Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ek, Karin - Ekaätten, släkt - Ekberg, Einar - Ekblom, Olle - Ekblom, Richard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekaätten
340
Ekblom
Karin Ek.
buterade hon med diktsamlingen "Den
kostbara hvilan" (1914), vars
elegiska och romantiska besjungande av
kärleken och naturen återkom även
i hennes nästa samling, "Idyll och
elegi" (1922). Högst som lyriker
nådde hon emellertid i "Död och liv"
(1925, ny utvidgad uppl. 1939), där
mångordigheten från hennes tidigare
diktning försvunnit, och där hon
under intryck av Vilhelm Ekelund och
Pär Lagerkvist nått fram till stram
behärskning och en ren klang. Om
hennes känslighet för det poetiskt
äkta vittnar också antologin "Ur
svenska dikten" (1—3, 1921). Bland
våra kvinnliga lyriker tillhör E. de
främsta; som prosaförf. utgav hon
endast bellmansstudien
"Fredmansgestalten" (1915) och romanen
"Gränsen" (1918). — Gift 1909 med prof.
Sverker Elc (E. 1). R. A.
Ekaätten, medeltida
stormanna-släkt, Gustav Vasas mödernesläkt.
Namnet är bildat efter gården Eka
i Lillkyrka skn i Uppland, vilken
från 1400-talets början var ättens
sätesgård. Äldste kände stamfadern
Trötte (Throtto) Petersson († omkr.
1362) omnämnes första gången 1333;
lian var häradshövding i Tveta i
Småland omkr. 1353 och blev riksråd 1358
samt var gift med Ingegerd
Johansdotter av oäkta Folkungaätt. Trötte
Peterssons äldste son, riddaren ocli
riksrådet Magnus Trottesson († i
början av 1400-talet), blev far till
väpnaren ocli riksrådet Gregers
Magnusson (1400-talets förra hälft),
svenskarnas anförare i sjöslaget i Öresund
1431, samt riddaren och riksrådet
Karl Magnusson († före 1473), som
1453 förvärvade godset Eka. Söner
till denne voro riddaren och riksrådet
Trötte Karlsson, en av sin tids mera
betydande unionsvänner, stupad i
slaget på Brunkeberg 1471, samt
väpnaren och riksrådet Magnus Karlsson (†
före 1487), vars son, riddaren och
riksrådet Trötte Månsson († 1512) under
sina sista år var hövitsman på
Stäkeborg. Med dennes son Måns
Trottesson, som 1523 eller 1525 drunknade
vid Gråmunkeholmen i Stockholm,
utslocknade ätten. Ovannämnde
riksrådet Magnus Karlssons dotter,
Cecilia Månsdotter (se denna), blev,
troligen under förra delen av
1490-talet, gift med riddaren och riksrådet
Erik Johansson till Bydboholm
(avrättad 1520 vid Stockholms blodbad),
som tillhörde en gren av Vasaätten.
Makarnas äldste son var Gustav Vasa.
—■ Ekaättens vapen var en balk av
silver i en sköld, där det ena fältet
var blått och det andra rött» Gustav
Vasa upptog det i det sv. riksvapnet.
— Litt.: Elsa Nordström, "Eka-ätten,
Gustaf Vasas mödernesläkt" (i
Per-sonhist. tidskr. 1941—42).
Ekberg, Einar Efraim,
kyrkosångare (baryton), f. 29 juli 1905 i
Malmö. Föräldrar: möbelfabrikören
Axel Edvard E. och Anna Hansson.
— E., som utbildats i sång av A.
Ekholm 1925—30 och F. Lindblad 1933
—41, är sedan 1925 anställd som
solist i Filadelfiakyrkan i Stockholm.
Han har flitigt konserterat i Sverige
och övriga nordiska länder samt
turnerade 1924—25 och 1936—37 i
Förenta staterna, där han
karakteriserades som "en nutida svensk Sankey".
På flera olika språk har han gjort
c: a 250 grammofoninsjungningar.
Han har utgivit ett flertal samlingar
av kör- och solosånger samt är sedan
1930 red. för tidskr. "Sångens
härold". År 1940 utgav han "Ur mitt liv
som sångare". — Gift 1927 med
Gunborg Dagmar Ivarsson. G. T.
Ekblom, Olof (O lie), ämbetsman,
f. 2 jan. 1892 i Munktorps skn,
Väst-mani. län. Föräldrar: kyrkoherden
Johan Erik E. oeh Mimmi Boethius.
— E. blev fil. mag. vid Uppsala univ.
1916 och tjänstgjorde därefter i
Socialstyr., där han 1921 förordnades
till sekr. på
förlikningsmannaexpedi-tionen. Åren 1926—38 fungerade han
som statens förlikningsman i
arbets-tvister. Han utnämndes 1938 till
landshövding i Jönköp. län. — E.
tjänstgjorde som sekr. i 1926 och 1929
års arbetsfredsdelegationer oeh vid
arbetsfredskonferensen 1928. Han var
led. av Arbetslöshetskommissionen
1926—34 och av 1927 års
arbetsfredssakkunniga samt var ordf. i
kommittén ang. statstjänstemännens
ställning vid arbetskonflikter 1938. —
E. har under sin
förlikningsmanna-tid gjort en betydande insats för
arbetsfredens bevarande och har
därunder i ovanligt hög grad tillvunnit
sig både arbetsgivarnas och
arbetarnas aktning och förtroende. Även efter
Olle Ekblom.
sin utnämning till landshövding liar
lian upprepade gånger tillkallats av
parterna för att såsom opartisk ordf.
leda större avtalsförhandlingar.
Sedan 1942 är lian ordf. i det s. å.
inrättade förtroenderådet för
tjänstemannafrågor inom
verkstadsindustrin. — E. har publicerat ett stort
antal uppsatser och artiklar rörande
olika arbetsmarknadsproblem. — Gift
1922 med Greta Engström. M. B. L.
Ekblom, Richard,
språkforskare, f. 30 okt. 1874 i Ekeby skn,
Skarab. län. Föräldrar:
byggmästaren Anders Gustaf Larson och Anna
Katarina Ferm. — Efter
mogenhets-ex. i Skara 1896 blev E. fil. kand.
i Uppsala 1900, fil. lic. 1905 och fil.
dr 1909. Åren 1908—21 var han
lärare i franska vid Sjökrigsskolan
och 1909—21 lektor i ryska (från 1912
även lärare i spanska) vid
Handelshögskolan i Stockholm. Han var 1921
—39 prof. i slaviska språk vid
Uppsala univ. —- E. började sin bana som
romanist och disputerade 1908 på
avhandl. "Etude sur 1’extinction des
ver-bes au prétérit en -si et en -ui en
fran-eais". Huvudparten av hans
vetenskapliga gärning är emellertid ägnad de
slaviska språken. I sitt första slaviska
arbete, "Rus- et vareg- dans les noms de
lieux de la région de Novgorod" (1915),
liar E. behandlat ett antal ryska
ortnamn och påvisat deras sv. ursprung,
och även senare liar lian behandlat
hithörande problem. — E. liar med
utnyttjande av den moderna
experimen-talfonetikens metoder undersökt det
serbiska, bulgariska och litauiska
uttalet. Bland lians arbeten på detta
område må nämnas "Beiträge zur
Pho-netik der serbischen Sprache" (1917),
"Zur bulgarischen Aussprache" (s. å.),
"Manuel phonétique de la langue
li-tuanienne" (1922), "Zur Physiologie
der Akzentuation langer Silben im
Slavo-baltischen" (s. å.) och "Quanti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
