Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Fleming, Erik - 2. Fleming, Claes - 3. Fleming, Lars - 4. Fleming, Henrik - 5. Fleming, Claes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fleming
528
Fleming
Henrik Fleming. Mälning av J. Elbfas 1631
(Gripsholm).
1. Fleming, Erik Joakimsson,
krigare, ämbetsman, f. 1487 på
Kvidja( ?) i Pargas skn, Åbo och
Björneborgs län, Finland, † 14 dec.
1548därstädes. Föräldrar:
hövitsman-nen på Åbo slott Joakim Henriksson
F. och Elin Björnsdotter. — I sin
ungdom tjänade F. utomlands men
blev landsfogde i N. Finland 1512 och
häradshövding i Piikkis domsaga
1517. Han uppträdde som en av
Gustav Vasas medhjälpare vid upproret
mot Kristian II 1521. Från Finland
begav han sig till Sverige med en
truppavd. och vållade ss. amiral över
den sv. flottan danskarna åtskilligt
avbräck. Senare återsändes lian till
Finland och lyckades 1523 driva
danskarna därifrån. S. å. blev lian
riksråd, utnämndes 1524 till lagman över
Söderfinne lagsaga och förlänades
1528 med Raseborgs län, varjämte han
innehade även andra betydande
förläningar. F. var närmast en kunglig
be-fallningshavande för hela Finland.
Hans metoder synas icke alltid ha
varit av det mildare slaget: han har
fått namn om sig att ha varit en stor
bondeplågare. Allvarliga förmaningar
från konungens sida uteblevo ej men
tyckas knappast lia åstadkommit
någon ändring. F. var dock ständigt
mycket anlitad av Gustav Vasa, även
för diplomatiska uppdrag, och
sändes bl. a. 1536 till Moskva. Under
grevefejden deltog han som amiral i
sjöslaget vid Bornholm 1535. — F.
har även verksamt bidragit till att
Nya testamentet utkom på finska och
framträdde t. o. m. själv som
psalmdiktare. — Gift med Hebbla
Sigges-dotter Sparre. H. N.
2. Fleming, Claes Eriksson,
friherre, hövitsman, f. troligen på
1530-talet, † 13 april 1597 vid kyrkan i
Pojo skn, Nylands län, Finland. Son
till F. 1. — F. tjänstgjorde 1556
som underbefälhavare i det ryska
kriget. Vid Erik XIV:s kröning blev han
slagen till riddare och förlänades
1562 med lagniansdömet i Söderfinne
lagsaga. Då hertig Johan sommaren
1563 belägrades på Åbo slott, var F.
en av anförania för den kungliga
hären och förde sedan den fångne
hertigen till Gripsholm. Han föll
emellertid senare i onåd hos konungen och
gick vid hertigarnas uppror över på
dessas sida. Vid Johans kröning blev
lian sålunda riksråd och friherre
(1569) och fick sedan flera
utmärkelser. Som riksamiral överförde han
1587 Johans son Sigismund till Polen.
År 1591 blev F. överbefälhavare i
kriget mot Ryssland samt hövitsman
över Finland och Estland och intog en
mycket stark ställning. Sedan Johan
dött, var F. konung Sigismunds
trognaste vapendragare i Sverige. Efter
stilleståndet i ryska kriget 1593
underlät han att avskeda sitt krigsfolk,
och i stället för att på hertig Karls
uppmaning sända sin flotta till
Sverige begav lian sig till Danzig för att
hämta Sigismund till dennes kröning.
Sedan denna ägt rum, följde han
konungen till Polen och återvände
därifrån med en ny vidsträckt fullmakt
att handhava styrelsen i Finland.
Fr. o. m. 1594 bar han även
riks-marskstiteln. F:s egenmäktiga
uppträdande ledde snart till öppen
brytning med hertig Karl. F. vägrade
att inställa sig till Söderköpings
riksdag och att underkasta sig dess
beslut. Sitt krigsfolk liade han förlagt
i s. k. borgläger, vilket plågade
allmogen och blev den förnämsta
orsaken till ett bondeuppror (dec. 1596—
febr. 1597) i Finland, det s. k.
klubbekriget, underblåst av hertigen.
