Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Dusén, Karl Fredrik - 2. Dusén, Per - Duwall, ätt - 1. Duwall, Gustaf - 2. Duwall, Johan Didrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dusén
2S4
Duwall
grund av försvagad hälsa och tog
avsked 1909. —• D. var pä botanikens
område huvudsakligen verksam som
florist och växtgeograf. Han
publicerade flera bidrag till kännedomen om
floran i olika sv. landskap. Under en
resa i Härjedalen 1S79 fann ban tills,
med botanisten greve Harald
Ström-felt ej mindre än 80 i området förut
okända kärlväxter. Tack vare en
skolpojkes vakenhet kunde D. följ. år från
Byberget i Medelpad inregistrera det
sensationella och förnämliga fyndet
av en för den nordiska floran ny
ärtväxt, smällvedeln, vilket han
skildrade i uppsatsen "Astragalus
penduli-florus Lam., neu für die Flora des
nördlichen Europa" (1881). Sin
främsta insats gjorde han genom sin
drsavhandl., som behandlar
utbredningen av vitmossorna (släktet
Sphag-num) i Sverige, Norge och Finland
och i stort sett var baserad på hans
egna iakttagelser under talrika resor.
Han skänkte sina samlingar till
Uppsala univ:s botaniska mus. —- Ogift.
— Litt.: biografi av J. Erikson i Sv.
botan. tidskr. 1921. S. L.
2. Dusén, Per Carl Hjalmar,
botanist, kartograf, forskningsresande,
f. 4 aug. 1855 i Vimmerby, † 22 jan.
1926 i Tranås. Föräldrar:
kontraktsprosten Carl Oscar D. och Amanda
Vlrica Strömberg. Kusin till D. 1. —
D. utexaminerades 1878 som
civilingenjör från Tekn. högskolan, blev
lärare vid folkhögskolan i S. Vi
(Kalmar län) 1880 och i Åsa (Sköldinge
skn i Södermani. län) 1893, var
amanuens vid Riksmus: s paleobotaniska
avd. 1899—1900 och vid dess botaniska
avd. kortare tider 1907 och 1913 samt
var assistent vid Museu nacional i
Rio de Janeiro 1901—04. Han
promoverades 1904 till fil. hedersdr vid
Princetons univ. i Förenta staterna.
—- D. utförde en betydande gärning i
naturvetenskapens tjänst. Efter
utgivandet av sitt förstlingsarbete
"Om-bärgstraktens flora och geologi" (18S8)
kom han snart att rikta sitt intresse
mot Afrika och Amerika, och under
vidsträckta, ofta mödosamma
forskningsfärder vidgade han kännedomen
främst rörande floran men även
rörande topografin, geologin m. m. i de
besökta områdena. D:s första resa
gällde Kamerun. På uppdrag av en sv.
firma där utarbetade han 1890—92 en
utmärkt karta (utg. 1894) över
firmans områden, som han även botaniskt
och geologiskt genomforskade; lian
insamlade 30 000 ex. mossor och har
av finlandssvensken V. F. Brotherus
kallats "upptäckaren av Västafrikas
bryologi". Åren 1895—97 vistades D.
i botaniskt syfte i Sydamerika,
varunder han 1895—96 deltog i den av
O. Nordenskjöld ledda sv. expeditio-
Per Dusén.
nen till Eldslandet och sedan besökte
v. Patagonien och s. Chile. Då A. G.
Nathorst 1899 på Grönlands östkust
sökte efter de två år tidigare
försvunna Andréemännen, medföljde D.
expeditionen som botanist, kartograf och
fotograf; han utförde därunder "sitt
livs säkerligen största vetenskapliga
stordåd" (S. Birger), i det han på
2V2 veckor i skalan 1: 500 000
kartlade Kejsar Frans Josefs fjord och
Konung Oscars fjord, ett område av
Götalands storlek. Under sin
anställning i Rio de Janeiro 1901—04
företog D. botaniska forskningsresor till
Brasiliens högsta bergskedja Serra do
Itatiaia och till staten Paranå samt
besökte 1904—05 s. Patagonien.
