Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eckhoff, Emil - Eckleff, Carl Fredrik - Eckstein, Gustaf - Edberg, Einar - Ede, Karl - Edelcrantz, ätt - Edelcrantz, Abraham Niclas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eckleff
301
Edelcrantz
pà Sigtunaruinerna ocli flera
gotländska kyrkor. Ett resultat därav var
"S:t Clemens’ kyrka i Visby" (1912).
Som ombud för akad. var E.
närvarande vid upptäckten av Hemse gamla
stavkyrka 1896, och detta gav honom
impulsen till de undersökningar, som
resulterade i det monumentala verket
"Svenska stavkyrkor" (1916). Genom
sina studier av gamla byggnader kom
lian in på frågan om äldre tiders
försvarsanstalter, särskilt vid kyrkorna,
och åstadkom en livlig polemik genom
sina senare allmänt godtagna
hypoteser. Därifrån var steget icke långt till
studiet av de profana
befästningsanläggningarna från medeltiden, och de
sista 25 åren av sitt liv ägnade E. till
stor del åt utforskandet av den
största av detta slag i vårt land, Visby
ringmur. Det var ett oerhört
omfattande material lian hopsamlade, men
lian fick aldrig själv framlägga
resultatet. Ett ståtligt planschverk över
ringmuren utkom 1923; den slutliga
utformningen av texten övertogs efter
E:s död av O. Janse. — Gift 1) 1885
med Ann-Charlotte Ambrosiani, †
1908; 2) 1909 med friherrinnan Märta
Sofia Leijonhufvud. — Litt.: biografi
av G. Hallström i Fornvännen 1923.
Th. X.
Eckleff, Carl Fredrik,
ämbetsman, frimurare, f. 25 juni 1723
i Stockholm, † 30 juni 1786
därstädes. Föräldrar: räkenskapsföraren
Georg Henning E. och Inga
Stenhagen. —• E. blev 1749 kopist vid
Utrikesexpeditionen och befordrades där
till kanslist 1754 och registrator 1756.
År 1759 erhöll han fullmakt som sekr.
i K. M:ts kansli ocli 1767 avsked
med kansliråds namn och heder. E.
stiftade 1753 det från vår
litteraturhistoria kända sällskapet
Tanke-byggarorden, vars förnämsta medl.
blevo fru Nordenflycht, Creutz ocli
Gyllenborg. I sällskapets poetiska
års-kalender, "Våra försök", publicerade
E. åtskilliga dikter med
filosofiskt-didaktiskt innehåll, epigram och
fabler. Han stiftade 1757 det vittra
samfundet Fackelbröderna med
fullständig ordensapparat efter utländskt
mönster. E. var sin tids mest
bemärkte frimurare i Sverige ocli
bildade 1756 den första S:t
Andreaslogen och 1759 det första sv.
storkapitlet. Därmed blev han under
titeln "Salomos visaste vikarie"
Sveriges förste ordensmästare. Detta
ämbete övertogs 1774 av hertig Karl.
E. instiftade Den sjunde S:t
Jolian-neslogen, vars ordf.-mästare lian var
till 1783. Under flera år liade
Stockholms frimurare sina sammankomster
i E:s lius (nuv. Drottningg. 6). När
Sv. stora landslogen grundats,
förvärvade ban titeln deputerad landsstor-
Carl Fredrik Eckleff. Pastell (detalj) av G.
Lundberg.
mästare. Hans
frimurarorganisatio-ner, som blivit förebilder för senare
sv. frimureri, räknade 9 grader och
hade sitt rättesnöre i de s. k.
"eekleff-ska akterna", vilkas tillkomsthistoria
ännu icke blivit helt utredd. E. gjorde
sig även känd som samlare och
biblio-fil. — Ogift. — Litt.: J. Rudbeck,
"Kanslirådet K. F. E." (1930). R. A.
Eckstein, Carl Gustaf,
historiemålare, lärare, f. 20 nov. 1766 i
Stockholm, † 6 maj 1838 därstädes.
Föräldrar: snickaren Carl Gustaf
E. och Anna Rosina Keleh. — E.
studerade vid Ivonstakad. och var
elev hos L. Masreliez och E.
Martin. År 1801 blev han lärare vid
akad:s principskola och undervisade
därjämts vid ornamentskolan; 1802
valdes lian till led. av akad. -—■ E. var
en av akad:s flitigaste utställare.
