Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Floderus, Johan - 2. Floderus, Manfred - 3. Floderus, Björn - 4. Floderus, Matts - Flodin, Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Floderus
535
Flodin
Paulinis epistolis locorum ad examen
revocata" (1771—79). F. blev led. av
Vitt. akad. 1786. — Gift 1765 med
Ulrica Asp. A. A.
2. Floderus, Manfred Mustafa,
skolman, f. 17 febr. 1832 på
Halmby-boda, Funbo skn, Uppsala län, † 31
aug. 1909 vid Flottsund nära
Uppsala. Föräldrar: lantbrukaren Uno F.
och Eriea Wilhelmina Théel. Sonsons
son till F. 1. — F. blev student 1850,
avlade fil. kand.-ex. 1857 och blev
fil. dr s. å., allt vid Uppsala univ.
Sistn. år blev han lärare vid Tekn.
skolan i Örebro, utnämndes 1859 till
lektor i naturvetenskap vid Uppsala
högre allm. läroverk och blev rektor
där 1866. Från dessa båda poster
avgick han 1899. F. var en framstående
pedagog, som genom sin fvrtioàriga
lärargärning gjorde en högt skattad
insats i skolans tjänst. Han
anlitades för många offentliga uppdrag och
var sålunda 1869—93 led. av flera
kommittéer för granskning av
läroböcker och läroverksstadgar, för
löneförhållanden m. m. — F., som
egentligen var fysiker, publicerade några
arbeten om dubbel och fyrdubbel
telegrafering (1857, 1859) och om ozon
(1859) samt den i läroverken under
lång tid allmänt använda läroboken
"Fysikens första grunder" (1—2,1862
—65; 5:e uppl. 1901—03) jämte
"Öf-ningsexempel" till sistn. arbete (1865;
4:e uppl. 1889). -—■ F. var därjämte
framstående botanist och framför allt
utomordentligt god kännare av det
kritiska växtsläktet Salix. Som ung
student introducerade han två nya
arter i den sv. floran genom sina
uppmärksammade fynd av vår ståtligaste
flockväxt pipflokan, Pleurospermum
austriacum, på Kolmården 1853 och
nipsippan, Pulsatilla paténs, på
Gotland 1855. — Gift 1859 med Carolina
Gustafva Brunnberg. — Litt.:
biografi av T. Vestergren i Sv. botan.
tidskr. 1909. S. L.
Manfred Floderus.
3. Floderus, Björn Gustaf Oskar,
läkare, botanist, f. 14 aug. 1867 i
Uppsala, † 12 maj 1941 i Stockholm.
Son till F. 2. — Efter mogenhetsex.
1885 blev F. med. kand. 1889, med.
lic. 1893, docent i kirurgi 1897 och
med. dr 1898, allt i Uppsala. Hans
docentur överflyttades 1899 till Karol.
inst., där han kvarstod som docent
till 1917. Han var överläkare vid kir.
avd. på Kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn 1899—1932
samt i Försäkringsbolaget Bore sedan
1918. Han kompetentförklarades 1899
och 1917 till professur i kirurgi och
uppehöll under flera perioder
kirurgiprofessur vid Karol. inst., där han
under lång tid var bitr. lärare i
ämnet. —- Vid sidan av sin läkargärning
gjorde F. en även i utlandet
uppmärksammad insats på botanikens område.
Liksom fadern intresserade han sig
livligt för det kritiska växtsläktet
Salix och blev som salixkännare en
allmänt erkänd auktoritet. Han
företog vidsträckta forskningsresor och
besökte bl. a. Novaja Semlja,
Grönland och Kolahalvön. Han utgav
talrika salikologiska uppsatser och är
bl. a. förf. till den utförliga
framställningen av släktet Salix (1918; 2:a
uppl. 1926) i C. A. M. Lindmans
"Svensk fanerogamflora" och av
familjen Salicaceæ (1931) i O. R.
Holmbergs "Skandinaviens flora". Sina
samlingar skänkte F. till Riksmus.
Han uppställde flera nya arter. —
Gift 1901 med Elma Lind. — Litt.:
biografi av S. Grapengiesser i Sv.
botan. tidskr. 1941. P. H. T., S. L.
4. Floderus, Oskar Mattias
(Matts), zoolog, skolman, genealog,
f. 30 sept. 1869 i Nora, † 2 okt.
1943 i Stockholm. Föräldrar:
stadsläkaren Björn Mattias F. och Beda
Maria Brunnberg. Brorson till F. 2.
— F. avlade mogenhetsex. 1888 och
blev fil. kand. 1891 samt fil. lic.
och fil. dr 1896, allt i Uppsala. Han
var lärare 1897—1903 i Göteborg,
bl. a. vid högre realläroverket,
adjunkt i Norrköping 1903—06, lektor
i biologi och kemi vid Västerås högre
allm. läroverk 1906—34 samt vik.
läroverksråd eller undervisningsråd
vissa tider 1911—20. I biologiskt
studiesyfte har han företagit flera resor i
Sverige och 1894 till Tyskland,
Danmark och Norge. — F. har främst
varit verksam på zoologins område
och där utgivit ett flertal arbeten,
bland vilka märkas "über
amito-tische Kerntheilung am Keimbläschen
des Igeleies" (1895), "über die
Bildung der Follikelhüllen bei den
Asci-dien" (1896, drsavhandl.), "Hästar
med övertaliga tår" (1910, 1922) och
"Bidrag till Västmanlands fauna"
(1925). Delvis tills, med A. Stuxberg
Björn Floderus.
har han översatt och bearbetat
Bö-ving-Petersens och Dreyers "Vor
Ivlo-des Dyr", på sv. "Djurvärlden" (1899
—1904). På Linnéforskningens
område har han publicerat flera
uppsatser, bl. a. "Ett litet bidrag till frågan
om Linnésamlingarnas öde" (Sv.
botan. tidskr. 1916) och "Några
traditioner från det linnéska huset" (Sv.
Linné-sällsk:s årsskr. 1919). Han har
därjämte utgivit botaniska,
kulturhistoriska, pedagogiska, biografiska
och genealogiska skrifter, bl. a.
"Släkten Floderus genom 11 generationer"
(stencilerad uppl., 1936), och har
utövat en omfattande
populärvetenskaplig föreläsningsverksamhet, särskilt i
zoologiska ämnen. — Gift 1901 med
Maria (Maja) Gustava Een. S. L.
Flodin, Knut Reinhold
Ferdinand, fotograf, f. 10 febr. 1863 i
Stockholm, † 2 nov. 1935 därstädes.
Föräldrar: fabriksarbetaren Johan
Erik F. och Christina Lovisa
Larsdotter. — Efter avslutad skolgång i
Stockholm bedrev F. enskilda studier
i avsikt att bli konstnär men övergick
till fotografyrket. Han reste till
Förenta staterna 1883 och studerade en
tid i Boston, varefter han från 1887
innehade en egen fotografisk ateljé i
Worcester i Massachusetts. Vid
återkomsten till Stockholm 1899 övertog
lian Ernst Roeslers ateljé där, vilken
han från s. å. drev under eget namn.
— F. intog under sin långa
verksamhetstid en ledande ställning på den
konstnärliga fotografins område i vårt
land och var även internationellt
berömd. Han deltog flitigt i de
fotografiska utställningarna världen runt,
där hans bildkonst, som utmärkte sig
för säker artistisk smak och stor
elegans, var högt skattad. För en bredare
publik var F. mest känd för sina
karakteristiska porträtt av sv.
kulturpersonligheter, särskilt skådespelare;
han var även vår förste egentlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
