Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ericsson, Olle - Ericsson, släkt - Ericsson, Harald - Ericus Erici - Ericus Nicolai - Ericus Olai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ericsson
438
Ericus Olai
han 1928, 1929 och 1934, ocli i
knästå-ende blev han andre man 1938. Han
har 1930—40 i frigevär sammanlagt,
liggande, knästàende och stående
vunnit vardera tre sv. mästerskap, tills,
tolv, samt under samma tid i
armégevär vunnit sv. mästerskapet 1940
och nått bästa resultat stående 1934.
Han hade 1929—37 världsrekord i
armégevär sammanlagt med 526
poäng samt har i frigevär haft sv.
rekordet i helmatch 1927—34 (1 077—
1 102 poäng), i halvmatch 1922—26
(511 poäng) samt i stående
1928—-39 (352—360 poäng); i halvmatch
håller han åter sedan 1930 sv.
rekordet med 558 poäng. Han liar
framgångsrikt deltagit i flera
landskamper; bl. a. vann han i miniatyrgevär,
knästàende, vid trelandskampen i
Berlin 1940. E. har även gjort sig känd
för sina experiment med
skytteredskap och skytteställningar. — Gift
1932 med Greta Strand. G. T.
Ericsson, släkt från Nya
Kopparberget, vars äldste kände stamfar,
Magnus, levde vid mitten av
1600-talet och sannolikt omkr. 1670
flyttade från Västergötland till
Västmanland. Hans son, fjärdingsmannen
Anders Månsson (f. 1643, † 1722), ägde
bruket Kaveltorp i Ljusnarsbergs skn,
Örebro län, och blev farfar till
bergsmannen och riksdagsmannen Erie
Magnusson, ägare av Laxbro i
Ljusnarsbergs skn (f. 1722, † 1800). En
äldre son till denne, riksdagsmannen
Erie Ericsson, ägare av
Abrahams-gård, Ramsberg, Norrby och Ekeby
bruk i Västmanland (f. 1763, † 1828),
hade sonen Carl (f. 1792, † 1859),
ägare av Ramsbergs bruk,
Ekeby-hammar m. m. i Västmanland. Denne
antog namnet E. Han blev far till
bruksägaren Harald E. (se nedan).
Ericsson, Harald Mauritz,
bruksägare, f. 30 aug. 1826 på
Ramsbergs bruk, Ramsbergs skn, Örebro
län, † 5 febr. 1894 i Stockholm.
Föräldrar: brukspatronen Carl E. och
Lovisa Wallmo. — E. blev student i
Uppsala 1845, avlade kameralex. 1846
och utexaminerades 1850 från Falu
bergsskola. Efter faderns död var han
från 1859 delägare i Ramsbergs bruk
och blev ensam ägare därav 1866.
Detta på sin tid rätt betydande
järnbruk omfattade förutom Ramshyttans
masugn även manufakturverk ocli
hammarsmedja med
franche-comté-härdar. E. förbättrade den tekniska
utrustningen, men på grund av
dåliga kommunikationer och
lågkonjunktur måste smidet nedläggas 1875
och masugnen nedblåsas 1889.
Tillkomsten av Frövi-Ludvika järnväg,
som öppnades 1873, är främst E:s
förtjänst. Han var vidare
kommunalordf. och landstingsman samt led. av
Harald Ericsson.
Andra K. (konservativ) 1867—69 och
1879—81 och av Första K. 1884—94,
under vilken tid han blev led. av bl. a.
lag- och bankoutskotten. E. var
statsrevisor 1888—92. I sin hemtrakt
verkade han som led. av styr. för Örebro
läns hushållningssällskap och led. av
centralstyr. för Örebro enskilda bank.
Han tillhörde stiftarna av Fören.
Bergshandteringens vänner, där han
var ordf. 1864, v. ordf. 1869—88 och
hedersled, från 1889. Han utgav av
trycket "Hillska skolan å Barnängen
1830—1846" (1885). — Gift 1) 1857
med Eva Constantia Hedmark, † 1860;
2) 1868 med Emilia (Emma)
Ericsson. S. R.