Från 1787 till 1820 förekommer hans
namn så gott som regelbundet i
katalogerna över akad:s utställningar.
Han deltog med kompositioner över
bibliska ("Davids smörjande till
konung öfver Israel", 1802), klassiska
("Jupiter ocli Merkurius hos
Pliile-mon", 1800) och allegoriska motiv
("Kärleken, som af Dygden ledes till
Sällheten", 1S06; "Sverige
öfverlämnar Gustaf III åt Odödligheten", 1815)
men försökte sig även på genre ("En
flicka, som matar en Fogel", 1S09) och
porträtt. Han gjorde också några
akvarellerade etsningar med
stockholmsmotiv i Martins anda men nådde
varken där eller i sina oljemålningar
över en ganska anspråkslös
konstnärlig nivå. Som lärare i teckning vid
akad. under bortåt fyra decennier
nedlade han emellertid ett troget
arbete till gagn för flera generationer
av konstadepter. — Ogift. Th. N.
Edberg, Einar Theodor, kirurg,
f. 20 okt. 1877 i Stockholm.
Föräldrar: grosshandlaren Wilhelm Theo-
dor E. och Anna Mathilda Theresia
Sundelius. •—- Efter mogenhetsex. i
Stockholm 1896 blev E. därstädes
med. kand. 1901 och med. lic. 1905.
Efter förordnanden i patologi, kirurgi
och pediatrik samt vid Hälsingborgs
lasarett var E. andre läkare vid
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt 1910
—24 och föreståndare för
Seràfimer-lasarettets kirurgiska poliklinik 1914
—17. Vid Göteborgs barnsjukhus blev
han tf. överläkare 1924, överläkare
1926 samt styresman 1928; vid Styrsö
kustsjukhus var han tf. överläkare
1925—27. Han liar författat talrika
barnkirurgiska arbeten, särskilt av
ortopediskt och benkirurgiskt
innehåll. — Gift 1907 med Ada Ocklind.
P. H. T.
Ede, Kärl Emanuel Folke,
tidigare Ericsson, skulptör, f. 28 jan.
1894 i Hudiksvall, † 18 okt. 1918 i
Stockholm. Föräldrar: agenten Jonas
Eriksson och Kristina Vennberg. —
E. studerade vid Tekn. skolan i
Stockholm, arbetade en tid hos Töre
Strindberg och for därefter till Paris. Vid
krigsutbrottet 1914 tvingades han
återvända till hemlandet, där han
snart gjorde sig känd som en av de
mest lovande bland de yngre
skulptörerna. Han erövrade första pris i
ett par tävlingar, bl. a. med "Eva" i
den av Eva Bonnier-fonden
föranstaltade tävlingen om skulptural
utsmyckning av den öppna plats i
Stockholm, där Grev Turegatan
utmynnar i Birger Jarlsgatan. E:s förslag
kom likväl inte till utförande. "Leda
med svanen" heter en annan av lians
kompositioner. Som porträttskulptör
vann E. mycket erkännande, och lians
hastiga bortgång genom spanska
sjukan beklagades som en stor förlust för
den sv. bildhuggarkonsten. — Ogift.
Th. N.
Edelcrantz, ätt, vars äldste kände
stamfar, hemmansägaren i Kiev i
Alunda skn, Uppsala län, vid mitten
av 1600-talet var häradsdomare. Hans
son Nils (f. 1654, † 1726) antog efter
födelseorten Kiev släktnamnet
Clewberg; han blev 1694 kyrkoherde i
Bollnäs förs., var preses vid
prästmötet 1705 och blev kontraktsprost i
Hälsinglands v. kontrakt 1711. Hans
son, teol. prof. vid Åbo akad. Carl
Abraham Clewberg (f. 1712, † 1765),
blev far till skalden och
naturforskaren, presidenten i Kommerskollegium
Abraham Niclas Clewberg, som 1789
adlades med namnet E. (se nedan).
Han blev 1S15 friherre enligt 37 §
R. F. och slöt själv sin ätt.
Edelcrantz, Abraham
Nic-l a s, före adlandet Clewberg,
friherre, ämbetsman, naturforskare,
vitterhetsidkare, f. 29 juli 1754 i Åbo,
† 15 mars 1821 i Stockholm. Föräld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
