- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 2. C-F /
372

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ekman, Carl - Ekman, släkt - Ekman, Frithiof - Ekman, släkt - Ekman, Carl - 1. Ekman, Gösta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ekman

372

Ekmarck

ond i England. Till E:s minne
stiftade Sv. pappers- och
cellulosaingen-jörsfören. 1927 "Ekmanfonden", vars
avkastning användes för att
uppmuntra och stödja forskningar på
pappers- och cellulosaindustrins
område, samt präglade en medalj i guld
med E:s bild. — Gift 1888 med Rosina
(Rose) Nobel. — Litt.: biografi av E.
Bosæus i "Sv. ingenjörssällsk. i
Storbritannien 1924—34" (1934), av T.
Althin i Dædalus 1935. Cgn.

Ekman, Västmanland-Dala-släkt,
som troligen härstammar från gården
Ekvallen i Husby skn i Dalarna.
Släktens äldste kände stamfar,
Anders E. (f. 1678, † 1760), flyttade från
Husby skn till Lindesberg i
Västmanland, där han vann burskap som
borgare och där släkten sedermera var
bofast i fyra generationer. Anders E:s
sonson var borgaren och rådmannen
i Lindesberg, Anders E. (f. 1738).
Dennes sonson, bruksförvaltaren på Nya
Prästhyttan i Grangärde skn Johan
Peter E. (f. 1804, † 1889), hade sonen
bergsingenjören och godsägaren
Wilhelm Ottokar E. (f. 1841, † 1922), far
till arkitekten Frithiof E. (se nedan).
— Litt.: Frithiof E., "En
Westman-land-Dala slägt" (1935).

Ekman, Per Frithiof
Laurentius, arkitekt, f. 18 okt. 1871 i Gnarps
skn, Gävleb. län, † 21 nov. 1941 i
Strängnäs. Föräldrar:
bergsingenjören och godsägaren Wilhelm Ottokar
E. och Hilda Maria Öberg. — E.
studerade vid Uppsala univ. 1890—92
samt vid Tekn. högskolan och
Konst-akad. 1892—99. Han var ordf. i
byggnadsstyr. i Strängnäs från 1920 och
utövade ett betydligt inflytande på
stadens nyare bebyggelse. — E.
arbetade först tills, med G. Hagström,
varvid ett stort antal bostadshus och
skolbyggnader m. m. i Stockholm och
landsorten kom till utförande, ss.
församlingshuset i Adolf Fredriks förs. i
Stockholm, läroverksbyggnaderna i

Frithiof Ekman.

Nyköping, Karlstad, Lund och
Skellefteå samt kyrkorna i Grangärde och
Nässjö. Även vid K.
automobilklub-bens utställningar på Djurgården
1905 och 1907 var E. arkitekt. Sedan
lian öppnat självständig praktik,
utförde han ritningar till byggnader för
banker och kommunala institutioner
i Hudiksvall, Söderhamn, Nyköping,
Östersund, Grängesberg, Norrtälje,
Strängnäs m. fi. orter. — Gift 1900
med Ida Elisabeth Frisk. Th. N.

Ekman, gotlandssläkt. Släktens
äldste med visshet kände stamfar var
konstapeln vid artilleribataljonen på
Gotland Lars Trana († 1783), som
troligen före värvningen 1766 bar
namnet E. Två av hans söner, kyrkoherden
i Vänge Eberhard E. (f. 1772, † 1854)
och kyrkoherden i Grötlingbo prosten
Lars E. (f. 1779, † 1858), blevo
stamfäder för släktens ännu fortlevande
grenar. Till yngre grenen höra Lars
E:s son, grosshandlaren,
skeppsklareraren och hannoverske konsuln i
Visby Lars Petter E. (f. 1809, † 1869),
far till grosshandlaren,
skeppsklareraren och tyske konsuln i Visby Carl
Laurentius E. (f. 1836, † 1901) samt
farfar till konsuln Carl E. (se nedan).

