Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Döbeln, Johan Wilhelm von - Döderhultarn, träskulptör, se Petersson, Axel - Döpke, Döpken, se Depken - 1. Dörum, August - 2. Dörum, Tyra - Döteber, Christian Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Döbeln
290
Döteber
Johan Wilhelm von Döbeln. Målning (detalj)
av C. P. Lehmann.
3. Döbeln, Johan Wilhelm
von, läkare, f. 21 jan. 1785 på
Björkholms säteri, Veddige skn, Hall. län,
† 20 sept. 1846 i Stockholm.
Föräldrar: hovjunkaren Johan Wilhelm
von D. och Christina Elisabeth
Söderström. — D. blev 1800 student i Lund
och 1803 i Uppsala, där lian 1807 blev
med. kand., 1808 med. lic. och 1810
med. dr efter att dessförinnan ha
beklätt olika militära
läkarbefattning-ar. Efter en treårig utlandsresa,
varunder lian särskilt vistades i Paris
med dess många berömda kliniska
lärare, blev han 1813 fältläkare vid sv.
armén i Tyskland. Han deltog där i
dess fälttåg, avancerade till
överfältläkare och fick 1814 överinseende över
arméns kvarlämnade sjukhus i n.
Tyskland. Året därpå blev han dels
prof. i praktisk medicin vid Karol.
inst., dels överfältläkare vid
Stockholms garnison. Han liade en grundlig
teoretisk och praktisk utbildning och
var berömd både som lärare och som
läkare. — Gift 1) 1826 med Hedvig
Maria Charlotta van XJ tf all, † 1827;
2) 1831 med Sophia Henrietta
Reuterskiöld. P. H. T.
Döderhultarn, träskulptör, se
Petersson, Axel.
Döpke, Döpken, se Depken.
1. Dörum, August Fredrik,
skådespelare, f. 21 dec. 1841 i
Stockholm, † 22 maj 1880 därstädes.
Föräldrar: kopisten i K. norska kansliet
Lours Michael D. och Emilia Charlotta
Falle. — D. hade mångsidiga
konstnärliga anlag och var under några år
elev vid Konstakad. På inrådan av
skådespelaren C. J. Uddman, som hört
honom deklamera, sökte han sig
emellertid till scenen och antogs till elev
vid K. teatern 1863 samt anställdes
tre år senare som aktör vid K.
teatrarna, i vilken egenskap han
oavbrutet fortfor att verka till våren 1879,
då lians bana bröts av en obotlig
sjukdom. Hans egentliga sceniska
begåvning låg åt det humoristiska, och bäst
lyckades han i att återge enkla
borgare, bondtyper och gamla
krigsbussar. Hans förnämsta skapelser på
dessa områden voro Träff i F.
Hedbergs "Majorens döttrar" (av förf.
särskilt skriven för honom),
Lundestad i Ibsens "De ungas förbund",
Olof Stenbock i F. Hedbergs "Kung
Märta" och Knut Algotson i samme
förf:s "Bröllopet på Ulfåsa". —- D.
var själv framstående deklamatör och
tjänstgjorde 1873—78 som lärare i
deklamation vid Mus. akad. — Gift
med Helena Sofia Holmberg A. L.
2. Dörum, Tyra Charlotta,
skådespelerska, f. 2 juni 1878 i
Stockholm. Dotter till D. 1. — D. var 1895
—98 elev vid Dramatiska teatern och
var sedermera engagerad hos
Hå-kansson-Svennberg 189S—99, vid
Dramatiska teatern 1899—1901, hos E.
Hillberg 1901—02, vid
Olympiateatern i Stockholm 1902—03, hos Ranft
1903—05, vid Stora teatern i
Göteborg 1905—06, vid Folkteatern i
Stockholm 1907—08, hos August
Falck 1910, vid Intima teatern 1911
-—21 samt åter vid Dramatiska
teatern 1921—37. — D:s största
framgångar lia varit komiska
karaktärsroller, där hon fått måla med bred
ocli drastisk färgläggning, betingad
av hennes ursprungliga men bisarra
humor och hennes mustiga, ofta
betvingande komik. Bland hennes bästa
roller märkas Prudence i Dumas d.
y:s "Kameliadamen", Madame
Gathé-rine i Strindbergs "Brott och brott",
Mette i Wessels "Kärlek utan
strumpor", Marta i Goethes "Faust",
Madam Eundholmen i Ibsens "De ungas
förbund" och Amman i Shakespeares
"Romeo och Julia". — Ogift. A. L.
Döteber, Christian Julius,
bildhuggare och arkitekt av tysk börd,
f. omkr. 1600—10 i Leipzig, † efter
1671. Son till bildhuggaren och
arkitekten Franz Julius D. — Efter
läroår hos fadern, som han kan förmodas
ha varit behjälplig vid dennes
arbeten i domen i Doberan, begav sig D.
till Danzig för att fullborda sin
utbildning hos en s. k. frimästare (före
1637). Redan i slutet av 1630-talet
befann han sig i Stockholm som
gesäll hos bildhuggaren Martin
Redt-mer, där han arbetade i tre år.
Förmodligen kan man spåra lians hand i
den lios Redtmer utförda
orgelfasaden för Storkyrkan, som nu finns i
Bälinge kyrka i Uppland. I början av
år 1640 tillhörde D. bild- och
stenhuggareämbetet i Stockholm och har
alltså vid den tiden etablerat sig som
egen mästare. År 1641 arbetade han vid
Tyska kyrkan, och det finns anledning
anta, att D. är mästare till denna
kyrkas sydportal (daterad 1643).
Detsamma gäller sydportalen till Jakobs
kyrka (daterad 1644). När D. 1645
skrev kontrakt med Regner Lehusen
om vissa arbeten på dennes palats vid
Munkbron, det numera s. k.
Peter-sensska huset, var lian alltså erfaren
och erkänd i sitt fack. Kort
dessförinnan liade han också åtagit sig
sten-huggeriarbetena på Jacob De la
Gardies "Makalös". Det var två stora
företag, vid vilka han stod som
konstnärlig ledare ocli därjämte ett slags
entreprenör. De ekonomiska
förhållandena vållade honom också
betydande svårigheter, men lians
uppdragsgivare trädde emellan, vilket
visar, hur högt han uppskattades. Av
den rika utsmyckningen på
"Makalös" återstodo efter branden 1825
endast spridda och osäkra fragment,
men de praktfulla portalerna och
gavelkrönen på Lehusens palats med sin
rika broskornamentik, sina
kartu-scher, fruktklasar och organiskt
inlemmade allegoriska figurer visa, att
D. nu utvecklat sig till en driven och
i viss mån självständig konstnär i
senrenässansens stil. Vissa
omständigheter tala för, att D. också skulle
vara den annars okände arkitekten
till detta viktiga
byggnadsminnesmärke. År 1654 tycks D. lia lämnat
Stockholm. Arbetsuppgifter lia säkert
icke saknats för honom på de många
stormansbyggen, som pågingo runtom
i landet, men utöver de liär nämnda
äro inga verk av D:s hand
dokumentariskt belagda. Det är inte heller
uteslutet, att han tidvis varit
verksam i sitt hemland. År 1671 vistades
han en tid i Strängnäs. —- D. tycks ha
varit en temperamentsfull herre,
begiven på dryckjom och ofta i konflikt
med både sina ämbetsbröder oeh
rättvisan. —- Litt.: I. Simonsson i
Konsthistoriska sällskapets publikation
1918. Th. N.
August Dörum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
