Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elméus, Konrad - Elmgren, John - Elmlund, Axel - Elmquist, släkt - Elmquist, Henning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elmgren
395
Elmquist
toniskt formade gravmonument, bl. a.
på Norra kyrkogården utanför
Stockholm. Hans praktiska och
konstnärliga begåvning togs starkt i anspråk
för det allmänna. Så var han i
Stockholm led. av skönhetsrådet sedan
1921, av stadsfullmäktige,
kyrkogårdsnämnden m. fi. institutioner och
föreningar, där han nedlade ett
intresserat och fruktbärande arbete. Han
erhöll året före sin död S:t
Eriksmedaljen för sina förtjänster om stadens
utveckling. — Gift 1911 med Maria
Josefina A lexandra Johansson. Th. N.
Elmgren, J olin Kristian Crustaf,
psykolog, f. 24 jan. 1904 i Gävle.
Föräldrar: överläraren Anders E. och
Alma Ström. — E. avlade 1923
studentex. i Gävle och blev 1925 fil.
kand., 1929 fil. lic., 1933 fil. mag. och
1934 fil., dr och docent, allt i
Göteborg. Åren 1925—27 studerade han
psykologi i Paris, och 1931 avlade han
folkskollärarex. i Växjö, där lian var
e. o. lektor 1931—32. Han
utnämndes 1939 till prof. i psykologi och
pedagogik vid Göteborgs högskola. —
E:s forskningar lia framför allt
ägnats minnet, varom han skrivit
drs-avhandl. "Minnets funktion, struktur
och utveckling" (1934) samt den mera
populära boken "Minnet, dess
psykologi och hygien" (1935). Ett av hans
större arbeten är "Gestalt psychology.
A survey and some contributions"
(1939). E. tog 1942 initiativet till
Tidskr. för psykologi och pedagogik.
— Gift 1930 med Kerstin Hedvig
Maria Weiss. T. M.
Elmlund, Axel Wilhelm Julius,
skådespelare, f. 12 april 1838 i
Stockholm, † 23 nov. 1901 därstädes.
Föräldrar: skomakarmästaren Sven Axel
E. och Christina Dorotea Wilhelmina
Björkman. — E. antogs 1850 till elev
vid Iv. teaterns balett och var 1855
—57 anställd som figurant. Från 1856
var han också elev vid den dramatiska
scenen, och när han 1858 anställdes
som pantomimdansör, erhöll han
samtidigt engagemang som skådespelare.
Som pantomimdansör kvarstod han
till 1861, varefter lian helt ägnade sig
åt skådespelarbanan; han var hela sin
verksamhetstid knuten till den
kungliga talscenen. — Under sina
balett-år medverkade E. i flera av
Bournon-villes uppsättningar, och säkerligen
mottog han viktiga impulser från den
betydande danske balettmästaren, som
satte värde på honom, överhuvudtaget
hade balettutbildningen stor
betydelse för E:s skådespelarkonst, i det att
denna alltid präglades av plastisk
uttrycksfullhet och obesvärat
herravälde över kroppen. Sin debut som
skådespelare gjorde E. 1862 som
Thumeli-cus i F. Halms efterromantiska
sorgespel "Fäktaren från Ravenna", vilket
av samtiden skattades högt. Denna
debut fäste de livligaste
förhoppningar vid hans framtid; redan hans
ståtliga sceniska apparition och
klangfulla stämma utpekade honom som
efterföljare till N. W. Almlöf och G.
Dalilqvist i det högre dramats
hjälteroller; E. Swartz’ klena hälsa ingav
även farhågor och accentuerade
kravet på en efterträdare i detta rollfack.
Genom enskild mellankomst erhöll E.
möjlighet att företaga en utländsk
studieresa, och jan.—aug. 1863
vistades han i detta syfte främst i
Köpenhamn, Paris och Dresden. Efter sin
hemkomst återinträdde han vid den
kungliga talscenen och förblev under
nära tre decennier dess främste
hjälte-framställare. Till de gestalter han
tolkat hör bl. a. ett betydande antal
shakespeareroller, ss. titelrollerna i
"Coriolanus" och "Othello", Alcibiades
i "Timon av Atén", Antonius i
"Antonius och Cleopatra", Richmond i
"Richard III" och Horatio i
"Hamlet"; andra roller voro titelrollerna i
Hugos "Hernani" och E. Bäckströms
"Dagward Frey", Sigismund i
Calde-röns "Livet en dröm", Bengt lagman
i F. Hedbergs "Bröllopet på Ulfåsa",
Eurysakes i Runebergs "Kungarne på
Salamis", Sigurd i Ibsens
"Härmännen på Helgeland", Bothwell i
Björnsons "Maria Stuart i Skottland" och
titelrollen i A. Langlés "Richard
She-ridan". Med en viss ehuru ej så stor
framgång tolkade han mot slutet av
sin bana roller ur det realistiska
drama, som allt kraftigare
dominerade repertoaren under seklets senare
del (t. ex. Rank i Ibsens "Ett
dockhem" och Manders i densammes
"Gengångare"). Hans artistiska
personlighet passade dock ej för detta,
eftersom han till hela sitt väsen var en
romantisk skådespelare, som
byggde sin verkan på talkultur och
framställandet av ädla och helgjutna
känslor. E. hade väl ej samma ursprung-
Axel Elmlund.
liga geni och samma hänsynslösa kraft
som t. ex. Dahlqvist utan var i så
mätto ett barn av sin tid, att han
bäst betecknas som romantikerepigon.
Detta förringar dock ej värdet av den
stora tjänst han genom sin gärning
gjort det stora dramat på svensk
scen; för flera generationer av
teaterbesökare inkarnerade han begreppet
hjälteframställare i äldre mening. Att
hans geni ej räckte att ensamt hålla
det stora dramat vid liv kan ej läggas
honom till last; tidssmaken försatte
alltmer den repertoar ur spel, vari
han hade sin rätta plats. Detta jämte
en tilltagande premiärnervositet
förmådde honom att 1891 i förtid draga
sig tillbaka från scenen. Han erhöll
Litteris et artibus 1882. — Ogift.
S. T.
Elmquist, släkt, vars äldste kände
stamfar var hemmansägaren i
Älmhult i Långaryds skn, Jönköp. län,
Anders Persson (f. 1739, † 1806).
Hans son Peter, mässings- ocli
bleck-slagarmästare i Lund (f. 1781, †
1836), antog efter födelseorten
Älmhult släktnamnet E. och blev far till
bleckslagarmästaren i Norrköping
Johan Fredrik E. (f. 1817, † 1906).
Söner till denne voro a)
läroverksadjunkten fil. dr Carl Fredrik E. (f.
1844, † 1904), far till f. d. chefen för
industriorganisationskontoret i
Marinförvaltningen, marindir. av första
graden Elis Fredrik E. (f. 1873),
samt b) rektorn vid Högre allm.
läroverket å Östermalm i Stockholm
Johan Gustaf Theodor E. (f. 1846, †
1921), far till överståthållaren
Henning E. (se nedan).
Elmquist, Gustaf Henning,
ämbetsman, socialpolitiker, f. 5 dec. 1871
i Eskilstuna, † 23 aug. 1933 i
Stockholm. Föräldrar: rektorn Johan
Gustaf Theodor E. och Hilda Elisabeth
Palmgren. — E. blev i Uppsala
student 1889, fil. kand. 1891 och fil. lic.
John Elmgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