Ekman, Carl Emil, affärsman,
kommunalman, konsul, f. 13 sept.
1868 i Visby. Föräldrar: konsuln Carl
Laurentius E. och Emilie Möller. —
E. erhöll kommersiell utbildning vid
faderns firma i Visby, som råkade
på obestånd. Ar 1889 grundade E.
egen firma och blev följ. år
skeppsklarerare i Visby, en befattning, som
(1942) i åttio år gått i arv i släkten.
Den nya firmans verksamhet
omfattar trävaruexport, skeppsmäkleri,
haveriagentur och försäkringar samt
till 1904 grosshandelsaffärer. E. är
dessutom verkst. dir. i Ångfartygsab.
Gotland sedan 1912 (styr.-led. sedan
1903) och i Gotlands järnvägsab.
sedan 1921 (styr.-led. sedan 1904). Han
var en av stiftarna av ab. Gotlands
bank 1907 och har alltsedan dess
varit ordf. i bankens centralstyr. Han
var även en av initiativtagarna till
Gotlands handelskammare 1908, var
ordf. i direktionen för Visby
sjömanshus 1904—12 och är ordf. och verkst.
dir. i Visby stuveri ab., ordf. i
Skep-pargillet samt innehar
förtroendeuppdrag i en rad andra företag. I det
kommunala livet har E. intagit en
bemärkt plats bl. a. ss.
stadsfullmäktig i Visby 1903—32, led. av länets
landsting 1910—34 och led. av
hamndirektionen i Visby 1901—40 (dess
ordf. sedan 1918). Ss. faderns
efterträdare blev E. 1901 tysk konsul; han
var holländsk konsul 1920—39. I
Gotlands turistfören., där han blev ordf.
1899, har E. verkat för spridandet av
kännedomen om Gotland och dess

Carl Ekman.

fornminnen. — Gift 1898 med Erika
Blomquist. — Litt.: "C. E. E., sextio
år" (1928).

1. Ekman, Frans Gösta Viktor,
skådespelare, f. 28 dec. 1890 i
Stockholm, † 12 jan. 1938 därstädes.
Föräldrar: bokhållaren Frans Alfred E.
och Victoria Lindblad. — Efter
genomgång av folkskola hade E. några
år affärsanställning. Han erhöll sitt
första engagemang 1908 vid
Bodén-Engdahls operettsällskap samt
medföljde detta till Helsingfors och på
turné i Sverige. Därefter engagerades
han 1909 vid Rönnblads trupp och 1911
vid Selanders sällskap på Nya teatern
i Göteborg. Han blev där så populär,
att A. Ranft 1913 knöt honom till Sv.
teatern i Stockholm, där han sedan
stannade till 1925, då teatern brann.
Han användes flitigt i repertoaren
och blev snabbt en av
stockholmspublikens gunstlingar. I första hand
berodde detta på hans påfallande
skönhet, förfinad och nordiskt blond, samt
på den lekfulla, gosseveka charm han
utvecklade. Det var dampubliken, som
livligast hyllade honom, medan
kritiken och den kräsnare publiken ännu
intogo en avvaktande ställning till
hans djupare utvecklingsmöjligheter.
Den ranftska repertoaren medförde,
att E. till en början mestadels
uppträdde i litterärt likgiltiga
teaterstycken. Ett par strindbergsroller voro
Prinsen i "Svanevit" (1914) och
titelrollen i "Lycko-Pers resa" (1915),
några klassiska uppgifter Lionel i
Schillers "Orleanska jungfrun" (1914)
samt shakespearerollerna Claudio i
"Mycket väsen för ingenting" (1916)
och Romeo i "Romeo och Julia"
(1919). Sina största framgångar vann
ban dock med förste älskarroller i
den samtida
underhållningsrepertoaren, t. ex. Kattrup i Rosenkrantz’
"Mästerkatten i stövlar" och
Karl-Henrik i Meyer-Försters "Gamla Hei-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:28:59 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/2/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free