Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Feilitzen, Carl von - 2. Feilitzen, Reinhold von - 3. Feilitzen, Otto von - 4. Feilitzen, Urban von - 5. Feilitzen, Carl von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Feilitzen
503
von Feilitzen
genom hans insats grundades 1847
Artisternas och litteratörernas
pen-sionsfören., där han var skattmästare
till 1861. — Gift 1829 med Amalia
Charlotta •Sof ia Lehnberg. S. L.
2. Feilitzen, August Gustaf
Reinhold von, sjöofficer, f. 6 april 1815
på Haddorp i Slaka skn, östergötl.
län, † 26 april 1898 i Stockholm. Bror
till F. 1. — F. blev sekundlöjtnant vid
flottan 1838 men lämnade tjänsten
1842, då han blev disponent för
Motala verkstad (—1844). Han
återinträdde därefter i tjänst, blev
premiärlöjtnant 1846 och kapten 1858 samt
utnämndes till kommendörkapten
1864, överste vid skärgårdsartilleriet
1866, kommendör vid flottan 1873
och konteramiral 1876. F. ägnade sig
framför allt åt vapen- och
skjuttekniska spörsmål, konstruerade 1851 ett
kammarladdningsgevär, som antogs
vid flottan, och var 1866 ordf. i den
kommitté, vars arbete ledde till
fastställandet av 1867 års gevär
(Reming-ton). — Han deltog även i en mängd
andra kommittéer, bl. a. för
granskning av bestyekningen på
Karlskronas befästningar. Han var chef
för Marinförvaltningens militäravd.
1878—81 och chef för
Marinförvaltningen 1882—S3, varefter han erhöll
avsked. F. ägnade sina lediga
stunder åt litterära arbeten och utgav en
av honom utarbetad dramatisering av
Walter Scotts "Sjöfröken". Han blev
led. av Krigsvet. akad. 1851. —
Gift 1844 med Hilda Amalia von
Feilitzen. F. M.
3. Feilitzen, Otto Theodor Fabian
von, ämbetsman, pedagog, f. 22 april
1820 på Åkerstad i Skeda skn,
östergötl. län, † 3 sept. 1889 i Stockholm.
Bror till F. 1 och F. 2. — F. blev
student vid Uppsala univ. 1838 och fil.
dr där 1845. År 1847 blev ban e. o.
amanuens i Riksarkivet, där han 1874
—85 var aktuarie (arkivarie). Jämte
C. J. Bohman var han 1851—68
föreståndare för Stockholms lyceum. —
F. utgav i folkbildande syfte av
Almquist påverkade folkskrifter, ss.
"Grannarne i skärgården" (1840),
"Tomtebolycka, saga ur lifvet" (1852)
och "Farfars historiska berättelser"
(1848). Flera av hans noveller ha
översatts till andra språk, och själv
översatte han arbeten av Martensen
och Lobstein. Han framträdde också
med de pedagogiska och sociala
arbetena "Flärden och nöden" (1868),
"Pietism, rationalism, statskyrka
och reform" (1869), "Lärdomsskola
och medborgerlig bildning" (1871)
samt uppsatser i tidn. och tidskr. På
uppdrag av Riksarkivet ombesörjde
F. utgivandet av "Kyrkoordningar
och förslag därtill före i6S6" (1, 1872,
2, 1887; i "Handlingar rörande Sveri-
Urban von Feilitzen.
ges historia", serie 2). — Gift 1853
med Maria Eleonora Carolina Lovisa
Leyonmarek. E. Bm.
4. Feilitzen, Olof Otto Urban
von, skriftställare, f. 23 maj 1834 på
Vargsäter i Skeda skn, östergötl.
län, † 14 sept. 1913 på Lövingsborg i
samma skn och län. Föräldrar:
löjtnanten och godsägaren Gottfrid
"Wilhelm Matthias von F. och Elisabeth
(Elise) Sophia Stålhammar. — F.
lät övertala sig av sin fader att i
enlighet med släkttraditionen bli militär,
ett yrke, som dock ej passade honom.
Han blev underlöjtnant redan 1853
men befordrades till kapten först 1876,
och som sådan tog ban avsked 1885.