Eri’cus Eri’ci (Erik Eriksson
So-rolainen), biskop, f. omkr. 1546 på
Sorola i Letala skn, Åbo och
Björneborgs län, Finland, † i juni 1625 i
Åbo. Son till kyrkoherden Ericus
Jacobi. — E. blev 1578 rektor i Gävle
och 1583 biskop över Åbo stift. Han
tillhörde de kyrkomän, som lättast
anslöto sig till Johan III:s
kyrkliga reformplaner. E. undertecknade
den nya kyrkoordningen (Röda
boken) 1577 och fick konungens
uppdrag att översätta den till grekiska
för en tilltänkt förening mellan den
sv. och den grekisk-ortodoxa kyrkan.
Vid Uppsala möte 1593 gjorde han
avbön för sin beredvillighet att biträda
dessa reformplaner och yrkade
därefter med O. Bellinus på att
kalvinisterna skulle nämnas bland de
irrlä-riga sekter, som fördömdes i beslutet.
Den kalvinistsympatiserande hertig
Karl gav sitt beryktade svar på
denna hänvändelse: "Sätter in alla, som
I veten vara av det slaget, ja fånen
i helvetet, ty han är ock min fiende."
I Finland verkade E. för ett varsamt
genomförande av Uppsala mötes
beslut. Han väckte därmed ovilja på
många håll. I konflikten med
Sigismund råkade han illa ut, då han länge
höll fast vid honom som landets
laglige härskare, dock icke på grund
av några papistsympatier. E. sattes
i fängelse och fördes 1600 till
Linköping, anklagades av hertig Karl men
frikändes helt av prästeståndet och
frigavs. Trots hertigens föreskrifter
om val av ny biskop i Åbo synes E.
lia stannat kvar på sin post och
återvann senare Karls gunst. År 1615
erhöll han av Gustav II Adolf
bekräftelse på sitt gamla adelskap (ätten
Brandini från Ungern). E. översatte
kyrkohandboken till finska samt
utgav en större och en mindre katekes
och en postilla på detta språk. Han
medverkade även vid tillkomsten av
den finska psalmboken 1610—14. —
Gift 1) med en till namnet okänd
syster till domprosten Salomon Birgeris’
(i Västerås) hustru Anna
Halvarsdotter; 2) 1602 med Ingeborg
Palnesdot-ter Rosenstråle. — Litt.: Hj.
Holmquist, "Sv. kyrkan under Gustav II
Adolf" (Sv. kyrkans hist. IV: 1,
1938). E. B—n.
Eri’cus Nicolai (ErikNilsson),
teolog, f. sannolikt på 1450-talet i
Sundbro, Bälinge skn, Uppsala län, † före
1520. — E. immatrikulerades 1466
vid univ. i Leipzig, där han 1468
blev baccalaureus och 1475 fil. mag.
samt slutligen cursor 1483. Åren 1485
—89 var lian lärare ocli examinator
vid filosofiska fakulteten vid univ.
därstädes och tjänstgjorde 1487 som
dess rektor. Han blev teol. dr 1488.
På 1490-talet återvände han till
Uppsala, där han tydligen föreläste i
teologi vid univ. År 1518 var han
ärkedjäkne vid domkapitlet. Av hans
skrifter äro endast kända två övers, av
Jean Gerson, nämligen "Aff
dyäffwl-sens frästilse" (1495) och "Lärdom
hwrw man skal lära dö til siälenne
salicthet" (1514). — Litt.: I Collijn,
"Sveriges bibliografi" (1934—38); S.
Henning, "E. N:s
Gerson-översätt-ningår" (1927).
Eri’cus Olai (Erik Olsson),
historieskrivare, † julafton 1486. -— E.
blev student i Rostock 1447, magister
artium där 1452 och teol. dr i Siena
1475. Från 1459 omtalas han som
kanik i Uppsala med Rasbo som
prebende. Då ärkebiskop Jöns Bengtsson
(Oxenstierna) 1463 kastades i
fängelse av konung Kristian I, uppdrog
lian åt E. jämte en annan led. av
domkapitlet, sedermera biskopen i
Strängnäs Kort Rogge, att tills vidare
förvalta ärkebiskopsämbetet. År 1479
erhöll E. prelatvärdighet som dekan i
Uppsala. Från 1477 tillhörde han som
prof. i teologi det nyinrättade univ:s
första läraruppsättning. Av lians
föreläsningsserier finnas uppteckningar i
behåll bl. a. rörande
Matteusevange-liet. Mest känd är lian för sin sv. his-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
