Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fehr, Martin - Fehrman, släkt - 1. Fehrman, Daniel - 2. Fehrman, Carl Gustaf - 3. Fehrman, Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fehrman
501
Fehrman
tressen, att vara en av förvaltarna i
ab. Kreuger och Tolls konkurs, ett
maktpåliggande uppdrag, för vars
genomförande F., bl. a. på grund av sin
stora erfarenhet som affärsjurist,
ägde särskilt stora förutsättningar.
Han var 1932—37 ordf. i styr. för
Stockholms fondbörs. Redan 1935
drabbades han, ännu icke 50 år
gammal, av svår ohälsa, som i förtid bröt
hans krafter. — F:s drsavliandl.,
"Beiträge zur Lehre vom römischen
Pfandrecht in der klassischen Zeit"
(Uppsala univ:s årsskr. 1910), som i
väsentliga delar var grundad på
inter-polationsforskning, blev mycket
uppmärksammad och även i den internat,
romersk-rättsliga forskningen högt
uppskattad. Bortsett från smärre
uppsatser inom sistn. forskningsområde
kom F:s senare vetenskapliga
produktion att huvudsakligen ägnas den sv.
förmögenhetsrätten, särskilt
obligationsrätten; dit hör hans till
omfånget största arbete, "Bidrag till
läran om fordringspreskription enligt
svensk rätt" (1913). En viktig insats
gjorde F. i den inom
fackmannakretsar pågående diskussionen om
skuldebrev, särskilt aktuell med tanke på
en ev. samnordisk lagstiftning på
detta område. Den av F. därvid, bl. a. vid
1925 års nordiska juristmöte,
förfäktade uppfattningen kom att läggas
till grund för 1936 års lagstiftning i
ämnet. Om F:s förmåga att på ett
konkret ocli levande sätt framställa
juridik i populär och lättfattlig form
vittnar den mästerliga skriften
"Juridiken och det dagliga livet" (1926),
lians från trycket utgivna
radioföreläsningar. F. var en starkt utpräglad
personlighet av betydande mått. Han
ägde en utomordentligt klar, rikt
facetterad intelligens, vars dialektiska
skärpa var förenad med snabb
uppfattning oeh stor formell begåvning.
Hans ovanligt mångsidiga och
omfattande verksamhet som rättslärd och
praktisk jurist i förening uppbars
av stort anseende och förtroende. —
Ogift. Spr.
Fehrman [fär-], släkt,
härstammande från manufakturisten i
Stockholm Christopher F. († 1710), som
under 1600-talets senare hälft
inflyttade från byn Seifhennersdorf i
Sachsen, Tyskland. Han blev far till
färgaren i Stockholm Daniel F. (f.
1682, † 1719). Dennes äldste son,
manufakturisten Johan Christopher F.
(f. 1707, † 1774), stamfar för släktens
äldre gren, blev farfar till
häradshövdingen i Halmstads domsaga Daniel
F. (f. 1794, † 1884). En sonson till
denne var teologen Daniel F. (F. 3).
Till den yngre släktgrenen höra
Johan Christopher F:s bror,
medaljgravören Daniel F. (F. 1), och dennes
son, medaljgravören Carl Gustaf F.
(E. 2).
1. Fehrman, Daniel,
medaljgravör, f. 12 jan. 1710 i Stockholm, †
8 juni 1780 därstädes. Föräldrar:
färgaren Daniel F. och Anna
Catharina Meijer. — Vid 16 års ålder sattes
F. i lära lios J. C. Hedlinger, som han
medföljde till Danmark 1732 och till
Kyssland 1735. Han återvände 1737
till Sverige och fick 1739 i uppdrag
att sköta Hedlingers befattning vid K.
myntet, då denne ånyo reste utrikes.
När Hedlinger 1745 för alltid
lämnade Sverige, övergick sysslan på F.,
som även fick en del av Hedlingers
lön. År 1760 utnämndes F. till k.
medaljgravör med lön på tilläggsstat.
Redan 1764 drabbades han av ett
slaganfall, som satte honom ur stånd att
fullgöra sina plikter; dessa övertogos
i stället av sonen, Carl Gustaf F.
(B1. 2), som skötte befattningen till
1774. — F. utförde en mängd
medaljer, jetonger och sigill för kungliga
och enskilda personer. Hans arbeten
kännetecknas av en viss elegans i
utförandet och omsorgsfull behandling
av dräktdetaljer och emblem. Enligt
en uppgift av J. E. Rehn skall denne
ha gjort utkasten till F:s samtliga
medaljer. Till hans bästa arbeten
räknas medaljerna över Fredrik I:s död,
Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas
kröning, kungaparets fabriker å
Drottningholm (1762), A. von Fersen
d. ä., Linné m. fi. — F. blev led. av
Konstakad. 1768. — Gift 1745 med
Maria Catharina Schade. Th. N.
