Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engström, Folke - Engström, Gustaf - Engström, Jon, läkare, publicist, affärsman, se s. 419 - Engström, Lars - Engström, Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Engeström
417
von Engeström
vudsakligen med praktisk astronomi
och bestämde bl. a. Lunds observator
riums polhöjd (1889). Han utförde
dessutom tills, med N. C. Dunér
observationer för Astronomische
Gesell-schafts st järnkatalog inom zonen 35°
—40° nordlig deklination.
Mätningarna utfördes 1879—82 och 1892—95.
E. gjorde ensam 7 201 observationer,
och resultatet publicerades av Dunér
och honom i tre stora volymer 1895,
1896 och 1900. Den definitiva
katalogen, som omfattar 11446 stjärnor,
utgavs 1902 av E. tills, med A. A.
Psilander, vartill Dunér skrev
inledningen. Bland E:s övriga arbeten
märkes "Bestämning af banan för
komet 1847 XI" (1881). — Ogift. B.S.
Engström, Carl Gustaf,
skådespelare, författare, f. 9 sept. 1841 i
Stockholm, † 3 juli 1874 därstädes. —
E. började sin teaterbana hos J. P.
Kooss 1864—65 samt var sedan
anställd vid ett flertal teaterföretag,
bl. a. vid Mindre teatern i Stockholm
1870—73. Bland hans roller märkas
Pickanell i F. Hedbergs "Anna-Stinas
illusioner", Poliskonstapeln i F.
Ho-dells "Syfröknarna" och Don Cluncar
i "Frihetsbröderna". Han framträdde
även som förf. med ett tiotal
monologer, parodier och tillfällighetsskämt
i tidens stil, varibland kunna nämnas
"Konjander", "Stadsresan",
Sockenskomakaren" (1865), "Husvill för
sista gången" (1866) samt
"Andersson, Pettersson och Lundström"
(1869). — Ogift. A. L., S. T.
Engström, Jon, läkare, publicist,
affärsman, se s. 419.
Engström, Lars Magnus, präst,
f. 28 febr. 1867 i Grinstads skn, Älvsb.
län. Föräldrar: hemmansägaren
Petter Johansson och Anna Lisa
Larsdotter. — E. avlade mogenhetsex. i
Vänersborg 1887 och i Uppsala
teologisk-filosofisk ex. 1888, teoretisk
teologisk ex. 1890 och praktisk teologisk
ex. 1891. Efter prästvigning sistn. år
blev han 1895 tredje komminister i
Bolstads skn i Dalsland, 1905 andre
komminister och 1914 kyrkoherde där.
Åren 1918—38 var han kontraktsprost
i S. Dals kontrakt. Han blev led. av
Karlstads stiftsråd 1911, var preses
vid prästmötet i Karlstads stift 1917,
led. av kyrkomötet 1920 och 1925 samt
"blev ordf. i styr. för Göteborgs
prästgymnasium 1931. Han har företagit
studie- och föredragsresor till
Tyskland och Italien 1925 samt till
Förenta staterna 1930. — E. företräder i
teologiskt avseende en gammalkyrklig,
konservativ åskådning med ett starkt
inslag av biblisk pietism. Bl. a.
kämpade han på 1920-talet för katekesens
bibehållande i förs:s skolor. Han är
sedan 1937 ordf. i centralstyr. för
Kyrkliga förb. för evangelisk-luthersk
lärs Engström.
tro, som äger ett bibel- och
bekän-nelsetroget program och utger tidn.
Kyrka och folk. E. äger stor
auktoritet särskilt i bekännelsetrogna
bygder och har med sina
uppbyggelseskrifter vunnit inflytande i hela vårt
lands kyrkliga liv. Bland dessa
skrifter må nämnas "Lokalförsamlingen"
(1917, 3 :e uppl. 1926), "För det inre
livet" (1, 1920, 4:e uppl. 1925; 2,
1932), "Nattvardstankar" (1922, 2:a
uppl. 1931) och "För ungdomstid och
levnadsprov" (1—3, 1940, 2:a uppl.
1942). E. har även utgivit biografier,
bl. a. "Landshövdingen greve Erie
Josias Sparre" (1936). År 1942
tillägnades honom den stora festskriften
"Ordet och kyrkan". — Gift 1909 med
Agda Bergqvist. D. L.
