- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 2. C-F /
359

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekman, Carl - Ekman, Elisabeth - Ekman, Emil, sjöofficer, industriman, se s. 366 - Ekman, Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ekman

359

Ekmarck

fick en mera utpräglat folkfrisinnad
karaktär än den första ekmanska
regeringen. Trots sin vanskliga
parlamentariska ställning genomförde den
flera betydelsefulla reformer,
berörande främst stödåtgärder åt
spannmålsodlingen (inmalningstvånget),
bötesstraffet (införandet av dagsbot),
sjukkasseväsendet (införandet av
moder-skapsförsäkring), alkoholisternas
behandling, lagstiftning rörande illojal
konkurrens och inrättande av
statspolis. År 1930 tillsatte regeringen två
stora utredningar rörande försvars^
och nykterhetsfrågorna. Kravallerna
i Ådalen i maj 1931 utsatte
regeringen för mycket skarp kritik från
socialdemokratiskt och
vänsterextremis-tiskt håll. Den 1931 utbrutna
industriella depressionen samt
Kreuger-koncernens därav orsakade
fallisse-mang togo i mycket hög grad
regeringens uppmärksamhet i anspråk. Under
valrörelsen på sommaren 1932 blev
det bekant, att E. i okt. 1931 av Ivar
Kreuger som bidrag till det
folkfrisinnade partiets valomkostnader hade
mottagit 50 000 kr. — f. ö. i likhet
med andra partiers ledare för deras
valutgifter. Kort därpå vanns
klarhet om att E. i febr. 1932 hade
mottagit en lika stor gåva från samma
håll. E. bestred först, att lian hade
mottagit den andra gåvan, men
erkände kort därpå det verkliga
förhållandet, varvid han motiverade sitt
tidigare nekande med att gåvan hade
mottagits under tysthetslöfte. I
anledning av det skedda lämnade E.
den 6 aug. ensam regeringen, och han
fann sig senare föranlåten att avböja
kandidatur till årets
andrakammar-val samt att frånträda sina poster som
ordf. i Frisinnade landsfören:s
förtroenderåd och verkst. utskott. I jan.1933
anmodade verkst. utskottet E. att
återinträda som ordf., men då beslutet
orsakade en stark opposition, tillsatte
utskottet en nämnd med uppdrag att
granska alla omständigheter
rörande E:s avgång från
statsministerämbetet. Till led. i den s. k.
Ekmansnämnden utsågos f. presidenten Erik
Marks von Württemberg, f.
justitierådet Arthur Lindhagen och
borgmästaren Nils Berlin. Nämndens
utlåtande visade sig inte ägnat att rentvå
E. från den kritik hans beteende hade
gett anledning till. Han har därefter
inte framträtt på det politiska
området. — Genom ett sällsynt mått av
arbetsamhet och målmedveten energi
samt genom sin utpräglade
ledarbegåvning, sin fullständiga oberördhet
inför alla angrepp och sitt brinnande
intresse för nykterheten vann E.
tidigt förtroende i vida kretsar. I
riksdagen fångades hans intresse
först av statsregleringsfrågorna, och

åt dem ägnade han länge större delen
av sin oerhörda kraft. Under ett
senare skede trädde intresset för de
taktiska problemen starkt i dagen.
Endast genom ett skickligt utnyttjande
av de taktiska möjligheterna kunde
E., vars partis numerär var
relativt liten, två gånger förvärva
uppdrag att bilda regering. Hans
motståndare ha i maktlystnaden velat se
det dominerande draget i hans
karaktär. Den mycket stora insats E. har
gjort inom ideella strävanden av
skilda slag pekar dock i annan riktning,
och även bortsett från
nykterhetsfrågan liar E. ofta röjt ett starkt
intresse för de eftersatta klassernas
behov. — Gift 1900 med Laura
Wid-lund. Å. Th.

Ekman, Bedda Maria Emerentia
Elisabeth Adelaide, botanist, f.
18 dec. 1862 på Dylta bruk i Axbergs
skn, Örebro län, † 25 maj 1936 i
Stockholm. Föräldrar: hovmarskalken
friherre Christian Wilhelm Åkerhielm
och Hedvig MarianaVirgin.— E.,som
efter tidens sed undervisades i hemmet,
var tidigt botaniskt intresserad. Först
studerade hon det kritiska släktet
Salix men övergick snart till släktet
Draba (nagelört), där hon blev en
erkänd auktoritet. För studiet av detta
släkte företog E. talrika resor inom
Norden och i Mellaneuropa samt 1914
till Ladoga, 1923 till Grönland och
1930 till Skottland. Hon arbetade,
delvis på Riksmus:s botaniska avd.,
med att utreda först de kritiska
nordiska och senare de kritiska arktiska
drabaarterna samt utförde för detta
ändamål även omfattande
kulturförsök. Bland hennes skrifter märkas
framställningen av Draba i C. A. M.
Lindmans "Svensk fanerogamflora"
(1918, 1926), "Studies in the Genus
Draba" (1929) och flera bidrag till
kännedomen om draborna på
Grönland. E. bearbetade även
drabamate-lial, som hemförts av expeditioner

Erik Ekman,

från de arktiska områdena. — Gift
1891 med v. häradshövdingen Otto
Jacob Ekman. — Litt.: biografi av
Th. Arwidsson i Sv. botan. tidskr.
1937. S. L.

Ekman, Emil, sjöofficer,
industriman, se s. 366.

Ekman, Erik Leonard, botanist,
forskningsresande, f. 14 okt. 1883 i
Stockholm, † 15 jan. 1931 i Santiago
i Dominikanska republiken (på ön
Haiti). Föräldrar:
boktryckerikonst-förvanten Frans Leonard E. och Agnes
Maria Wilhelmina Pettersson. —
Efter mogenhetsex. i Jönköping 1903
blev E. fil. kand. 1907, fil. lic. 1911
och fil. dr 1914, allt vid Lunds univ.
År 1907 företog han en kortare
botanisk resa till staten Misiones i n.
Argentina, och 1908—14 var han
reg-nellsk amanuens vid Riksmus: s
botaniska avd.; där bearbetade han
särskilt compositsläktet Vernonia, och
efter studiebesök vid de större
botaniska mus. i Europa utgav han sin
drsavhandl. "West Indian Vernoniae"
(1914). Av Vet. akad. erhöll E. 1913
regnellska resestipendiet för att göra
en botanisk forskningsfärd först till
Haiti och sedan till Brasilien. Han
anträdde resan 1914 och kom i april
s. å. till Kuba, där han fann floran
till stor del okänd och så intressant,
att han stannade till 1924, dock med
undantag för ett kort besök 191-7 på
Haiti, där han svårt angreps av
malaria. År 1924 flyttade han till Haiti
och blev kvar där till sin död. —
Under vidsträckta exkursioner på Kuba
och Haiti, särskilt i bergstrakterna,
gjorde E. mycket omfattande och
utomordentligt värdefulla botaniska
samlingar, som nu befinna sig i
Riksmus. ; de torde vara de största och
rikaste, som hopbragts av en enskild
person sedan 1850-talet. E. blev en
överlägsen kännare av Västindiens
flora. Från Kuba hemsände han 19 212

Elisabeth Ekman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:30:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/2/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free