Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Elmblad, Per - 2. Elmblad, Johannes - 3. Elmblad, Sigrid - Elméus, Konrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elmblad
394
Elméus
Åren 1845—80 var han lektor i teologi
och filosofi vid Stockholms
gymnasium. — E. gjorde sig bemärkt ss. en
av de ledande i den stora sv.
folkväckelsen vid mitten av 1800-talet. I sin
ungdom mottog han djupa intryck från
gammalpietismen och Schartau och
kom från början av 1850-talet under
inflytande av C. O. Rosenius’
evange-lism. Han uppträdde som vältalig
väckelsepredikant i Stockholm från
mitten av 1840-talet och pådrev
bildandet av Fören. för inre mission,
som stiftades 1849. Han lyckades 1851
förmå myndigheterna att öppna det
s# k. Engelska kapellet
(Betlehemskyrkan) för gudstjänster och var själv
till mitten av 1870-talet en av dess
ord. predikanter. Han samlade där
under årens lopp stora skaror
åhörare. E:s intresse sträckte sig även
till den yttre missionen, och 1856
invaldes han i Sv. missionssällskapets
styr. S. å. bildades genom E: s kraftiga
tillskyndan Evangeliska
fosterlandsstiftelsen, till vars ledande män han
från början räknades (v. ordf. från
1856, ordf. 1874—76). Då stiftelsen
började yttre mission 1861, kom han
att i missionsangelägenheterna spela
en betydande roll som förmedlare
mellan stiftelsen oeh Sv.
missionssällskapet. E. var även en ivrig målsman för
nykterhetskampen och stod i
förbindelse med denna rörelses store man,
P. Wieselgren. Han utgav 1847—56
Fridsbudbäraren, organ för den inre
missionen, samt ett flertal smärre
skrifter och övers. Tills, med A. P.
Falk och G. S. Löwenhjelm utgav E.
en ny övers, av Nya testamentet
("lektorernas översättning"), vars
huvudsyfte var att med anslutning till
grundspråket förena största möjliga
anpassning till det moderna
språkbruket. övers, utgick i många uppl.
— Gift 1846 med friherrinnan Emilie
Theresia Rappe. E. B—n.
2. Elmblad, J ohannes Wilhelm
Samuel, opera- och konsertsångare
(bas), regissör, f. 29 aug. 1853 i Kärda
skn, Jönköp. län, † 4 dec. 1910 i
Växjö. Son till E. 1. — E. studerade
1871—73 vid Musikkonservatoriet
sång för J. Günther och F. Arlberg,
varefter han 1874—78 utbildade sig
vidare för J. Stockhausen i Berlin och
Frankfurt am Main och slutligen
även för P. Viardot-Garcia. Han
framträdde först som konsert- och
oratoriesångare i Tyskland, Holland,
Italien, England, Indien och Australien
och vände sig sedan till scenen. Ären
1879—81 var han anställd i Dresden,
1881—84 i Hannover, 1884—87 i
Prag, 1887—88 i New York under
Walter Domrodi (Metropolitan opera
house), 1888—89 i Berlin
(Lessing-theater), 1888—94 åter i Prag samt
Johannes Elmblad.
1S94—97 i Breslau; i Berlin och
Breslau var han jämväl verksam som
regissör. Ären 1887 och 1894
gästspelade han på K. teatern i
Stockholm och var där 1897—1902 regissör
(från 1898 förste regissör och
sceninstruktör) samt sångare. Åren 1902
—06 var han i samma egenskap
anställd i New York, Amsterdam,
Wiesbaden och Leipzig, varefter han 1907
—10 var lärare vid Malmö
musik-konservatorium. Han uppträdde
under ett tjugotal år vid festspelen i
Bayreuth, för vilka R. Wagner
personligen uppsatte honom på rollistan
redan till uruppförandet av "Ringen",
samt medföljde A. Neumann»
operaturné till Ryssland 1889 med
Pragoperans ensemble. E:s repertoar
omfattade främst de wagnerska
basrollerna, Daland i "Den flygande
holländaren", Lantgreven i "Tannhäuser",
Konung Henrik i "Lohengrin",
Konung Märke i "Tristan och Isoide",
Pogner i "Mästersångarna i
Nurnberg", Fafner, Hunding och Hagen
i "Nibelungens ring", varjämte han
utförde ett stort antal såväl komiska
som seriösa partier, ss. Osmin i
"En-leveringen ur seraljen", doktor
Bar-tholo i "Barberaren i Sevilla" och
Falstaff i "Muntra fruarna i
Windsor" samt Guvernören i "Don Juan",
Sarastro i "Trollflöjten", Rocco i
"Fidelio", Kasper i "Friskytten", Marcel
i "Hugenotterna" och Konungen i
"Aida". Hans verksamhet som
regissör blev i Sverige särskilt förbunden
med wagnerrepertoaren men
utmärkte sig eljest för mångsidighet. — "E.
