Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Fleming, Herman - 8. Fleming, Lars - 9. Fleming, Göran - 10. Fleming, Claes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fleming 530 Fleming
Herman Fleming. M&lning (detalj) av okänd
konstnär.
utrikes resa för att studera
skeppsbyggnadskonst. Ar 1645 blev han
amirallöjtnant och holmamiral — det
senare ämbetet innebar bl. a. chefskap
för flottans varv —, utnämndes till
riksråd och amiralitetsråd 1650 samt
till överståthållare i Stockholm s. å.
Sistn. post lämnade han emellertid
efter två år. Fastän F. 1651 jämte
sina syskon blivit upphöjd i
friherrligt stånd och i samband därmed fått
stora förläningar, var han en ivrig
förespråkare för en reduktion. Han
blev 1653 president i
Kammarkollegium, och vid Karl X Gustavs
regeringstillträde 1654 fick han
ledningen av finanserna, vilket
medförde en tvär omkastning av
grundsatserna för statshushållningen.
Avyttrandet av kronans egendomar för olika
ändamål hade fått en utsträckning,
som hotade landet med bankrutt. F.
fick av konungen i uppdrag att
undersöka förhållandena, och frågan
togs sedan upp på riksdagen 1655.
Resultatet blev fjärdepartsräfsten, så
Lars Fleming. Målning (detalj) av M.
Mij-tens d. ä.
kallad emedan den bl. a. innebar
indragning av en fjärdedel av alla
sedan 1632 donerade gods. Ett nytt
kollegium bildades för att genast
sätta beslutet i verket, och F. blev
dess ordf. Medan konungen befann
sig utomlands i de polska och
danska krigen, var F. näst riksdrotsen
Per Brahe Sveriges mest
inflytelserike man. Reduktionen gick till en
början raskt undan men
hindrades snart genom den yttre oron och
det allt öppnare framträdande
motståndet inom landet. Den obeveklige
F. var utsatt för ett formligt hat från
sina ståndsbröders sida, vilka gjorde
allt för att sabotera hans verksamhet.
Indragningarna kunna således på det
hela taget sägas ha avstannat 1657.
I Karl X Gustavs testamente (1660)
insattes F. som riksskattmästare, men
trots detta blev han på grund av
adelns ovilja förbigången vid
riksdagen i Stockholm. Han var också
tämligen tvär och frånstötande i sitt sätt,
varför lian hade svårt att få vänner.
Han drog sig därefter, trött och
sårad, tillbaka från det offentliga livet.
Är 1664 blev han emellertid
generalguvernör i Finland och 1665 därjämte
över Österbotten, vilket ämbete han
innehade till 1669 utan att dock göra
någon insats av större betydelse. —
Gift 1645 med Christina Rosladin.
H. N.
8. Fleming, Lars Claesson,
krigare, ämbetsman, f. 3 jan. 1621 på
Norrnäs i Värmdö skn, Stockholms
län, † 9 mars 1699 i Stockholm. Bror
till F. 7. — Efter studier i Uppsala
och utomlands anställdes F. 1649 som
kammarherre hos drottning Kristina
och utnämndes 1651 till kammarråd.
På grund av faderns förtjänster
upphöjdes F. jämte sina syskon i
friherrlig värdighet (s. å.). År 1652 blev han
landshövding i Stockholms län, och
två år senare lades även Uppsala län
till hans förvaltningsområde.
Emellertid begärde F. och fick förflyttning
till Dorpat 1654. Med en besättning
på 600 man försvarade han 1656
jämte översten Wolmar von Ungern
denna stad mot 15 000 ryssar i elva
veckor men måste slutligen ge tappt.
Under Karl X Gustavs polska och
danska krig var F.
överkrigskam-marpresident vid hären, 1665 blev
ban president i Dorpats hovrätt och
1668 riksråd. Liksom flera av sin
släkt var han en god finansman ocli
motståndare till en för långt driven
förläningspolitik. Han förordnades
1676 att som rikskammarråd biträda
riksskattmästaren Sten Bielke och
var 1679—81 tf. president i
Kommerskollegium. År 16S0 blev han lagman i
Söderfinne lagsaga men skötte aldrig
den därmed förenade tjänsten, tro-
ligen på grund av sin vacklande
hälsa, som tvingade honom att
jämförelsevis tidigt dra sig tillbaka från
det offentliga livet. — Gift 1653 med
Anna Natt och Dag. H. N.
9. Fleming, Göran Claesson,
friherre, riksråd, diplomat, f. 29 (20)
okt. 1628, † 17 sept. 1667 i Breda i
Nederländerna. Bror till F. 7 och F. 8.
— F. blev student i Uppsala 1637,
upphöjdes till friherre tills, med sina
syskon 1651 och tjänstgjorde en tid
som överkammarherre vid hovet. År
1660 blev han riksråd och
rikskammarråd. Från denna sistnämnda post
avgick han emellertid 1665. F.
tillhörde liksom sin bror Herman F. (F.
7) och flera av sin släkt de ivrigaste
reduktionsmännen och yttrade sig i
rådet ofta skarpt mot De la Gardie
och dennes parti. Den största
händelsen i hans liv är emellertid
förknippad med den europeiska storpolitiken,
d. v. s. med Sveriges medling i det
sedan 1665 pågående kriget mellan
England och Holland. Han sändes
nämligen 1666 tills, med P. J. Coyet
och Chr. Dohna (se dessa) som sv.
ambassadör till de förhandlingar, som
ledde till freden i Breda 1667. Ingen
av de tre återvände till hemlandet.
F. insjuknade hastigt kort efter
fredsslutet och dog i Breda. — Gift 1656
med friherrinnan Sigrid Gyllenstierna
af Lundholm. H. N.
10. Fleming, Claes Hermansson,
friherre, ämbetsman, f. 15 febr. 1649
i Stockholm, † 31 juli 1685 i Aachen.
Son till F. 7. — En del av sin
ungdomstid tillbringade F. i Finland,
där hans far var generalguvernör
1664—69. Han studerade i Åbo och
tjänstgjorde sedan vid Svea hovrätt
omväxlande med studieresor ocli
anställning vid de sv. legationerna i
Köln och Paris och gjorde en kort tid
Göran Fleming, Kopia av okänd konstnär
efter mälning av D. K. Ehrenstrahl
(Gripsholm).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
