- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 2. C-F /
330

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ehrenström, Marianne - Ehrensvärd, ätter - 1. Ehrensvärd, Johan Jakob - 2. Ehrensvärd, Augustin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ehrensvärd

330

Ehrensvärd

Johan Jakoh Ehrensvärd. Kopia (detalj) av
J. H. Scheffel efter målning av okänd
konstnär.

fier över Karsten, Crusell, Kraus,
Åhlström m. fi., byggda på deras
personliga meddelanden. E. var högt
skattad av de gustavianska skalderna
och blev besjungen av både Kellgren,
Oxenstierna och Leopold. Hon var
den sistnämndes förtrogna väninna —
är Eglé i dennes dikter "Sommar och
vinter" och "Eglé och Annett" -—• och
utgav 1830 "Notice biographique sur
monsieur de Leopold". En del av
hennes minnesanteckningar finns
publicerad i A. Ahnfelts "Ur svenska
hofvets och aristokratiens lif" (1880), och
hennes brevsamling förvaras i K. bibi.
E. blev 1800 led. av Mus. akad. samt
var även led. av Konstakad. —- Gift
1803 med generalfälttygmästaren Nils
Fredrik Ehrenström. — Litt.: H.
Schück, "Den sista gustavianska
hovdamen" (1919). P. L., R. A.

Ehrensvärd, adliga, friherrliga
och grevliga ätter. Släktens äldste
med visshet kände stamfar, den från
Stralsund bördige
reg.-kvartermästa-ren vid Åbo läns infanterireg. Peter
Schäffer, hade sonen översten Johan
Jakob Schaeffer, som 1717 adlades
med namnet E. (E. 1). Hans äldste
son, fältmarskalken Augustin E.
(E. 2), upphöjdes 1764 i friherrligt
och 1771 i grevligt stånd och blev
stamfar för den ännu fortlevande
.grevliga ätten E. Dennes son,
generalamiralen greve Carl August E. (E.
3), blev far till översten och chefen
för Skånska dragonreg. greve Gustaf
Carl Albert August E. (f. 1787, †
1860) och farfar till landshövdingen
greve Albert E. (E. 6). Dennes äldste
son, amiralen greve Carl August E.
(E. 7), ättens nuv. huvudman, blev
far till konteramiralen greve Gösta E.
(E. 9), kanslirådet greve Augustin E.
(E. 10) och översten greve Carl August
K. (E. 11). En bror till E. 7 var diplo-

maten och skriftställaren greve Albert
E. (E. 8). — Samtidigt med E. 2
upphöjdes 1764 dennes yngre bröder Carl
E. och Fredrik E. i friherrligt stånd.
Den äldre av dessa, generalmajoren
friherre Carl E. (f. 1713, † 1770), blev
far till memoarförf. friherre Gustaf
Johan E. (E. 4), envoyén i Paris
generallöjtnanten friherre Carl
August E. (f. 1749, † 1805) och friherre
Carl Fredrik E. (E. 5), som efter
modern antog namnet Gyllembourg. —
E. 2:s andre bror, generalmajoren
friherre Fredrik E. (f. 1719, † 1807), blev
stamfar för den friherrliga ätten E:s
ännu fortlevande gren.

1. Ehrensvärd, J o h a n J a k o 6,
före adlandet Schaeffer, krigare, f. 11
maj 1666 (eller 1676) i Åbo, † 17 okt.
1731 på Karlstens fästning.
Föräldrar: regementskvartermästaren Pehr
Schaeffer och Maria Hein. — E., som
ingick i artilleritjänst 1685, blev
adjutant 1700 och deltog därefter i ett
flertal av Karl XII:s stora slag, bl. a. vid
Narva, samt tillfångatogs vid Poltava
1709 och fördes till Moskva. Sedan
han redan följ. år befriats ur
fångenskapen, deltog lian ss. kapten i slaget
vid Hälsingborg 1710, varefter han
1713 blev major vid artilleriet i
Wismar och gjorde flera ärofulla insatser
under belägringen av denna stad. År
1715 utnämndes lian till
överstelöjtnant, 1716 blev han befälhavare för
fältartilleriet i Skåne, och 171S deltog
han i norska fälttåget. År 1719 blev
han överste och kommendant på
Karlstens fästning. Han adlades 1717. —
Gift 1) 1709 med Anna Margareta
Mannerheim, † 1723; 2) 1725 med
grevinnan Sophia Polus. R. A.

