Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - d’Unker (d’Unker-Lützow), Carl - Dunker, Henry - Du Puy, Edouard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dunker
281
Du Puy
av hans liv, kunde han glädja sig ät
internat, rykte, och hans tavlor
vandrade mellan storstädernas
konstsalonger. En replik (1859) av "Ett
pantlånekontor" tillhör Nat. mus., som
även bl. a. äger "Zigenarfamilj i
fängelse" (1864), "Tredje klassens
vänt-sal" (1865), "Andra klassens väntsal"
(omkr. 1865) samt ett par tidigare
arbeten. I Stockholms högskolas
ta-velsamling finns "Aftonmåltiden"
(nationaiklädda figurer i en tysk
bondstuga, 1863). Göteborgs mus. äger
"Ett konstberidaresällskap" (1857),
"Taskspelare", "En spelsal i
Wiesbaden" (1864) m. fi. — År 1861
förvärrades skadan från Dybböl och
gjorde konstnärens högra arm
obrukbar. Han lärde sig då måla med den
vänstra, men 1865 angreps han av
ett bröstlidande, som ett år senare
ändade hans liv. — Gift 1859 med
Claire Schnitzler. — Litt.: E.
Cron-lund, "C. d’U." (1942). Th. N.
Dunker, Henry Christian Louis,
industriledare, f. 6 sept. 1870 i
Hälsingborg. Föräldrar: hamningenjören
Johan D. och Henriette Möller. —
Efter grundlig köpmannautbildning i
utlandet knöts D. vid 21 års ålder som
tjänsteman till det av hans fader
startade Helsingborgs gummifabriks ab.,
som grundats 1891 som bolag. D. har
sedan faderns död 1894 varit bolagets
disponent. Under hans ledning har
gummifabriken genomgått en
glänsande utveckling till ett storföretag,
som kommit att betyda mycket både
för Hälsingborgs stad och hela
landets näringsliv. Samarbete
etablerades med den ena konkurrenten efter
den andra, och nyanläggningar
gjordes i Sverige och utlandet. År 1905
blev D. chef även för Trelleborgs
gummifabrik. Enligt D:s plan
sam-manslogos 1927 de flesta
gummifabrikerna i landet till en koncern,
Förenade gummifabrikernas ab.,
ombil-dat 1934 till ab. Tretorn.
Hälsingborgsfabriken har två dotterföretag i
utlandet, Tretorn Gummi- und
As-bestwerke A. G. i Hamburg och
Gum-mifabrikken Tretorn A/S. i Helsingör,
och dessutom står Ulvsunda
gummifabriks ab. under dess kontroll. Som
arbetsgivare är D. en av de största
i landet med omkr. 10 000 anställda
— enbart Hälsingborgs gummifabrik,
vars specialitet är galoscher och
gummiskodon med märket "Tretorn",
sysselsätter omkr. 3 000 personer;
aktiekapitalet är 15 mill. kr. — D. är
känd som kommunalman i
Hälsingborg och är bl. a. ordf. i
handels-och sjöfartsnämnden. Han har flera
gånger gjort ståtliga kulturella och
filantropiska donationer, bl. a. till
Hälsingborgs konserthus. Han är
styr.-led. i en mängd bolag och före-
tag samt förste hedersled, i Ing. vet.
akad. sedan 1936 och led. av
Fysiografiska sällskapet i Lund sedan 1931.
På 60-årsdagen 1930 erhöll han
festskriften "Den svenska
gummiindustrien". — Gift 1902 med Gerda
Sylvan. —• Litt.: "Kautschukboken"
(1932). S. R.
Du Puy [dypui’], Jean Baptiste
Édouard Louis Camille, musiker,
f. enligt vissa uppgifter på 1760-talet
i Baigorry i dep. Basses-Pyrénées i
s. Frankrike, enligt andra uppgifter
omkr. 1772 i Corcelles nära Neuchåtel
i v. Schweiz, † 3 april 1822 i
Stockholm. Föräldrar: antagligen
gruvägaren Pierre-Henri de Meuron och hans
tjänarinna Dupuis. — D. kom tidigt
till Paris, där han studerade violin för
F. Chabran och piano för J. L. Dussek.
Sannolikt 1784 kom lian i tjänst hos
prins Heinrich av Preussen i
Rheins-berg, där han 1786 blev violinist ocli
1788 eller 1789 konsertmästare vid
hovkapellet; tack vare prinsen fick
han även tillfälle att studera
musikteori för K. Fasch i Berlin. Han måste
emellertid 1792 lämna Rheinsberg på
grund av olämpligt uppträdande. S. å.
gjorde han en turné i Polen och
Tyskland. År 1793 kom han till Stockholm,
där han s. å. blev tredje och 1796
andre konsertmästare i hovkapellet.
Han blev 1796 medl. av sällskapet Par
Bricole, inom vilket lian kom att spela
en mycket betydande roll. År 1799
debuterade han som Blinval i "Den unge
arrestanten" på K. teatern och
anställdes där s. å. som premiärsångare.
Han hade emellertid djärvheten att i
ett sällskap sjunga en förment
revolutionär sång och blev därför av Gustav
IV Adolf utvisad ur landet 1799.
Inflytelserika vänner utverkade nåd,
och konungen infann sig även till en
föreställning av "Lilla matrosen",
varvid D. skulle sjunga huvudrollen.
Den självmedvetne D. spände ofta
bågen för högt; så även nu, som B. von
Henry Dunker.
Édouard Du Puy. Miniatyr av S. Wilander.
Beskow berättar i sina
"Lefnadsminnen": "I den scen, där lian [’Lilla
matrosen’] vägrar att resa och, med
en skälmaktig blick åt den k. logen,
säger: ’Jag reser icke. Jag blir kvar!’,
uppväcktes en storm af bifallsrop,
alla vände sig mot konungen, och de
närmast sittande klappade händerna
så gott som in i k. logen. Gustaf Adolf
ansåg detta som en missfirmelse, steg
upp och sade: ’Han skall resa!’.
Följande dag var han på väg". D. begav
sig nu till Köpenhamn, där han 1802
anställdes som andre konsertmästare
vid Det kongelige Teater. S. ä.
debuterade han som St. Firmin i
"Domherren i Milano" och var 1802—07
operasångare vid denna scen. Han
firade även stora triumfer som
tonsättare med sångspelet "Ungdom og
Galskab" (1806; premiär i Stockholm
med titeln "Ungdom och dårskap"
1814). År 1807 deltog lian som medl.
av den frivilliga livjägarkåren, som
lian tillhört sedan 1801, med sådan
tapperhet i försvaret av Köpenhamn,
att lian 1808 utnämndes till
porte-épée-löjtnant. Han kunde dä som
officer ej visa sig på scenen,
varför han 1808—09 verkade som
konsertmästare. Sistn. år landsförvisades
han dock av Fredrik VI, enär han som
sånglärare för prinsessan Charlotta
Fredrika inlett en intim förbindelse
med henne. D. reste nu till Paris, där
lian förgäves sökte anställning i
Napoleons hovkapell, och därifrån
tillbaka till Sverige, där han 1812 knöts
till K. teatern som kapellmästare ocli
sångare. Han grundade 1814
hovkapellets pensionskassa ocli 1816 en
orkesterelevskola vid K. teatern. År
1814 fick han prof:s titel. Han blev
led. av Mus. akad. 1795. — D. var
framför allt en fascinerande
personlighet, full av aptit på livet och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
