Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Friesen, Carl von - 2. Friesen, Sixten von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Friesen
614
von Friesendorff
Carl von Friesen,
en utbredd opinion och kungamakten,
särskilt i kronprinsens person,
upprepade framställningar till F. att överta
statsministerposten. Undergrävd
hälsa och fruktan att förbruka sitt
politiska rykte på en övermäktig uppgift
förmådde F. att avböja förtroendet.
— F:s offentliga bana ter sig i sin
jämna, allsidiga stegring ganska
enastående inom samtida sv. byråkrati.
Lättheten i arbetet gav honom också
tid att unna elever, yrkeskamrater
och underlydande på olika stadier ett
generöst, mänskligt intresse, som
gjorde honom sällsynt uppburen i olika
kretsar. Utan att själv taga stora
initiativ och någon gång en förkämpe
för program, som han själv tidigare
avvisat, blev F. en förmedlare av
nyskapelser i vårt pedagogiska och
politiska liv, som utomlands ofta kostat
skarpa brytningar. — Bland F:s
skrifter kunna nämnas "Horatius och
Kellgren" (i Stockholms gymnasiums
årsredogörelse 1870) och "De vita et
scriptis M. Annæi Lucani" (1879). —
F:s byst, skulpterad av J. Börjeson,
restes på Södermalms högre allm.
läroverks gård 1907. — Gift 1876 med
Elin Martha Lovisa Ahlborn. Cgn.
2. Friesen, Sixten Gabriel von,
skolman och politiker, f. 11 dec. 1847
i Hökhuvuds skn, Stockholms län, †
1 dec. 1921 i Stockholm. Bror till F. 1.
— F. blev 1865 student vid Uppsala
univ. och fil. kand. där 1870 samt fil.
dr 1877 på avhandl. "Studier öfver
de negativa kvantiteterna". Redan
innan han hade avslutat sina studier,
inträdde lian på lärarbanan och
tjänstgjorde 1871—76 som extralärare och
e. o. lektor vid Stockholms
gymnasium. Sistn. år utnämndes F. till v.
rektor för Stockholms nygrundade
realläroverk, sedermera kallat Högre
realläroverket å Norrmalm, där han
1880 blev rektor. Han inlade mycket
stora förtjänster om det i sitt slag
helt nya läroverkets start och
förkovran. Samtidigt uppehöll han där (från
1880) lektoratet i matematik och
fysik. Han frånträdde rektoratet 1891
och var från och med 1894 tjänstledig
från lektoratet. F:s eminenta pedago-
giska begåvning samt hans brinnande
intresse för skolfrågor togos intensivt
i anspråk för olika offentliga
uppdrag. Han var sålunda 1882—84 led.
av läroverkskommittén, 1880—91 av
direktionen över Stockholms stads
undervisningsverk, 1880—89 av
överstyr. för Stockholms folkskolor samt
1889—91 sistn. överstyr :s ordf. F. var
vidare fr. o. m. 1881 led. av
direktionen för Gymnastiska centralinst. samt
från 1891 av direktionen för
folkskollärarnas pensionsinrättning.
Emellertid togos hans krafter snart i anspråk
även för offentliga uppdrag utanför
den pedagogiska ämnessfären. Han
invaldes sålunda 1S87 i Stockholms
stadsfullmäktige och kom där inom
kort att inta en aktad plats. Då
överståthållarens självskrivenhet som
fullmäktiges ordf. 1904 upphörde, blev
F. s. å. denna korporations förste
valde ordf. Han innehade detta
uppdrag till 1915, då ban lämnade
stadsfullmäktige. —- På den
rikspolitiska vädjobanan inträdde F. 1884.
Han lät detta år uppställa sig som
kandidat på den i Stockholm
nybildade liberala valmansfören: s lista och
invaldes i Andra K. för perioden 1885
—87. Han valdes även för nästfölj.
period men förlorade på hösten 1887
sitt mandat som följd av den liberala
listans kasserande. Först efter 1890
års ordinarie val till Andra K.
återkom F. till kammaren. I riksdagen
anlitades hans krafter främst för
skolfrågor; han var 1S86 och 1887 ordf. i
Andra K:s tf. utskott för vissa
undervisningsfrågor. Även för frågor
rörande riksbanken samt statsregleringen
ådagalade han ett livligt
intresse; ban var 1892—1903 led. av
statsutskottet samt 1897 v. ordf. i
särskilda utskottet för riksbanksfrågor.
Ären 1893—1917 var lian
riksbanks-fullmäktig, 1903—05 led. av
talmanskonferensen och 1892—93
statsrevisor. Under sin verksamhet i
riksdagen kom lian att stå nära inte bara
radikalerna på Stockholmsbänken
utan —• på grund av sin ådagalagda
sparsamhet —• även de
moderat-libe-rala lantmännen, ocli den kring
honom under 1890-talets senare år
samlade diskussionsklubben intog därför
ett slags förmedlande ställning
mellan dessa båda falanger. I den då
aktualiserade rösträttsfrågan
försökte F. samla den reformvänliga
opinionen kring den resolution, som den
5 maj 1899 antogs på det av honom
själv ledda mötet på Tattersall vid
Grev Turegatan i Stockholm och som
gick ut på att kommunalt
röstberättigade tjugofemåriga män även skulle
erhålla politisk rösträtt. Detta
program blev rösträttspolitisk bas för
den partibildning, som på 1900 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
