Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektsson - 1. Engelhart, Carl Diedric - 2. Engelhart, Johan Henrik - Engelke, Claes Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Engelhart
410
Engelke
Carl Diedric Engelhart. Miniatyr av J. A.
Gillberg.
främmande förtryck. Framför allt
var han dock allmogens man, och ett
faktum är, att mördaren aldrig blev
straffad. Av de breda lagren blev
E. betraktad som martyr:
anteckningar i Vadstena kloster veta redan
ett par år efter hans död att berätta
om underverk vid hans grav i
Niko-laikyrkan i Örebro. Eftervärldens
Engelbrektsbild har präglats av
biskop Thomas’ Frihetsvisa
(Engel-brektsvisan). E:s namn har för senare
tider stått som en symbol för sv.
frihet och självständighet. — E:s
person och levnad ha ofta varit föremål
för litterär behandling, dramatiskt av
bl. a. P. H. Ling (1819), A. Blanche
<1846) och A. Strindberg (1901) samt
episkt av G. W. Gumaelius i en
diktcykel (1858) och C. G. Starbäck i en
roman (1868—69). En opera
"Engelbrekt" (1928) med text och musik av
N. Berg uppfördes 1929 på K. teatern.
— På Engelbrektsholmen i
Hjälmaren restes 1818 en minnesvård över E.
av Göksholms ägare G. M. von
Re-hausen. Monument över E. lia
uppförts på flera platser: i Örebro 1865
en staty i brons av C. G. Qvarnström,
i E:s hembygd Norberg 1909 en
minnessten i svart granit av F. Boberg,
i Falun 1919 en grupp i brons av K.
Hultström, i Stockholm vid
Stadshuset 1932 en staty i brons på
granitkolonn av Chr. Eriksson och i Arboga
1935 en staty i brons av C. Eldh. Ett
monument över E:s bondehär är Chr.
Erikssons "Bågspännaren", rest i
brons på Kornhamnstorg i Stockholm
1916. En statyett i brons (1935) över
E. av B. Hjorth, urspr, förslag till
monument, finns bl. a. i Nat. mus.
och Statens Mus. for Kunst i
Köpenhamn. — Gift med Karin, en dotter
till väpnaren Laurens Pedersson i
Randesta (Rensta). — Litt.: K.
Ers-lev, "Erik af Pommern" (1901); H.
Sehück, "E." (1915); S. Tunberg,
"Riksdagens uppkomst och
utveckling" (i Sveriges riksdag, I: 1, 1931);
N. Ahnlund, "E." (1934); E.
Lönnroth, "E." (uppsats i Scandia 1934>;
Kj. Kumlien, "Med svenskarna och E."
(1935); G. Carlsson, "Senare
medeltiden. 1. Tidsskedet 1389—1448"
(1941) i "Sveriges historia till våra
dagar". H. N.
1. Engelhart, Gari Diedric,
kirurg, f. 3 juli 1722 i Hälsingborg,
† 20 okt. 1812 i Göteborg. Föräldrar:
musikdirektören Hendrich
Christopher Engelhard och Beata
Kylander. — E. studerade från 1739 i
Uppsala, blev 1742 kirurg vid
barackerna i Stockholm och s. å. kirurg
under kriget i Finland. Efter
studier i Köpenhamn blev han 1746
reg.-fältskär i Göteborg och avlade
s. å. fältskärsex. Kort därpå tog han
på nytt avsked och reste som
överkirurg på ett fartyg till Ostindien,
återkom därifrån med 2 000
riksdalers behållning, använde medlen till
en ny utrikes studieresa och slog sig
omsider 1754 ned i Göteborg, där han
fick tjänsten som stadskirurg. År 1755
införde han koppympningen
därstädes; 1762 blev han k. livmedikus och
1776 led. av Vet. o. vitt. samh. (dess
preses 1784). År 1789 fick han titeln
arkiater. Han hade stor praktik i
Göteborg och ansågs som en av Sveriges
kunnigaste och skickligaste läkare.
Hans valspråk var "esse quam
vi-deri" (hellre vara än synas); i full
överensstämmelse därmed avsade han
sig det ärofulla erbjudandet om ett
hedersdoktorat i Lund. — Gift 1755
med Anna Justina Kits. P. Ii. T.
2. Engelhart, Jo h a n H e nr i k,
läkare, präst, f. 17 okt. 1759 i
Göteborg, † 24 okt. 1832 i Fellingsbro,
Örebro län. Son till E. 1. — E.
undervisades från 1774 av sin far i ki-
Johan Henrik Engelhart. Målning (detalj)
tillskriven M. D. Roth (Lunds universitet).
Daniel Engelke.
rurgin och sändes 1776 till Lund,
där han 1778 blev fil. dr och 1779
lärare i kemi under prof. Wollin.
Året därpå blev han med. dr och
företog därefter en längre resa, som förde
honom till Skottland, England,
Frankrike, Holland, Tyskland och
Danmark. Under tiden hade han i Lund
1782 utnämnts till e. o. adjunkt och
1784 till adjunkt i medicin samt sistn.
år till prosektor i anatomi. Efter sin
återkomst blev han 1787 lektor i
medicin och matematik vid Göteborgs
gymnasium med prof:s namn och s. å.
led. av Vet. o. vitt. samh. Året därpå
blev han prof. i praktisk medicin i
Lund och fick 1793 förste livmedikus’
namn, heder och värdighet. Vid
närmare 60 års ålder beslöt han
emellertid att ingå i det andliga ståndet; han
fick dispens från präst- och
pastoral-ex., försvarade 1815 en avhandl. över
Pilati fråga "Vad är sanning?" och
blev s. å. prästvigd. E. erhöll följ.
år tjänstledighet från sin professur
och utnämndes till kyrkoherde i
Fellingsbro (Västerås stift), dit han
flyttade 1818 ocli där han 1819 blev prost.
— Gift 1787 med Harriet Erskine,
från vilkens far, Thomas Erskine,
earl of Stelly, E:s äldste till mogen
ålder komne son ärvde
baronetvärdig-heten. P. H. T.
E’ngelke, Claes Daniel,
industriman, f. 23 aug. 1850 i Halmstad,
† 26 okt. 1930 i Norrköping.
Föräldrar: tullförvaltaren Claes E. ocli
Laura Teolander. — Efter
läroverksstudier i Karlshamn samt språk- och
handelssitudier i Lybeck blev E. 1867
bokhållare hos sin farbror, fabrikören
Otto E., som var grundare av och
disponent vid Norrköpings
bomullsväf-veriab. Åren 1872—74 var E. anställd
på kontor i Bremen och London och
1874—78 som kontorschef vid
Norrköpings bomullsväfveriab. Han
efterträdde 1878 sin farbror som dispo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