De litterära intressena hade
emellertid tidigt vaknat hos honom, och
sedan han 1S59 slagit sig ned som
lant-junkare på östgötagården
Lövingsborg, ägnade han sig vid sidan av
jordbruket och sina militära plikter
alltmera åt litteraturen. Han tog
intryck av Kierkegaards religiösa krav
och av Geijers och Fredrika Bremers
liberalism och anslöt sig efter
fransktyska krigets och Pariskommunens
dagar definitivt till en demokratisk
åskådning. Som förf. debuterade han
anonymt 1874 med den
självbiografiska novellen "Erik Werner", urspr,
avsedd som ett brev till hustrun. S. å.
utgav han under pseud. Robinson —
som sedan förblev hans författarnamn
— avhandl. "Protestantismens
Maria-kult", vari han förhärligade
kvinnligheten och hemlivet och hävdade
kvinnans jämlikhet med mannen,
samtidigt med att lian betonade mannens
och kvinnans olika anlag och
uppgifter och varnade för
emancipationsrörelsens avarter. Verkets största
betydelse blev kanske, att det av Ellen
Key mottogs som "en
uppenbarelsebok" och gav henne den direkta
impulsen till hennes två år senare utgivna
"Missbrukad kvinnokraft". Ellen Key
och F. stodo efter detta varandra nära
och påverkade ömsesidigt varandras
författarskap. F:s intresse för
kvinnofrågan ledde honom också till ett
entusiastiskt anammande av Ibsens
idéer, som han uttolkade på ett mera
hänfört sätt, än någon annan var
mäktig i Sverige. År 1882 gav han ut
"Ibsen och äktenskapsfrågan", ett
märkligt diskussionsinlägg, som förde
honom till den ledande platsen bland
80-talets kulturskribenter. Han vann
denna position icke ss. stilist, ty hans
framställningssätt är ofta tungt och
ovigt, utan ss. måttfull och ärlig
bedömare av de litterära stridernas
utveckling och ss. förmedlare av
"litteraturen som odlings- och
uppfostringsmedel". Närmast stod han under
inflytande av engelsk filosofi och
litteratur, och han lade som kritiker
huvudvikten icke vid
författarpersonligheten bakom verket utan vid verket
självt. Hans intresse för de sociala
frågorna och 1880-talets moraliska
idealism liksom allmänna
livsåskådning var stort, och han sympatiserade
delvis med Det unga Sverige. Någon
dogmatisk anhängare av
80-talsidé-erna var han dock icke: det fanns i
hans estetiska uppfattning en avgjord
klassicerande tendens. Om hans
förmedlande inställning till realismen
och idealismen, i vilka han såg två
berättigade litterära riktningar,
vittnar hans urval av kritiska uppsatser
i "Realister och idealister" (1—3,
1885). -— I F:s senare författarskap
märkas hans värdefulla
undersökningar av lantarbetarnas ställning i
"Tjenare, statare och torpare" (1890
—92). — Gift 1859 med Helena
Sophia Charlotta (Lotten) Lindblad. —
Litt.: A. Forsström, "U. von F."
(1924). R. A.
5. Feilitzen, Carl Henrik Jobst
von. mosskulturman, f. 22 sept. 1840
på Vargsäter i Skeda skn, östergötl.
län, † 4 april 1901 i Enköping. Bror
till F. 4. — F. blev student vid
Uppsala univ. 1859, avlade bergsex. där
1863 och genomgick Falu bergsskola
1865—66. Till en början ägnade han
sig (1867—76) åt bruksdrift och
jordbruk; bl. a. var han från 1871
bolagsdisponent vid fabriker i Tjust,
där han framgångsrikt, som en av de
första i vårt land, arbetade för ett
rationellt tillgodogörande av de olika
biprodukter, som erhållas vid
torrdestillation av trä. År 1877 flyttade
F. till Jönköping, där han några år
sysslade med tillverkning av tekniska
fabrikat och 1882 upprättade en
kemisk station för näringarna, särskilt
jordbruket. Den fick snart så gott
anseende, att den 1885 ombildades
till en statens anstalt med namnet
Jönköpings läns kemiska station, fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
