Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filbyter, Folke, se Folkungaätten - Fileen, släkt, se Filenius - Filén, Simon Joachim - Filenius, Fileen, släkt - Fielnius, Petrus - Filip - Filip, medeltida storman, son till Birger Brosa, se Folkungaätten - Filippa - Filipsson, Johan, medeltida storman, se Johan Filipsson - Fincke, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Filbyter
517
Fincke
Filbyter, Folke, se
Folkungaätten.
Fileen, släkt, se Filenius.
Filén, Simon Joachim,
skolman, f. 10 sept. 1794 i Hakarps skn,
Jönköp. län, † 12 febr. 1858 i
Jönköping. Föräldrar: kyrkoherden i
Hakarps pastorat Jolian F. och
Petronella Beata Ståhl. ■—- F. blev student
i Uppsala 1812, prästvigdes 1820 och
blev magister 1821. Han var 1S27—37
apologist vid trivialskolan i
Jönköping, 1837—47 konrektor där samt
frän 1847 skolans rektor och tillika,
sedan han s. å. avlagt pastoralex.,
kyrkoherde i Barnarps
prebendepasto-rat. Han blev prost 1849. F. var en
human och av sina lärjungar avhållen
rektor. Viktor Rydberg, som på F:s
tid gick i skola i Jönköping, har en
gång kallat honom "skolgossarnes
milde, faderlige vän". F. utgav flera
på sin tid mycket använda
läroböcker i sv. ocli tysk språklära,
aritmetik m. m. — Gift med Erica
Eleonora Wadell. Spr.
Filenius, Fileen, släkt från
Småland, vars äldste kände stamfar,
handlanden i Jönköping Nils
Nilsson, levde vid 1600-talets mitt. Hans
son, kyrkoherden i Röddinge Peter
Nilsson F. (f. 1664), blev far till
biskopen Petras F. (se nedan). En
annan son till Nils Nilsson blev far
till handlanden i Ystad Jöran F.
Söner till denne voro plantageägaren i
Demerara i Sydamerika Jonas
Fileen (f. 1745, † 1822), som på ett
ohederligt sätt tillskansade sig delar
av det bekanta Lambertska arvet,
och kommerserådet Paul Edvard
Fileen (f. 1749, † 1829), sin brors
arvtagare, som genom sina
donationer bl. a. möjliggjorde inrättandet av
folkskoleseminariet i Lund 1839. Om
den invecklade Lambertska arvs- ocli
donationshistorien se vidare Lambert,
Jonas Berndtsson.
Filenius, Petrus, biskop, f. 15
april 1704 i Böddinge skn, Malmöh.
län, † 2 juni 1780 i Linköping.
Föräldrar: kyrkoherden Peter Nilsson F.
och Juditha Dorotea Vinqvist. — F.
blev student i Lund 1721 och
promoverades där till fil. mag. 1730,
varefter han vid Åbo akad. utnämndes till
adjunkt i filosofiska fakulteten 1731,
prof. i österländska språk 1735, teol.
dr 1740 och teol. prof. 1741. Under
ryska kriget 1742 flydde han till
Sverige, och sedan han s. å. blivit prof. i
orientaliska språk och grekiska vid
Lunds univ., utnämndes han till
domprost i Linköping 1744 och till biskop
där 1761. F:s kyrkliga verksamhet
karakteriserades som "nitisk och
sorgfällig". Han utgav ett stort antal
teologiska skrifter och var led. av flera
utländska lärda sällskap. Från 1746
—47 års riksdag var han en av
hattpartiets bästa krafter inom
prästeståndet, och på riksdagen 1769—70
utsågs lian till talman. — Gift 1) 1740
med XJlrika Benzelstierna, † 1766; 2)
1767 med Maria Worster. R. A.
Filip, konung, † sannolikt 1118. Son
till konung Halsten. Om F:s ätt se
Stenkilska ätten. — F. efterträdde,
möjligen tills, med sin broder Inge
d. y., omkr. 1110 Inge d. ä. som
konung, men uppgiften om
samregent-skapet mellan de bägge bröderna, som
främst återgår på en notis
iHervarar-sagan, anses mycket osäker.
Västgötalagens konungalängd ger om F. några
berömmande ord om hans
rättrådighet. I övrigt ger källmaterialet inga
uppgifter om hans person eller
händelser under hans regering. N. S.
Filip, medeltida storman, son till
Birger Brosa, se Folkungaätten.
Filippa, svensk-dansk-norsk
drottning, f. 4 juli 1394 i England, † 5 jan.