2. Ehrensvärd, Augustin, greve,
krigare, f. 25 sept. 1710 på Fullerö i
Västerås-Barkarö skn, Yästmanl. län,
† 4 okt. 1772 på Saaris i Virmo skn,
Åbo och Björneborgs län, Finland. Son
till E. 1. •—■ Efter studier i Uppsala
ingick E. 1726 vid artilleriet, där han
blev adjutant 1733 och löjtnant 1734.
E., som bl. a. studerat matematik för
Polhem, vann tidigt anseende ss. en
lysande och mångsidig begåvning.
Han blev med ären även en
skicklig tillfällighetsdiktare och gravör,
och då han 1736—38 fick företa en
omfattande utlandsresa för att
studera artilleri och befästningskonst,
hann han också med att i Paris
utbilda sig i teckning, gravering och
målning. År 1739 utnämndes han
till kaptenmekanikus vid den
nyinrättade Artilleriinformationsskolan, och
s. å. blev han led. av Vet. akad., vars
sekr. han var under en del av året
1740 och vars medalj och
minnesteckning sedermera skulle komma att
ägnas honom (1876). Han deltog
därefter med utmärkelse i det ryska kri-

getl741—43 och i det andra schlesiska
kriget samt blev major 1746,
överstelöjtnant 1747 och överste 1749. Han
hade då även hunnit göra sig bemärkt
som inflytelserik politiker i hattarnas
främsta led, där han ss. medl. av
sekreta utskottet vid 1746—47 års
riksdag talade för ett förstärkande av det
finska befästningsverket mot
Ryssland. I enlighet med E:s förslag
beslöt riksdagen anlägga den
kustfästning, åt vilken 1750 gavs namnet
Sveaborg och som skulle bli E:s
största livsverk. Fästningsarbetet, som
var i det närmaste färdigt s. å. E. dog,
påbörjades 1748 och leddes hela tiden
av E. utom under åren 1765—69. Som
en komplettering av Finlands försvar
yrkade han även på byggandet av en
skärgårdsflotta eller arméns flotta,
och 1755 vann även detta förslag
riksdagens bifall. Redan följ. år
ombildades därmed galärflottan till arméns
flotta, som stationerades vid Sveaborg
och ställdes under E:s befäl. E.
utnämndes till generalmajor s. å. En
paus i sitt nitiska arbete för
fästningen och flottan nödgades E. emellertid
göra under det pommerska kriget 1757
—62, då lian stred med stor
utmärkelse och blev general och chef för sv.
armén i Pommern 1761. Bl. a. ledde
han därunder intagandet av
Peene-münde skans på Usedom 1757 och av
Pasewalk, där han 1760 blev svårt
sårad. Efter krigets slut fortsatte
han sina strävanden i Finland och
fick där F. H. af Chapman som
skeppsbyggmästare. År 1764
utnämndes E. till general av kavalleriet,
och s. å. upphöjdes lian i
friherrligt stånd, men med mössornas
tillträdande till makten 1765 avlägsnades
han från sina båda huvudbefattningar
och utsattes dessutom för svåra
beskyllningar för sin verksamhet i
Finland. Då hattpartiet återvann makten
vid 1769—70 års riksdag, insattes han
emellertid ånyo på sina ledande poster
och blev därmed i tillfälle att genom
ett oförtrutet och oegennyttigt arbete
ytterligare stabilisera sitt finska
försvarssystem. Bekanta blevo hans ord:
"Vad botar mig titlar och granna
band ? Vill konungen visa mig sin nåd,
må han skaffa pengar till flottans och
fästningens byggande. Allt annat är
överflödigt." Stora ärebetygelser
kommo honom till del. Han blev sålunda
överbefälhavare i Finland 1769 och
serafimerriddare s. å., greve 1771 och
fältmarskalk 1772. Han var
anhängare av Gustav III:s statsvälvning, och
konungen lät 1783 gravsätta hans
stoft på Sveaborg samt skisserade
själv den gravvård över honom, som
Sergel sedan utförde. -— År 1882
utgav R. Hausen E:s "Anteckningar
under en resa i Finland 1747". — Gift

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:28:59 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/2/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free