Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estenberg, ätt - Estenberg, Per - Estlander, Gustaf - Eugen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Estenberg
462
Eugeii
Per Estenberg. Gouache av J. E. Bolinder.
tälje Olof Mattsson (f. 1618, † 1675).
Dennes son Per Olofsson (f. 1646, †
1731), bokhållare i
likvidationskommissionen och assessor, adlades 1719
med namnet E. Hans son, prof. i
grekiska vid Lunds univ. Petrus E. (f.
1686, † 1740), blev farfar till
arkitekten Per E. (se nedan). Ätten
fortlever i Älvdalens skn i Dalarna.
Estenberg, Per, arkitekt, f. 12
sept. 1772 i Stockholm, † 3 febr. 1848
därstädes. Föräldrar: hovrättsrådet
Gari E. och Catharina Christina Reiss.
— E. blev elev vid Konstakad. 1790
och följ. år hos L. J. Desprez, i vars
tjänst han stannade elva år. Agreé
vid Konstakad. 1795 blev han s. å.
konduktör vid överintendentsämbetet och
1797 konduktör vid
slottsbyggnadsstaten. År 1820 erhöll han prof:s
namn. —■ Som biträde åt Desprez
utförde E. en mängd
dekorationsarbeten av såväl tillfällig som bestående
art, t. ex. på Drottningholms slott
vid Gustav IV Adolfs återkomst från
Ryssland 1797, varjämte han deltog
i utarbetandet av planerna för
nyord-nande av K. slottets omgivningar.
Han uppgjorde bl. a. förslag till en
monumentalbyggnad i italiensk stil
mitt emot slottet. För privatpersoner
i och utom Stockholm utförde han
större och mindre husbyggnader i
en stil, som förenar nyklassicismens
tunga murvolymer med en dekor av
mera spensligt gustaviansk karaktär.
E. var en intresserad akvarellist. Han
sysselsatte sig också med
konstruktioner av tröskverk och s. k.
holländska väderkvarnar på Ladugårdslandet
och annorstädes. — E. tycks ha varit
en något överspänd natur. Han har
efterlämnat ett manuskript (iK.bibi.)
om ockulta upplevelser, som han
"erfarit och öfvervarit" 1781—1832. —
Gift 1803 med Gustava Carolina
Fredrika af Stenhoff. — Litt.: A.
Baeckström, "Thomans och E:s meritför-
teckningar" (Tidskr. för
konstvetenskap 1919). Th. N.
Estlander, Axel Gustaf, arkitekt,
båtkonstruktör, f. 18 sept. 1876 i
Helsingfors, † 1 dec. 1930 i Stockholm.
Föräldrar: professorn Jakob August
E. och Louise Rosina Federley. —
Efter ex. vid Polytekn. inst. i
Helsingfors 1898 bedrev E. 1903—14 en
omfattande arkitekt- och
byggnadsverksamhet därstädes. Hans
favoritsport var segling, och han debuterade
redan 1898 som yachtkonstruktör.
Under första världskriget byggde han
huvudsakligen skärgårdskryssare, av
vilka hans "Singoalla" är känd som
den största och troligen snabbaste
skärgårdskryssare, som funnits. Efter
krigets slut var han konstruktör vid
Pabstvarvet utanför Berlin till 1920,
då han inflyttade till Sverige. E. blev
sv. medborgare 1928. Han blev
internat. känd som skicklig och djärv
konstruktör av spec. tävlingssegelbåtar
och yachter. Mest berömd av hans
skapelser, vilka huvudsakligen utfördes
för köpare i Sverige och Tyskland, blev
den internat. 6-metersyachten
"May-be", med vilken 1927 Guldpokalen, en
finsk segeltrofé för internat, tävlan
inom 40 kvm:s
skärgårdskryssarklas-sen, erövrades från Amerika till
Sverige. E. var själv en skicklig rorsman.
Han var även en framstående
hastighetsåkare på skridsko och 1898 finsk
och europeisk mästare i denna sport.
— Gift 1901 med Hildur Ingrid
Qvarnström. S. R.
