Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekman, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekman
358
Ekman
Carl Ekman.
ningskassa i Eskilstuna och från
1898 red. för Sjukkassebladet. Ären
1899—1909 var han Templarordens
chef; 1909 antog han
skattmästar-sysslan i ordensstyr. E. invaldes 1902
i stadsfullmäktige i Eskilstuna, blev
1908 landstingsman och följ. år red.
för den frisinnade
Eskilstuna-kuri-ren. Hans ådagalagda duglighet togs
tidigt i anspråk för offentliga
utredningar. Han var sålunda 1907—13
led. av understödsfören:s-, sjukkasse-,
nykterhets-, sjuksköterske- och
alkoholistkommittéerna. E. fick tillfälle
att på ett större område verka för
de allmänna intressen han omfattade,
då han 1911 invaldes i Första K.
(för Gävleb. län). I riksdagen
skaffade han sig snabbt ett namn som en
av Liberala samlingspartiets mest
bemärkta män. På grund av gemensam
uppfattning i bl. a. frihandels-,
nykterhets-, freds- och sparsamhetsfrågorna
samt betr. landsbygdsbefolkningens
behov kom E. att stå partiets
Norrlands-flygel nära. Han invaldes redan
på sin första riksdag i statsutskottet
för att sedan tillhöra detta oavbrutet
till 1926. År 1913 blev han led. av
Första K:s liberala partis
förtroenderåd. S. å. nedlade han sina i
Eskilstuna mottagna förtroendeposter och
blev red. (—1918) för Aftontidn. i
Stockholm. Bland E:s
kommittéuppdrag må vidare nämnas
ledamotskap i 1903 års
löneregleringskommitté (1918). Han var 1919—25
överrevisor vid Statens järnvägar,
blev 1920 ordf. i
kommunikationsverkens lönenämnd, 1921 i kommittén
för kvinnors i statstjänst lönefråga
samt 1922 led. av den s. å. tillsatta
löneregleringskommittén och av
kommittén för riksdagsarbetets ordnande.
I samband med Templarordens
uppgående i den nybildade
Nationaltemp-larorden blev E. chef för den senare,
vilken post han behöll till 1926. Som
medl. av 1918 års försvarskommission
och av försvarsrevisionen (1919—23)
framträdde ban som anhängare av
den efter världskrigets slut starkt
framträdande nedrustningstendensen.
Inom det politiska livet kom han att
inta en än mera framskjuten
ställning efter Liberala samlingspartiets
sprängning i maj 1923. I nykterhets^
frågan omfattade han jämte partiets
majoritet av gammalt förbudskravet,
och då partimajoriteten under hans
medverkan beslöt vidhålla
förbudstanken i partiets program, utträdde
den förbudsfientliga minoriteten ur
partiet. Majoriteten bildade ett nytt
parti, Folkfrisinnade partiet, med E.
som ordf., medan minoriteten bildade
Sveriges liberala parti. Åren 1923—25
var E. riksgäldsfullmäktig. I
riksdagen spelade han som led. av
statsutskottet, utrikesnämnden (1923—26)
och försvarsutskottet (1924) en
mycket betydande roll. Hans
avståndstagande från
sammanjämkningsförslaget i arbetslöshetsfrågan vid 1923 års
riksdag bidrog till regeringen
Brantings tillbakaträdande detta år. Som
ordf. i försvarsutskottet vid 1925 års
riksdag medverkade E. till årets
beslut i försvarsfrågan. Följ. år ställde
han sig i spetsen för den borgerliga
riksdagsmajoritet, som genom att
underkänna regeringen Sandiers
tolkning av riksdagens
arbetslöshetsdirektiv föranledde denna regering att
avgå (i juni). E. fick kungens uppdrag
att bilda den nya regeringen, och i
denna inträdde både folkfrisinnade
och liberaler. Själv var E. även
finansminister t. o. m. sept. Den nya
regeringen stöddes än av högern, än av
socialdemokraterna, vilket gav
upphov till det föga träffande slagordet
"vågmästeri". Den stora
skolreformen, som inneslöt en mängd gamla
"vänster"-krav på skolfrågans
område, bragtes 1927 i hamn av en
majoritet bestående främst av
socialdemokrater och folkfrisinnade. Följ. år
framlade regeringen förslag till lagar
om kollektivavtal och arbetsdomstol,
som därpå antogos av en majoritet av
högermän, folkfrisinnade och
liberaler. Bland övriga av den ekmanska
regeringen genomförda reformer
märkas en ny kommunal skattelag, en ny
arvslag, en lag om arrende och
försäkringsavtal samt bestämmelser om
skärpt kontroll över försäljningen av
pilsnerdricka. Fastän folkfrisinnade
och liberaler ganska väl hade hävdat
sina ställningar vid 1928 års val till
Andra K., avgick den ekmanska
regeringen omedelbart efter detta. Själv
flyttade E. vid detta val över från
Första K. till Andra K. Han utsågs s. å.
till överrevisor vid Vattenfallsstyr.
och till riksgäldsfullmäktig samt blev
året därpå ordf. i Sv.
bostadskredit-kassan. Under ministären Lindman
bevarade E. ett ledande inflytande i
riksdagen, och när Lindman i juni
1930 trädde tillbaka, fick E. ånyo
uppdrag att bilda regering. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