Resningen kuvades blodigt av F., som
emellertid strax därpå hastigt avled
under förberedelserna till en väpnad
uppgörelse med hertigen (1597). Hans
död jämnade vägen för rikets
konsolidering under Karl IX och hans son.
F:s stränga regemente har gjort, att
han liksom fadern kallats
bondeplågare. Utan tvivel var han tämligen
råbarkad, men han kan knappast
klandras för sin trohet mot den han
ansåg vara sin rätte herre. — Gift
1573 med friherrinnan Ebba
Stenbock. — Litt.: N. Ahnlund, "Ur
klubbekrigets förhistoria" (Hist. tidskr.
för Finland 1930); H. Sommarström,
"Finland under striderna mellan
Sigismund och hertig Karl" (1935);
Pentti Renvall, "Klaus Fleming und
der finnische Adel" (1939). H. N.
3. Fleming, Lars Ivarsson,
friherre, ståthållare, f. antagligen omkr.
1530, † 27 febr. 1562 i Reval.
Föräldrar: amiralen Ivar F. och Mätta
Gottskalksdotter. Kusin till F. 2. —
F:s första kända offentliga uppdrag
var en sändebudsfärd till Danmark
1553. År 1556 utnämndes han till
ståthållare på Viborgs slott, och s. å.
blev han häradshövding på Åland.
Vid Erik XIV:s kröning 1561 blev F.
upphöjd i friherrligt stånd. Senare
kallade lian sig friherre till Nynäs. F.
synes lia vunnit konungens förtroende
i hög grad. År 1561 utnämndes han
till ståthållare på Reval och över
Estland, som vid denna tid anslutits till
det sv. östersjöväldet. Redan följ. år
föll han offer för pesten i Reval. —
Gift 1549 med Brita Larsdotter. N. S.
4. Fleming, Henrik Claesson,
krigare, ämbetsman, f. 15 aug. 1584
på Åkersholm i Finland, † 7 nov. 1650
i Stockholm. Föräldrar: ståthållaren
på Åbo slott Claes Hermansson F.
och Elin Henriksdotter Horn. — F.
var hovjunkare hos Karl IX 1606,
blev därefter löjtnant vid Adelsfanan
1610 ocli ryttmästare för Upplands
ryttare 1611 och deltog i krigen mot
Danmark och Ryssland. År 1617 var
han sv. ombud vid
fredsförhandlingarna i Stolbova, varefter han s. å. blev
ståthållare över Viborgs, Nyslotts och
Kymmenegårds län. F. var i sin
ungdom en slösaktig herre och kom för
en tid på obestånd men lyckades så
småningom, delvis genom stora
spannmålsaffärer, förvärva en avsevärd
förmögenhet, som tillät honom att utöva
en storartad välgörenhet. Bl. a. äro
predikstolen och södra portalen till
Jakobs kyrka i Stockholm en gåva av
F. År 1622 blev han överste för finska
rytteriet ocli karelska fotfolket, 1628
viceamiral, krigsråd 1635 och assessor i
Krigskollegium 1638. Han innehade då
sedan 1623 Lais slottslän som
förläning. Med honom introducerades ätten
1625 på Riddarhuset. Vid
riksdagarna i Stockholm 1643 och 1644 var F.
lantmarskalk. — Gift 1) 1608 med
Ebba Erlandsdotter Bååt, † 1630;
2) 1633 med Sigrid Kurtzel. H. N.
5. Fleming, Claes Larsson,
riks-ràd, amiral, f. i mars 1592 på Villnäs
i Åbo län, Finland, † 26 juli 1644
på sitt amiralsskepp Scepter i
Kielfjorden. Föräldrar: ståthållaren på
Åbo slott Lars Hermansson F. och
Anna Henriksdotter Horn. — Efter
studier i utlandet inträdde F. 1613
i sv. armén, där han under ryska
kriget blev ryttmästare. Vid denna
tid blev behovet av ett
återupprättande av den skäligen förfallna flottan
alltmer trängande; motgångarna i
Kalmarkriget berodde till stor del på
danskarnas överlägsenhet till sjöss.
F. sattes 1620 som underamiral
närmast under Karl Karlsson
Gyllenhielm i spetsen för arbetet på
förnyandet och var själen i flottans
styrelse under det följande kvarts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