1430 i Vadstena. Föräldrar: konung
Henrik TV av England och drottning
Marie Bohun. — Omkr. 1400 väcktes
tanken på en giftermålsförbindelse
mellan unionskonungen Erik av
Pommern och F. Drottning Margareta
sände 1401 en beskickning till
England sannolikt för att föra
förhandlingar i denna sak. Man avsåg till en
början en dubbelförbindelse mellan
de bägge kungahusen genom att Eriks
av Pommern syster samtidigt skulle
förmälas med den engelske
kronprinsen, men denna plan gick senare om
intet, då drottning Margareta ej ville
ingå någon bindande politisk allians
av det slag Henrik IV krävde. År 1402
sändes en engelsk beskickning till
Danmark för
giftermålsunderhandlingarna. Slutligen utrustades 1404
en dansk ambassad till England, som
träffade en definitiv uppgörelse om
giftermålet mellan Erik av Pommern
och F. Förmälningen ägde rum i
Westminster 26 nov. 1405. Den
frånvarande brudgummen representerades
av en sv. adelsman. År 1406 kom F.
till Danmark. Bröllopet och
kröningen firades i Lund 26 okt. samma år.
Då Erik av Pommern efter
Margaretas död 1412 blev ensam härskare
över Nordens tre länder, var F. 18 år.
För Sverige fick hon en viss
betydelse genom att hennes livgeding
koncentrerades till detta land, där hon
vid rådsmöten och herredagar var
sin gemåls ställföreträdare. Även i
övrigt var lion konungen behjälplig i
riksstyrelsen ocli var ofta ett gott
stöd för honom. Då Erik av Pommern
vistades utanför gränserna av sina tre
riken, var F. interimregent, t. ex.
1423—25. Ilon visade därvid klokhet
och kraft i sin utrikespolitik, som i
motsats till konungens anknöt till
Hansan och bl. a. resulterade i en
myntunion mellan unionsmonarkin
och de vendiska liansestäderna. Då
Erik av Pommern 1426 började
rustningar till ett krig mot de holsteinska
hertigarna, for F. till Sverige och
lyckades på en herredag i Vadstena
förmå svenskarna att lova sin
medverkan i kriget. Traditionen liar
tilldelat henne en betydelsefull roll vid
det framgångsrika försvaret av
Köpenhamn 1428 mot en hanseatisk
flotta, men denna tradition är ej fullt
tillförlitlig. Sista gången F. besökte
Sverige var vid jultiden 1429. Hon
ådrog sig då en svår sjukdom, som
ledde till hennes död vid ett besök i
Vadstena. Till Birgittaklostret där
hade hon gjort stora donationer ocli
liade i likhet med drottning
Margareta låtit inskriva sig i klostret, där
hon också fick sin grav. F dog
barnlös. Enligt en länge godtagen men
falsk tradition skulle Erik av
Pommern genom handgripligheter ha varit
orsaken till drottningens död. —
Bilden av F. framstår i traditionen i en
mycket ljus dager. Hon anses lia ägt
flera av de goda karaktärsegenskaper,
som hennes gemål saknade. I någon
mån torde denna bild vara riktig, men
i hög grad torde den bottna i en
medveten glorifiering av F. som kontrast
mot den mörka framställningen av
kung Erik i anklagelselitteraturen
mot honom före och efter hans fall. En
skönlitterär skildring av F. lämnas av
Axel Lundegård i romanen
"Drottning Filippa" (1907). — Litt.: G.
Carlsson, "Tidsskedet 1389—1448"
i "Sveriges historia till våra dagar"
(3: 1, 1941). N. S.
Filipsson, Johan, medeltida
storman, se Johan Filipsson.
Fincke, Gustaf, ämbetsman, f.
omkr. 1510, † 1566, begravd i Kimito
skn, Åbo och Björneborgs län,
Finland. Föräldrar: befallningsmannen
Götrik Nilsson och Margareta
Gustafsdotter Slätte. — F. tillhörde
en av Finlands mest betydande ätter
och omtalas redan tidigt som en av
Gustav Vasas ämbetsmän. Han
utsågs 1545 tills, med Måns Nilsson till
slottshövitsman på Viborg och blev
1547 hövitsman på Nyslott i Savolaks.
Som sådan fortsatte han den
kolonisation av det inre Finland, som inletts
på 1540-talet. Under F:s ledning
spred sig bebyggelsen från s. Savolaks,
s. Tavastland och den österbottniska
kusten norr ut och inåt landet. År
1552 bildades avn. Savolaks Tavisalmi
kyrksocken, något senare av n.
Tavastland —• efter stridigheter med de
mot nybyggarna fientliga tavasterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