Ytterligare två gånger, 1908—12 och
1914—16, reste D. till Sydamerika,
varunder han i Paranå insamlade
68 000 ex. av kärlväxter (nu i
Riksmus. ) och utförde växtgeografiska och
biologiska undersökningar. Från sina
olika resor hemförde han tills. 84 000
ex. av kärlväxter och 94 200 ex. av
mossor, däribland flera tusen förut
okända arter. I ett 40-tal skrifter av
huvudsakligen botaniskt och
geografiskt innehåll bearbetade lian sitt
omfattande material.— Från 1916 var D.
bosatt i Sköldinge. Av Sv. sällskapet
för antropologi och geografi erhöll
han 1917 J. A. Wahlbergs medalj i
guld, och från 1922 åtnjöt lian genom
riksdagsbeslut statspension. —
Mosssläktet Dusenia och fanerogamsläktet
Duseniella ha uppkallats efter D. —
Ogift. — Litt.: biografi av S. Birger
i Sv. botan. tidskr. 1926, av G.
Andersson i Ymer 1926. S. L.
Duwall, ätt, härstammande från
den vittutgrenade skotska släkten
Dougall. Den sv. ättens stamfar
Tomas Mac-Dougall av huset
Macker-ston blev farfar till Albrekt
Mac-Dougall (f. 1541, † 1641), som 1594
inkom till Sverige och 1610—17 var
änkedrottning Kristinas fogde över
örbyhus och Tierp. Dennes yngre son,
översten Mauritz Mac-Dougall (f.
1603, † 1655), naturaliserades 1638
som sv. adelsman med namnet D.
Den adliga ätten D. utdog på
svärdssidan troligen på 1730-talet med
lians son Tobias D. — Albrekt
Mac-Dougalls äldre son Jakob (f. omkr.
1589, † 1634), slutligen general över
en sv. här och överkommendant i
Schlesien, fick av Gustav II Adolf
löfte om frilierretitel och klostret
Leibus i Schlesien till friherreskap.
Han upphöjdes 1674 — 40 år efter
sin död ■— i friherrligt stånd under
namnet friherre D. Hans yngre son,
landshövdingen friherre Gustaf D. (D.
1), blev far till generalmajoren
friherre Axel D. (f. 1667, † 1750), som
följde Karl XII till Turkiet och var
med vid kalabaliken i Bender. Med
anledning av arvsanspråk i Skottland
upptog han det forna släktnamnet
Mac-Dougall. Dennes bror, kornetten
friherre Johan Didrik D. († 1699),
blev farfar till generallöjtnanten och
politikern friherre Johan Didrik D.
(D. 2). Den sistnämndes brorson,
majoren friherre Axel Vilhelm D.
(f. 1758, † 1816), blev farfar till
friherre Adalbert Fridolf Magnus D. (f.
1840, † 1923). Med honom utgick den
friherrliga ätten D. på svärdssidan.
1. Duwall, Gustaf, friherre,
ämbetsman, f. 21 mars 1630 i Stralsund,
† 1 jan. 1692 på Kärnäs i Viborgs län,
Finland. Föräldrar: generalen
friherre Jakob D. och Anna von der Berge.
—• D. blev 1652 kammarherre hos
drottning Kristina och 1654 lios hennes
efterträdare Karl X Gustav. År 1658
sändes han som ambassadör till
England för att avlägga sorgebetygelse i
anledning av protektorn Cromwells
död och — vilket skedde förgäves
-—-anhålla om engelsk flotthjälp till
Karl X Gustav i dennes krig mot
Danmark och den holländska
sjömakten. År 1656 blev D. resident i
Danmark och 1662 landshövding i
Kop-parb. län samt ordf. i
trolldomskommissionen. År 1674 blev han friherre.
Vid riksdagen 1675, då Karl XI
kröntes, var D. lantmarskalk. —- Gift 1654
med Helena Yxkull. O. H.
2. Duwall, J o li an Didrik,
friherre, militär, politiker, f. 5 okt. 1723
på Bredsjö i Järlåsa skn, Uppsala
län, † 12 mars 1801 på Näsby i
Taxinge skn, Södermani. län. Föräldrar:
majoren friherre Sven D. och
friherrinnan Sofia Charlotta Kruuse af
Verchou. — D. antogs 1737 som
volontär vid Livreg. till häst, inskrevs
1738 vid univ. i Uppsala och blev 1741
volontär vid Livgardet. Han
befordrades 1742 till furir och livdrabant
och 1747 till reg.-kvartermästare vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