Engström, Per Leander,
konstnär, f. 27 febr. 1S86 i Ytterhogdal
skn, Härjedalen, † 6 febr. 1927 i
Stockholm. Föräldrar: arrendatorn Olof
Petter E. och Märtha Olsdotter. —
E. började vid unga år som
kontorist i Sundsvalls tidn. och
sysslade samtidigt med måleri på fritid.
Efter att ha kommit i kontakt med
H. Osslund, som 1905 visade en
samling av sina lapplandsbilder i
Sundsvall, beslöt E. att bli konstnär, och
1907 for han till Stockholm, där
han studerade vid Konstnärsförb: s
skola. Men liksom de övriga unga
oppositionsmännen sökte han sig till
Paris. Där gick han på Matisses
ateljé 1909—10; sommaren 1909 målade
han i Norrland, liksom från sommaren
1910 till nyåret 1912. Följ. vinter låg
han ånyo i Paris, varefter han
återvände hem. Han bodde nu en tid i
Gränna (1913) och i Stockholm samt
reste flera gånger till Danmark och
Nordnorge, men främst höll honom
Norrland fången. Åren 1920—22
vistades han i Italien, mest i Florens,
Assisi och Settignano, för att studera
1300- och 1400-talens mästare. Sina
sista år delade han mellan Stockholm,
Småland, Södermanland och Norrland.
Ett recidiv av en svårartad
nervsjukdom, som han ådragit sig 1924,
ändade hans liv. — Bland "1909 års män"
framstår E. i sin konst som den
kanske djupast svenska och som en av
dem, som på det personligaste sättet
omsmält de nya franska lärdomarna
till en egen uttrycksform. Före hans
utresa till Paris stod E:s måleri i
starkt beroende av
konstnärsförbun-darna och Osslund. Under elevtiden
hos Matisse och närmast efter visar
den i sin färgprakt och strama
förenkling intryck av läraren, av van
Gogh och andra men främst av
Gau-guins dekorativa stil. Vid besöket i
Paris 1912 lade E. under intryck av
Cézanne helt om sin stil till en
raffinerad kolorism med blonda, fint
nyanserade och väl avvägda valörer.
Från återkomsten hem och till 1915
odlade han denna stil i intimt
uppfattade naketbilder, stilleben och motiv
från Stockholm, Gränna och Gnesta
("Kanalen, Gnesta", 1912, prins
Eugens samling). Redan 1913 hade han
i "Röttle kvarn" (Nat. mus.)
föregripit sin kommande stil, och med
norrlandsresan 1915 inledes hans helt
självständiga skaparperiod. Nu växer
i bilder från Lappland och Ofoten det
nordiska landskapet till mäktiga
visioner och befolkas med en diktares syner
av jägare och djur. Stundom visar
han ett drag av vekhet, ss. i
"Andjägaren" (1918,Nat.mus.), men oftast
kännetecknas detta hans utpräglat
expressionistiska måleri, som i viss
mån inspirerats av J. F. Willumsen och
Edvard Munch, av en spänningsfylld
rytm och en laddad kraft, förenad
med en dekorativ, ibland nästan
orna-mental stilisering ("Abiskojokks
kan-jon", 1918, "Stormen", 1918,
"Fjäll-vråken, vattenfallet, dalen", 1919).
Koloriten stiger till ett starkare och
klarare register, i vilket särskilt ett
isigt grönt, vitt, rostrött, blått och
brandgult dominera; tonerna få ofta
en emalj artad eller metallisk klang.
Under och närmast efter italienresan
präglas E:s konst av en lugnare
monumentalitet, koloriten blir tyngre
och färgplanen helare ("Målaren,
herden, staden", 1922). Till denna period
hör även ett par dekorativa
uppgifter: en apoteos över Bellman i
Stockholms stadshus och en plafond i
foajén i Skandiabiografen i Stockholm
(båda från 1923). Omkr. 1924
övergick E. till ett intimare måleri med
ett mera naturalistiskt detalj studium
och en mera dämpad färg, bl. a. i en
rad forsbilder ("Sörforsen", 1924,Nat.
mus.). I Frimurarordens nybyggnad
i Umeå utförde han 1926 en serie
fresker; i dessa liksom i den stora
7 Svenska män och kvinnor II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
