigt" och fru Schellhorn i L. Fuldas
"Livets maskerad". Omedelbart
därefter var D. som gäst fästad vid Axel
Hultmans sällskap och fick där spela
ett par av sina glansroller med Gustaf
Fredrikson som medagerande. — Inte
minst tack vare sitt smidiga och
klara intellekt ägde D. i hög grad
förmåga att tränga in i rollens
grundväsen. Hon höll sig alltid strängt till
pjäsens anda och form och belamrade
icke framställningen med
betydelselösa detaljer. Under senare år gav
hon lektioner i scenisk
framställningskonst ; till hennes elever
hörde bl. a. Pauline Brunius. — D.
erhöll Litteris et artibus 1906. — Gift
1874—89 med skådespelaren,
regissören och teaterdir. Axel Bosin. A. L.
Lotten Dorsch.
d’Otrante [dåtra’i|t], släkt av
franskt ursprung, se Otrante.
Douglas [du’gglas], grevlig ätt, en
gren av den berömda skotska ätten D.,
vars äldste med visshet kände
stamfar, William de D., framträder i
urkunderna under åren 1175—1213.
Fyra bröder, tillhörande grenen D.
of Whittinghame, gingo under Gustav
II Adolfs tid i sv. krigstjänst. Den
yngste av dessa, Robert D. (D. 1), blev
fältmarskalk och krigsråd och erhöll
1651 friherrlig samt 1654 grevlig
värdighet. En sonson till honom var
guvernören i Reval i rysk tjänst greve
Gustaf Otto D. (D. 2); hans ättegren
introducerades 1715 på Riddarhuset
i Estland och utdog på svärdssidan
1826. Från D. 2:s äldre bror,
generalmajoren i holstein-gottorpsk tjänst
greve Vilhelm D. (f. 1683, † 1763),
härstammar den nu levande sv.
ättegrenen. En ättling till honom i femte led
var utrikesministern och
riksmarskalken greve Ludvig D. (D. 3). Bland
hans söner märkas a) ättens nuv.
huvudman, kammarherren greve Carl
Robert D. (f. 1880), som är bosatt i
Tyskland och där innehar
fideikommissen Langenstein och Mühlhausen
i Baden samt är gift med prinsessan
Victorie af Hohenzollern, förut gift
med exkonung Manuel av Portugal,
b) generalmajoren greve Archibald D.
(D. 4) och c) kammarherren,
ryttmästaren greve Carl Scholto D. (f. 1888),
som förvaltar ättens sv. stamgods
Stjärnorp i Östergötland. — Litt.:
Louise Adelswärd, f. D., "Grevinnorna
på Stjärnorp" (romantiserad
släktkrönika, 1939).
1. Douglas, Robert, greve,
krigare, f. 17 mars 1611 på Standingstone i
Skottland, † 28 maj 1662 i Stockholm.
Föräldrar: PatrickD., herre till
Standingstone, och Christina Leslie. — D.
blev page hos pfalzgreve Johan
Kasimir 1627 och fänrik vid Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
