Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Edelsvärd, Adolf - 3. Edelsvärd, Wilhelm - Edén, släkt - Edén, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edelsvärd
304
Edén
trädde som förf. pà sitt område och
startade 1859 tills, med löjtnant G.
Nerman Tidskr. för byggnadskonst
och ingeniörsvetenskap. År 1869
utgav han "Landtbyggnadskonstens
utveckling i Sverige under de senaste
årtiondena". Han tog under senare år
livlig del i arbetet för Stockholms
fasta försvar samt blev led. av
Lant-bruksakad. 1867 (hedersled. 1891) och
av Konstakad. 1871 (v. preses 1898
och preses 1902). — Gift 1852 med
Emelie Ulrika Blidberg. Th. N.
3. Edelsvärd, Fredrik Wilhelm,
kammarherre, f. 6 maj 1869 i
Stockholm. Son till E. 2. — E. var 1889—
1935 anställd i Järnvägsstyr :s
kanslibyrå. Han har gjort bemärkta
insatser inom olika försvarsorganisationer
och inom turistväsendet. Åren 1909—
14 var lian sekr. i styr. för
Skolungdomens skyttefören. och 1912—35
sekr. och skattmästare i Mälarens
turisttrafikfören. E. tog 1902
initiativ till bildande av Fören. för
Stockholms fasta försvar och har sedan
dess oavbrutet varit fören :s sekr. Åren
1937—42 var lian v. ordf. i styr:s för
Sveriges riksförb. för civilt luftskydd
arbetsutskott och 1938—40 ordf. i
Vasastadens luftskyddsfören. i
Stockholm (från 1940 liedersordf.). Åren
1921—35 var han verkst. dir. i
Turist-trafikförbis restaurangab., och sedan
1936 är han ordf. i styr:s för
Turisttrafikfören. för Stockholms stad ocli
län verkst, utskott. Han var 1914—15
sekr. i centralrådet för
Kronprinsessan Margaretas fören. för
landstorms-mäns beklädnad. E. blev
kammarjunkare 1914 och kammarherre 1928.
— Gift 1S94 med Eelfrid Boije. R. A.
Edén, gammal bondesläkt från
Eds-åker i Ljustorps skn i Medelpad.
Släktnamnet E. eller Edenius upptogs efter
gården Edsåker av olika studerande
medl. av släkten, vars äldste kände
medl. var kyrkoherden i Njurunda
Jöns Svenonis Edenius (f. 1597, †
1687). Stamfar för en gren av släkten
var bonden Per Nilsson, vars son
riksdagsmannen Nils E., f. i Ljustorps
skn, upptog det gamla släktnamnet,
förkortat till E. Komministern i
Råneå Nils E. (f. 1796, † 1878) hade
sönerna rektorn i Piteå Per Olof E. (f.
1830, † 1903) och komministern i
Skellefteå Gustaf E. (f. 1835, † 1890),
vilka blevo stamfäder för släktens nu
levande båda grenar. Till den äldre
grenen hör Per Olof E:s son,
historikern, politikern och ämbetsmannen
Nils E. (se nedan).
Edén, Nils, historiker, politiker,
ämbetsman, f. 25 aug. 1871 i Piteå.
Föräldrar: rektorn Per Olof E. och
Kristina Mathilda Clausen. — Efter
mogenlietsex. i Luleå 1889 studerade
E. i Uppsala ocli avlade där 1892 fil.
Wilhelm Edelsvärd.
kand.-ex. Redan under studentåren
gjorde lian sig bemärkt genom två
kortare avhandl., "Den
svensk-nors-ka unionsförfattningens tillkomst"
(1894) och "Kielerfreden och
unionen" (1894), där han i anslutning till
det av prof. i statskunskap Oscar Alin
tillämpade betraktelsesättet klarlade
grundvalarna för den då pågående
unionsdebatten. Efter att 1897 ha
absolverat fil. lic.-ex. blev E. 1899
fil. dr på avhandl. "Om
centralregeringens organisation under den äldre
Vasatiden 1523—1594", ett betydande
bidrag till vår kännedom om ett
tidigare outforskat fält. Detta arbete
förskaffade förf. docentur i historia s. å.