var en mäktig personlighet. Med sin
höga, kraftfulla gestalt och det
karakteristiska huvudet med sin rika,
ljusa hårväxt påminde han om en
nordisk viking. Den livliga blicken
kunde lysa av barnsligt leende och
blixtra av härskarens vrede under
åskan av en stentorsstämma, som även
kunde framträda med milda,
välljudande tonfall" (Sv. musiktidn. 1910).
— E. erhöll Litteris et artibus 1897.
— Gift 1) 1878 med den australiska
pianisten Maggie Menzies, † 1887;
2) 1888 med förf. Sigrid E., f.
Pettersson (E. 3). G. T.
3. Elmblad, Sigrid Agneta
Sofia, författarinna, f. 28 maj 1860 i
Stockholm, † 23 maj 1926 därstädes.
Föräldrar: arkitekten Abraham
Pet-tersson och Rosa af Heurlin. — E.,
som medarbetade i flera tidn. och
tidskr., debuterade 1885 under sign.
Toivo med en samling dikter och
skisser, "Vind för våg". I hennes
övriga författarskap märkas utom
dikt- och berättelsesamlingar övers,
av Coppée, Swinburne oeh Ibsen.
Under de år, när hon tills, med sin make
bevistade de wagnerska festspelen i
Bayreuth, utbildade hon sig till en
god kännare av tyskt musikliv och
översatte efter hemkomsten
"Nibelungens ring" (1905) och "Parsifal"
(1917). Hennes förnämsta arbete är
dock den av djup inlevelse präglade
biografin "Jenny Lind, en livsstudie"
(1920). — E. var ordf. i Nya Idun
1917—20. — Gift 1888 med
operasångaren och regissören Johannes
Elmblad (E. 2>. R. A.
Elméus, Carl Konrad Julius,
arkitekt, f. 5 jan. 1868 i Stockholm,
† 7 april 1940 därstädes. Föräldrar:
eldaren Carl Henrik Johansson och
Helena Almström. — E. genomgick
Byggnadsyrkesskolan i Stockholm,
varifrån han utexaminerades 1887,
och fortsatte därefter sin utbildning
i Hamburg, där han var anställd på
rådhusbyggnadsbyrån 1888—90. Han
praktiserade sedan hos prof. Chr. Hehl
i Hannover 1890—93, varunder han
utförde ritningarna till S:t
Johannis-kyrkan i Harburg, och vidare 1893—
96 hos L. Müller i Strassburg, där
lian under dennes ledning byggde
Evangeliska garnisonskyrkan. Efter
en studieresa i Schweiz, Italien,
Frankrike och England 1896—97
återvände han till Stockholm och
etablerade sig som privat arkitekt sistn. år.
Hans första uppdrag här hemma blev
byggandet av Brännkyrka gravkapell
(1898—99)’, och senare utförde han en
rad skolhus och andra större
byggnader, ss. folkskolan i Blommensberg
(1900—01), Sofi Almquists samskola
(1902), Sofia folkskola (1905—10)
och Sofia församlingshus (1915—17).
Hans verk, som för övrigt omfattade
ett flertal privata bostads- och
affärshus i Stockholm och landsorten,
präglades av tidens smak och utmärkte
sig för praktiskt genomtänkta
planlösningar. E. tog livlig del i rörelsen
för en förbättrad kyrkogårdskultur
och skapade själv åtskilliga arkitek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