2. Fehrman, Carl Gustaf,
medaljgravör, döpt 16 april 1746 i
Stockholm, † 24 dec. 1798 därstädes. Son
till F. 1. — F. började i mycket unga
år att teckna och modellera. Utom lios
fadern fick lian undervisning av
Larcheveque och vid Målare- och
bildhug-gareakad. Inte mer än 18-årig fick
lian i uppdrag att sköta faderns post
som gravör vid K. myntet, sedan
denne på grund av sjukdom satts ur
stånd att sköta sin syssla (1764). Då
G. Ljungberger återvände från sin
utlandsvistelse 1767, föllo
emellertid de viktigaste och tacksammaste
uppdragen på denne, varför F. sökte
ett tillfälle att förkovra sig i sin
konst. År 1774 fick han också ett
reseunderstöd för tre år och begav sig till
Paris, där han blev lärjunge till
Pajou och Lépicier och studerade vid
konstakad. Följ. år fortsatte han till
Rom. Där blev Sergel hans lärare, och
Masreliez och Wertmüller införde
honom i de nya, klassicistiska
konstteorierna. Efter ett besök i Neapel for
F. 1778 hem över Frankrike. Han
anlände till Stockholm 1779 och fick efter
faderns död behålla
medaljgravörslö-nen, medan Ljungberger innehade
tjänsten. Vid dennes död 1787 erhöll
F. befattningen som myntgravör vid
K. myntet och utnämndes till prof. vid
Konstakad., vars led. han var sedan
1781. — F:s medaljer kännetecknas av
en viss petighet, de allegoriska
figurerna på hans frånsidor lida av
samma utdragna spinkighet med alltför
små huvuden, som utmärker den
sergelska kretsens figurstil. F. var "inte
bara Sergels vän, han var hans
konstnärliga eko på porträtteringens fält,
om ock svagt ljudande" (E.
Lundmark). F. har utfört många medaljer
till "Gustaf III: s medalj historia", ett
företag, som avstannade efter
konungens död. Bland F:s bästa arbeten må
framhållas medaljerna över P.
Alströmer ("som skulptur ett konstverk,
som stålarbete ett mästerstycke",
Lundmark), Gustav III (efter Sergels
medaljong av 1784), P. Wargentin och
fadern. — F. blev led. av Mus. akad.
1795. — Gift 1781 med Regina
Elisabeth Eowe. — Litt.: F. U. Wrangel,
"Resor och resenärer i Frankrike"
(1928, F:s resedagbok 1774—75).
Th. N.
3. Fehrman, Carl Elis Daniel,
teolog, f. 27 juni 1874 i Tölö skn,
Hall. län, † 6 juni 1941 i Lund.
Föräldrar: kontraktsprosten Carl F. och
Amanda Ullman. — Efter
mogenhetsex. i Halmstad 1892 blev F. fil. kand.
i Göteborg 1898, avlade teoretisk
teologisk ex. i Lund 1900, blev teol. lic.
1906 och teol. dr 1912. Han var
teologiska fakultetens notarie 1912—26.
År 1907 utnämndes han till docent i
symbolik i Lund på en avhandl.
"Con-futatio pontificia", en undersökning
rörande reformationstidens
brytningsår. F. var en kännare av
kalvi-nismens teologi och religiösa liv.
Hans främsta kyrkohistoriska verk
är "Carl Fredrik af Wingård såsom
biskop öfver Göteborgs stift" (1—2,
1908—12). Bland hans skrifter må
ytterligare nämnas "Protestantisk
dogmhistoria i ljuset af modern
forskning" (i Bibelforskaren 31, 1914,
särtr. 1915), "Lunds domkapitel och
prästbildningen under 1700-talet"
(1917), "Rättfärdiggörelsetankens
utveckling" (s. å.) samt "Orientens och
Roms kyrkor. Bekännelser, lära och
gestaltning" (1920). År 1918 blev F.
kompetentförklarad till professur i
kyrkohistoria i Uppsala, och 1919
förordnades han till docent i symbolik
och kyrkohistoria i Lund. Vid flera
tillfällen uppehöll han professur i
Lund och var en tid anlitad ss.
handledare vid den praktiskt-teologiska
kursen vid Lunds univ. F:s stora
intresse vid sidan av teologin var
musiken, och lian var själv en skicklig
utövare av orgelmusik. — Gift 1908
med Elsa Maria Björklund. D. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
