- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 2. C-F /
378

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekström, Gösta - Ekström, John-Erik - Ekström, Martin - Ekström, Märta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

von Engeström

378

von Engeström

Gösta Ekström.

(1943) vid 33 sv. fabriker. Utanför
Sverige har E:s
sprittillverkningsmetod kommit till användning i
Tyskland, Schweiz, Norge, Finland,
Belgien, Sovjetunionen, Japan och
Amerika. På hans initiativ bildades 1918
ab. Spritmotorer i Uppsala. Han
blev 1918 denatureringssakkunnig hos
Kontrollstyr. —- Gift 1908 med Clara
Sofia Dahlström. — Litt.: "Ab. Ethvl
1909—1919" (1920). S. R.

Ekström, Jolin-Erik,
byggnadsteoretiker, f. 12 juni 1901 i Stockholm,
† IG mars 1942 därstädes. Föräldrar:
folkskolläraren Johan Alfred E. och
Pauline Ånstrand. — E. avlade
stu-dentex. i Stockholm 1920 och
utexaminerades 1925 som civilingenjör från
Tekn. högskolans fackavd. för väg-ocli
vattenbyggnadskonst. Han
tjänstgjorde vid Tekn. högskolan som
assistent i grafostatik och hållfasthetslära
1930—33 och i byggnadsstatik 1932—
33. Sedan han 1933 blivit teknologie
dr, blev han s. å. docent i
byggnadsstatik vid Tekn. högskolan och tjänst-

John-Erik Ekström. Kolteckning av S.
Södersten 1941.

gjorde där 1935 som tf. prof. i
samma ämne. Från 1935 innehade han en
ingenjörsbyrå i Stockholm, som bl. a.
utfört konstruktionsritningarna till i
Kungsklippan insprängda lokaler för
Stockholms stadsarkiv och till
Sid-sjöns sjukhus vid Sundsvall. — E.
utförde en rad viktiga
undersökningar, särskilt över de rotations- och
axelsymmetriska s. k. skalproblemen,
som äga praktisk betydelse för
belastnings* och spänningsuppgifter.
Han utgav flera arbeten (på tyska)
inom sitt fackområde. — Gift 1927
med Brita Curman. S. R.

Ekström, Martin Eugen,
arméofficer, f. 7 dec. 1887 i By skn,
Kop-parb. län. Föräldrar: Anders Gustaf
E. ocli Johanna Mathilda Eriksson.
— När sv. officerare 1911 utsändes för
att organisera det persiska
gendarmeriet, blev E., som då var konstapel vid
Upplands artillerireg., erbjuden att
fara med till Persien. Han vann där
inträde i persiska gendarmeriet.
Medan de officiellt utsända officerarna
hemkallades vid världskrigets utbrott,
kvarstannade E. i Persien och deltog
i tysk-persiska strider mot ryssarna.
Han gick därefter i tysk-turkisk
tjänst och avlade tysk officersex. i
Turkiet 1916. Senare återvände han
till Sverige och var en kort tid
sergeant i reserven vid sitt gamla reg.
Han deltog därefter i finska
frihetskriget 1918 och befordrades till finsk
överstelöjtnant och chef för Vasa reg.
Sedermera deltog han i Estlands och
Litauens frihetskrig och blev berömd
genom att som chef för en i Finland
uppsatt frikår inta Nai va 1919.1
Sverige anslöt han sig på 1930-talet till
nationalsocialisterna och var 1934
ledare för Nationalsocialistiska blocket
och red. för Riksposten. E. har de
senaste åren varit bosatt i Vasa i
Finland som chef för Vasa skyddskår.
Under finsk-ryska kriget 1939—40
tillhörde han Sv. frivilligkåren och
var chef för dess tredje grupp. -— Gift
1920 med Gladys Eurtén. F. M.

