Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Forssell, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forssell
568
Forssell
Hans Forssell.
lagt grundvalarna för den svenska
ekonomiska historieskrivningen både
genom sin vittomspännande
källforskning och genom sin intuitiva blick
för samhällslivets konkreta verklighet
bakom kameral lagstiftning och
politiska debatter. Ar 1869 övertog han
re-daktörskapet för Sv. litteraturtidskr.,
följ. år fortsatt av Sv. tidskr. för
litteratur, politik och ekonomi, och
bibehöll detta, tidvis tills, med C. D. af
Wirsén och H. Hjärne, till 1875.
Fördomsfrihet och överblick känneteckna
hans talrika banbrytande essäer. Han
hyllar en rationell idealism, som är
lika fjärran från traditionell
romantik ocli dogmatism som från
naturvetenskapligt präglad materialism. Som
santliällsforskare utgår han från
äkthets- ocli sanningskriteriet. Han
kritiserar skoningslöst både den
formalistiska och andefattiga
statsabsolutis-men ocli den renodlade
folksuveränitetsläran, och han ser i de enskildas
frivilliga och ansvarsmedvetna
medverkan i det offentliga livet den enda
arbetsform, som kan uppbygga den
moderna staten. I denna anda
omfattade han den engelska liberalismens
förkunnelse, sådan den förfäktades av
en Macaulay, men hans självständiga
realism förmådde honom även att i
strid med dåtida sv. opinion
framhäva de befogade och bärande dragen
i Tysklands kamp för en suverän
ställning i Europa (i "Tyskland,
Frankrike och Sverige", 1870). En del av
sina uppsatser och avhandl.
sammanförde han i den förnämliga
essäsamlingen "Studier och kritiker" (1,1875;
2, 18S8). F. var vidare sekr. i
Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande
och redigerade dess ur
folkbildningssynpunkt betydelsefulla tidskrifter,
bl. a. "Läsning för folket, ny följd"
(1869—74). Han tjänstgjorde som
sekr. i särskilda utskottet för
ämbetsverkens omorganisation 1868 och i
olika riksdagsutskott 1869—73, var
sekr. i myntkommittén 1869—70 och
vid den skandinaviska
myntkonferensen 1872, vilken ledde till införandet
av guldmyntfoten och den nordiska
myntunionen. F:s nästan obegränsade
arbetsförmåga togs även i anspråk
för befattningarna som chef för
Centraltryckeriet i Stockholm 1873 och
som sekr. i Riksbanken 1874. Blott
32 år gammal kallades han 1875 till
finansminister i De Geers andra
ministär. Försvarsfrågan stod främst på
hans program. Han såg Nordens
uppgift i att vara försvar och skydd mot
den asiatiska invasionen i Europa,
den allmänna, värnplikten måste
genomföras, men det kunde endast ske
genom att Lantmannapartiet fick sitt
önskemål uppfyllt, att grundskatterna
och indelningsverket avskreves (se
"Den andra oktober 1871" i Sv. tidskr.
1871). Den kompromisspolitik, som
F. i detta syfte förde som
finansminister, strandade emellertid. Under
F:s statsrådstid genomfördes en
ny-reglering av ämbetsverkens lönestater
och i samband därmed stående
omorganisationer. Under den ekonomiska
krisen 1879 drevs lian trots sin
principiella motvilja mot statsingripande
i näringslivet till en viss
understöds-verksamhet åt enskilda företag. Vid
De Geers avgång 1880 inträdde F.
i A. Posses ministär men avgick
redan s. å. på grund av en
meningsskiljaktighet i tullfrågan och erhöll
presidentstolen i Kammarkollegium som
reträttplats. Sin politiska
verksamhet fortsatte han som led. av Första
K. 1880—97 och som ivrig medarb. i
Stockholms dagblad. Som politisk
talare och publicist utvecklade F. en
sällsynt talang, kärnfull och
drabbande i sak och överlägset
genomskinlig och klar till formen.
Alltigenom rakryggad till sin hållning
upptog F. polemiken mot den allt
mäktigare, av privata affärssynpunkter
genomsyrade protektionistiska
riktningen. Hans frihandelspatos
förenades därvid med hans ståndpunkt till
den svensk-norska unionen, som borde
samla de båda folken i fri utveckling
och samverkan under det
gemensamma kungadömet. Hans sakkunskap
nyttjades även i kommittéuppdrag,
särskilt rörande ecklesiastika
bo-ställsfrågor, och vid internationella
myntkonferenser, där han på
ettglans-fullt sätt förde Sveriges talan. ±ians
vetenskapliga produktion fortfor
likväl. Till denna tid i hans liv höra
"Rikshufvudboken 1573 jemte
sammandrag af rikshufvudboken 1582"
(1883) och "Anteckningar om
Sveriges jordbruksnäring i sextonde
seklet" (1884). Om F:s historiska
intresse vittna även de glänsande
biografierna över A. Fryxell, E. Benzelius
d. y. och G. af Wetterstedt (i Sv.
akad:s liandl. 1882, 1883 och 1889).
Teckningen av Benzelius är
banbrytande och grundläggande inom sitt
område av vår kulturhistoria. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