Resultatet av sina fortsatta
forskningar i Sveriges äldre
förvaltningshistoria redovisade E. i avhandl.
"Den svenska riksstyrelsens
reorganisation 1594—1602" (1901) och "Den
svenska centralregeringens
utveckling till kollegial organisation i
början av sjuttonde århundradet" (1902).
E. erhöll 1902 lektorat i historia,
geografi och svenska vid Uppsala högre
allm. läroverk, utnämndes 1903 till
e. o. prof. i historia vid Uppsala univ.
och 1909 till prof. Under den 1905
utbrutna krisen i det sv.-norska
unionsförhållandet utsände E. en till
tyska, engelska och franska översatt
officiös skrift, betitlad "Det svenska
programmet i unionskrisen" (1905).
Bland E:s smärre bidrag till sv.
historieforskning må särskilt nämnas
"1809 års revolution" (1911). Som
urkundsutgivare har E. gjort en
betydande insats genom att publicera ett
urval av Gustav Vasas brev (1904;
ny utvidgad uppl. 1917) och
"Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter
och brefvexling" avd. 2, bd 11 (1905)
samt ombesörja en ny edition av
Peder Swarts verk "Gustaf I:s
krönika" (1912).—Ett nytt
verksamhetsfält öppnades för E., när han som
liberal kandidat 1908 invaldes i
Andra K. Redan kort därefter var han
en av Liberala samlingspartiets mest
betrodda medl. i riksdagen. Han
tillhörde 1911—14 försvarsberedningen,
var konstitutionsutskottets ordf. vid
riksdagarna 1913—17, utsågs till led.
av försvarsutskottet och hemliga
utskottet vid 1914 års urtima riksdag
samt tillhörde även vid riksdagarna
1916 och 1917 sistn. utskott. Efter
Staaffs död 1915 utsågs E. till
Liberala samlingspartiets ordf. och blev
därmed en av riksdagens ledande
personligheter. Särskilt vid 1917 års
remissdebatt framträdde E. som ledare
för den liberala oppositionen mot
regeringen Hammarskjöld. Han
klandrade därvid denna för att ha sökt
isolera sig från riksdagen ocli att ha visat
bristande tillmötesgående mot
ententen i handelspolitiska frågor. Under
valrörelsen senare på året framhöll E.
behovet av ett närmare politiskt
samgående mellan liberaler och
socialdemokrater, och sedan den då sittande
regeringen Swartz med anledning av
vänsterpartiernas valframgångar hade
anhållit om demission, fick E. (okt.
1917) uppdrag att bilda regering.
Förutom E. själv, som blev statsminister,
inträdde en rad ledande liberaler och
socialdemokrater i den nya
regeringen, och denna fick därmed en fast
majoritet i Andra K. samt i den
gemensamma voteringen — efter den
kommunala rösträttsreformen ocli nyval
till Första K. (1919) även i denna. Den
handelsuppgörelse med västmakterna,
som E. tidigare hade efterlyst,
lyckades den nya regeringen på våren 1918
få till stånd. Dess politik gentemot
Finland under det där pågående
kriget försvarades vältaligt av E. inför
riksdagen, och E. bidrog själv i hög
grad till den uppgörelse om
Ålands-öarnas demilitarisering, som därefter
träffades med Finland och andra
intresserade makter. Fortsatt
demokratisering av statsskicket var en
huvudpunkt på regeringens program,
men propositioner vid 1918 års
lagtima riksdag om avskaffande av "den
40-gradiga skalan" i kommunerna
och politisk rösträtt för kvinnor
avslogos av Första K:s högermajoritet.
På hösten s. å. aktualiserades
författningsfrågorna på nytt under intryck
av centralmakternas militära
sammanbrott och revolutionära inre
omdaning. Vid den då samlade urtima
riksdagen framlade regeringen (i nov.
1918) ett starkt vidgat
författnings-program, av E. sammanfattat i ett
anförande till statsrådsprotokollet, ocli
nu löstes frågorna genom uppgörelse
med partierna om en radikal
kommunal rösträttsreform, som omedelbart
genomfördes, och bindande utfästelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