Eugen Napoleon Nicolaus, Sveriges
arvfurste, hertig av Närke,
landskapsmålare, f. 1 aug. 1865 på
Drottningholm. Föräldrar: konung Oscar II
och drottning Sophia, i. hertiginna av
Nassau. Om E:s ätt se Bernadotte.
—- E. avlade mogenhets- och
officers-ex. 1S84 men ägnade sig sedan helt åt
konststudier. I Paris tillbragte han
tre vintrar 1887—89 som elev hos
Bonnat, Gervex, Puvis de Chavannes
och Roll, medan han om somrarna i
hemlandet erhöll undervisning av
Hugo Salmson och W. von Gegerfelt.
Han har sedermera företagit
upprepade studieresor, företrädesvis till
Italien och Frankrike. Hans första
offentliga framträdande ägde rum på
världsutställningen i Paris 1889, då han
visade ett par figurstudier i pastell
och ett litet landskap från Skåne,
"Potatisåker i Dalby". Själv stod han
över striden mellan Konstakad. och
Konstnärsförb., men hans läggning
förde honom tidigt in på den linje,
som skulle bli "opponenternas", ocli
jämte dessa blev han en av skaparna
av 1890-talets nationella
landskapskonst i Sverige. Redan i pastellen
"Lykttändaren i Kvastmakarbacken"
(1890) är E. inne på det skymnings-
och stämningsmåleri, som är
utmärkande för denna konst. "Våren" (1891)
är visserligen ett utsökt stycke
valörstudium av samma art som de sv.
konstnärerna i Grez excellerade i,
men de nakna björkarna och
vitsipporna och den blanka insjöviken äro
svenska och ingenting annat än
svenska, och duken är en
kärleksförklaring till den karga idyll, där
konstnären känner sina rötter växa.
Svensk natur blir i många år hans
enda motivkälla. Det är
kulturlandskapet och inte vildmarken han
skildrar. Han målar det i sommarfägring
och vinterskrud, i skymning och
nattljus och ofta under ovädersmoln med
genombrytande solstrålar. Under
denna tid gav han i en dekorativt
förenklad stil med mättade färger i
storfor-mig massverkan en starkt samlad,
"syntetisk" bildverkan och en
förtätad, lyrisk, stundom elegiskt färgad
stämning; arkitektoniken i dessa
kompositioner förebådar utvecklingen
mot hans senare monumentalmåleri.
Till konstnärens tidigare dukar i
olja höra "Det gamla slottet" (1893)
samt "Molnet" (1895) och
"Sommarnatt" (s. å., Nat. mus.), de båda
senare med motiv från Tyresö, där E.
under flera år bodde på somrarna.
Från en vistelse i Italien 1898 härrör
bl. a. "Den blå villan". S. å. utförde
lian sin första väggmålning,
"Hagastämningar", i Operans k. foajé.
"Stockholms slott" tillkom 1899 för
den sv. paviljongen på
världsutställningen i Paris (nu i Stockholms
nations hus i Uppsala), och i Högre
allm. läroverket för gossar å
Norrmalm i Stockholm målade han "Den
ljusa natten" s. å. Där liksom i "Det
stilla vattnet" (1901, Nat. mus.) och
"Nattmoln" (s. å., Thielska
galleriet) har konstnären valt motiv från
Tyresö. Är 1899 inköpte E.
Waldemarsudde på Djurgården i Stockholm.
Nu tillkom den långa rad av dukar
och akvarellerade kolteckningar med
motiv från Stockholms ström och
Djurgården, som utgör en stor del av
de närmaste årens produktion, t. ex.
"Kvarnen" (1904), "Den vita båten"
(1906, Kunstmus., Köpenhamn), "Det
dagas" (1908,Nat.mus.). I
stafflimålningarna från denna period förenar
han ofta den lyriska uppfattningen
med en mera impressionistisk teknik.
I nya monumentalmålningar går E.
nu vidare mot en allt strängare
stilisering. . Denna gör sig gällande i hans
första freskomålning, "Rimfrost"
(1909, i Dramatiska teaterns k. foajé),
och i fresken "Solen strålar över
staden" (1910, Högre allm. läroverket å
Östermalm i Stockholm) är den
ytterligare arkitektoniskt åtstramad.
Samma förenklade form utmärker den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