Ekström, Märta Valborg,
skådespelerska, f. 28 juni 1899 på
Värmdön, Stockholms län. Föräldrar:
handlanden Adolf Fredrik E. och Maria
Röhr. — E. genomgick 1917—21 Mus.
akad. och 1921—23 Dramatiska
teaterns elevskola. Efter ett år som
aktris vid Dramatiska teatern
engagerades hon vid A. Ranfts teatrar.
Säsongen 1924—25 uppträdde hon på
Sv. teatern, där hon bl. a. väckte
uppmärksamhet som Ginevra i S. Benellis
"Vendetta"; följ. säsong uppträdde
hon på Vasateatern, där hon bl. a.
tolkade Styvmodern i Strindbergs
"Svanevit". Säsongen 1926—27
tillhörde hon den ensemble, med vilken
E. Eklund på Konserthuset gjorde

sitt stora försök att skapa en litterär
folkteater, och uppbar roller som
Octavia i Shakespeares "Antonius ocli
Cleopatra" samt Agda och Maria
Magdalena i T. Hedbergs pjäser "Johan
Ulfstjerna" och "Judas". På
Komediteatern tolkade hon samma säsong
Margaret Flalierty i J. M. Svnges
"Hjälten på den gröna ön". E. hade
nu dokumenterat sig som en av våra
mest lovande yngre skådespelerskor,
utrustad med stark dramatisk kraft
och ursprunglig humor; därtill
kommo hennes yttre förutsättningar med
en blodfull apparition samt en mörk,
varm och fascinerande stämklang. Är
1927 återengagerades hon till
Dramatiska teatern, som hon alltsedan dess
tillhör och där hon utfört de mest
artskilda roller. Till en början
skapade hon en rad unga, folkligt varma
och känsloäkta kvinnogestalter:
titelrollen i H. Grevenius’ "Sonja",
Margareta i Goethes "Faust", Karin
Månsdotter i Strindbergs "Erik XIV",
Hendrikje i T. Hedbergs "Rembrandts
son" och Anna i P. Lagerkvists "Han
som fick leva om sitt liv". Parallellt
därmed fick lion användning för sin
karaktärskomiska talang i roller som
Nora Burke i J. M. Synges "Skuggan
över dalen" och Mrs Bardell i F.
Langers "Pickwick-klubben". Frapperande
voro även några mera gäcksamt
skildrade figurer som Fröken Hoppla i E.
Tollers "Hoppla vi lever!" och Zeba i
M. Connellys "Guds gröna ängar". En
ovanligt helgjuten och mogen skapelse
var Fru Markurell i Hj. Bergmans
"Markurells i Wadköping". Som fullt
utvecklad karaktärsskådespelerska
framstod E. med Lavinia Mannon i
0’Neills "Klaga månde Elektra"
(1933), där hon gjorde en lysande,
fast sammanhållen och samtidigt
ytterst intensiv själsstudie, som
måhända är hennes mest beundransvärda.
Sedermera liar E. med allt större
virtuositet framställt roller som Helga
i V. Mobergs "Hustrun", Kvinnan i
P. Lagerkvists "Mannen utan själ",
Damen i Strindbergs "Till Damaskus
I", titelrollen i Racines "Andromake",
Fru Coq i Ch. de Peyret—Chappuis’
"Frenesi" och Mumien i Strindbergs
"Spöksonaten". I viss grad en
nyvinning beteckna några eleganta
komediroller som Hertiginnan de Maulevrier
i de Flers—de Caillavets "Gröna
fracken" och Donna Angela i Calderöns
"Spökdamen" samt en internat,
stjärn-roll som Irene i R. Sherwoods "Mitt
i Europa". — Genomgående drag i
E:s människoskildring äro hennes
omutliga sanningskärlek, hennes
skarpa psykologiska blick och hennes
lidelsefulla vilja att tränga in i varje
skrymsle av den människa hon
gestaltar. Dessa egenskaper understöd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:35:37 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/2/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free