Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elers, Johan - 1. Elffors, Lars Erik - 2. Elffors, Thérèse - Elfstrand, Mårten - 1. Elfstrand, Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elf fors 385 Elfstrand
Johan Elers. Miniatyr av okänd konstnär.
dikten "Mina löjen". En stor
framgång vann E. 1792 med "Glada
qväden" (tonsatta av bl. a. Frigel, Kraus
och Naumann), men någon originell
skald var han icke. Han stod i nära
beroende av dels Dalin, dels tidens
sentimentala strömningar. Av
betydande värde ännu i dag är däremot
hans grundliga liistorisk-topografiska
skildring "Stockholm" (1—4, 1800—
01). I Uppsala univ.-bibl. förvaras
manuskriptet till ett märkligt
(o-tryckt) verk av E. över de sv.
vägarnas historia. — Ogift. R. A.
1. Elffors, Lars Erik,
skådespelare och teaterledare, f. 24 jan.
1817, † 23 juni 1869 i Västervik. Son
till en underofficer vid Hälsinge reg.
— E., som några år varit anställd
hos först A. P. Berggren och sedan
A. G. Wallin, tillhörde de många
ungdomarna i den ensemble Anders
Lindeberg samlat kring sig, när han
öppnade Nya teatern i Stockholm 1842.
År 1844 bildade E. ett eget resande
sällskap, som han sedan ledde till sin
död. Trots motigheter lyckades han
med tiden göra sin trupp till en av
landsortens främsta och mest
välak-tade. Bland hans roller märkas
Engelbrekt i A. Blanches "Engelbrekt och
hans dalkarlar", Tattar-Sven i F.
Hedbergs "Valborgsmässoaftonen"
ocli Pluto i "Orpheus i underjorden".
—• Gift 1) med skådespelerskan
Johanna E., i. Enbom, † 1846; 2) 1846
med skådespelerskan Thérese E., f.
Öberg (E. 2). A. L., S. T.
2. Elffors, Antoinette Thérese,
skådespelerska och teaterledare, f. 30
nov. 1823 i Stockholm, † 16 april 1905
därstädes. Föräldrar:
bensvärtfabri-kören Anders Öberg och Maria
Elisabeth Kannström. — E. blev 1837
balettelev, sedan aktriselev, vid K.
teatern och debuterade 1S42 på Nya
teatern i Stockholm. Åren 1846—92
tillhörde hon den trupp, som hennes
make Lars Erik E. (E. 1) ledde till
sin död. Hon var dessutom truppens
ledare 1869—82 och 1S86—89. —
55 Svenska män och kvinnor II
Bland E:s talrika och växlande roller
märkas titelrollen i Scribe-Legouvés
"Adrienne Lecouvreur", Jolanta i H.
Hertz’ "Kung Renés dotter",
titelrollen i V. Hugos "Maria Tudor" och
Amalia i Schillers "Rövarbandet";
från hennes äldre år märkes Lona
Hessel i Ibsens "Samhällets pelare".
E. utvecklade sig till en mogen ocli
framstående karaktärsskådespelerska,
vars rollskapelser alltid behöllo en
prägel av livaktig energi och
omsorgsfulla studier. — Gift 1846 med
skådespelaren och teaterledaren Lars
Erik Elffors (E. 1). A. L., S. T.
Elfstrand, Mårten, farmakolog,
f. 29 maj 1859 i Undersåkers skn,
Jämtl. län, † 13 okt. 1927 i Uppsala.
Föräldrar: lantbrukaren Mårten
Olofsson och Anna Maja Jönsdotter.
—• Efter mogenhetsex. i Östersund
1883 inskrevs E. s. å. vid Uppsala
univ., där han blev med. kand. 1887,
Thérese Elffors.
med. lic. 1893 och med. dr 1895. Sistn.
år förordnades han till docent i
far-makognosi, blev docent i
farmako-dynamik och farmakognosi 1897,
uppehöll e. o. professuren i allmän och
experimentell farmakodynamik och
farmakognosi 1895—98 samt
utnämndes till e. o. prof. i dessa ämnen 1898
och till prof. 1909, allt vid Uppsala
univ. År 1924 erhöll han avsked. Han
var i många år verksam som
praktiserande läkare i Uppsala. — E.
företog talrika och omfattande resor inom
Europa för farmakologiska och främst
botaniska studier och utgav många
skrifter. Hans mest kända arbete är
"Läkemedelslära, med särskild
hänsyn till svenska farmakopéen" (1—2,
1905—08). Därjämte utgav han
"Studier öfver alkaloidernas lokalisation"
(drsavhandl., 1895) och publicerade
avhandl. och smärre uppsatser om
droger och medicinalväxter samt om
alpina former av växtsläktet Hiera-
Mårten Elfstrand.
cium (fibla). — Gift 1912 med
Matilda Schwalbe. S. L.
1. Elfstrand, Daniel, pedagog,
f. 6 mars 1858 i Övergrans skn,
Uppsala län. Föräldrar: godsägaren
Vilhelm E. och Carolina Utterström. -—
E. avlade mogenhetsex. i Gävle 1877,
var privatlärare under fem år och
blev fil. kand. vid Uppsala univ. 1888.
Åren 1891—1923 var han lärare vid
Gävle borgarskola. — E. har
framträtt som en kraftfull förkämpe för
den induktiv-imitativa eller direkta
språkundervisningsmetoden. Han
hävdar sålunda, att all kunskap om det
främmande språket, även
undervisningen i grammatik, skall meddelas
på detsamma. Sina synpunkter och
erfarenheter liar ban framlagt i en
del uppsatser i tidskr. Moderna språk,
av vilka må nämnas "Tjugofem års
erfarenhet med den
induktiv-imita-tiva metoden" (1915),
"Språkundervisningen" (1920) ocli "The
rationa-lization of foreign language teaching
in schools" (1933). — E. liar utgivit
en mängd läroböcker, som fått
vidsträckt användning och utkommit i
Daniel Elfstrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
