Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Fryksell, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fryksell
92
Fryxell
Anders Fryxell.
lietstidens utilism, trots sin barndoms
förälskelse i Björners "Kämpadater",
som närmast givit uppslaget till hans
stora kulturinsats, och trots den
nyromantiska och götiska miljö, i vilken
ban infördes vid sin flyttning till
Stockholm 1817. Han blev medl. av
Manhemsförb., och genom Dahlgren,
Almquist, Hedborn, Cnattingius ocli
Sondén väcktes lians intresse för
litterära sysselsättningar. Han kom
även i kontakt med Atterbom,
Hammarsköld ocli andra fosforister.
Särskilt Atterboms diktning hänförde
honom genom att väcka till liv
barndomsintryck. Han var under dessa år
en övertygad anhängare av Manhems
nationella romantik och skrev i dess
anda i "Kalender för damer" 1819—
20 och i "Poetisk kalender" 1822. En
äkta naivitet utmärker sångspelet
"Vermlandsflickan", ett typiskt
uttryck för romantikens folkloristiska
strävan och göticismens krigiska
patriotism, där sången "Ack, Värmeland
du sköna, du härliga land" ingår. Han
deltog även i utarbetandet av "Mar-
kalls sömnlösa nätter". Efter sin
återkomst till huvudstaden, där lian
1822 blev kollega vid Maria högre
lärdomsskola, utvecklade ban sig
småningom till fosforisternas hätskaste
fiende. De skarpaste divergenserna
kommo till synes inom
undervisningsfrågan, åt vilken F. under det
närmaste decenniet ägnade ett brinnande
intresse. Han kallades 1822 till
styr.-led. av Växelundervisningssällskapet
och utgav följ. år en
uppmärksammad broschyr, där han ivrigt
förespråkade vad som med modern
terminologi benämnes bottenskoleidén och
skarpt kritiserade latinherraväldet i
skolorna. År 1825 blev ban medl. av
den "stora" undervisningskommittén
och 1827 utsedd till rektor vid dess
försöksanstalt, Nya elementarskolan
i Stockholm. Innan denna öppnades,
utnämndes han emellertid till rektor
vid Maria skola (1828) och kom aldrig
att tjänstgöra vid det nya läroverket.
Huvudsakligen i överensstämmelse
med de principer, som där skulle
komma till användning, ordnades undervis-
ningen också i Wallinska skolan (för
flickor), vilken F. på .T. O. Wallins
uppmaning stiftade 1831. Fem år
senare tillträdde lian tjänsten som
kyrkoherde i Sunne, Värml. län. Han fick
prof:s titel 1S33, blev
kontraktsprost 1836 och teol. dr 1845. — Sin
mest framträdande insats inom sv.
kulturliv gjorde F. med sitt
historiska författarskap. Även där var
lians pedagogiska intresse
utgångspunkten. Enligt Manhemsförb:s
program skulle ynglingarnas uppfostran
börja med läsning av de fornnoidiska
sagorna ocli fortsätta med historiska
berättelser. År 1822 började F. skriva
sina "Berättelser ur svenska
historien" (1—46, 1823—79). För förf. kom
det i början ingalunda an på att
framlägga resultatet av någon
självständig kritisk forskning. Hans källor för
framställningen av forntiden
utgjordes av de gamla kämpasagorna jämte
Dalin, Botin och Lagerbring, och den
uppgift han satt sig före var att
teckna gestalterna sådana som de
framträdde för hans fantasi. Särskilt
berömd är målningen av slaget vid
Stiklastad 1030. För de närmast följ.
delarna av arbetet är källunderlaget
sämre och torrare, och småningom
ändrar F. arbetssätt. I stort sett
bibehålles den ursprungliga planen att
åskådliggöra vårt folks historia i
form av biografier, men i samma mån
som källrikedomen ökar gör sig
bristen på fantasieggande
anekdotmaterial gällande, och svårigheten att inom
den givna ramen göra
framställningen åskådlig blir alltmera märkbar.
Ännu för skildringen av Gustav II
Adolf gav den tryckta litteraturen F.
möjligheter att utveckla sin talang för
personskildring, och denna del av
verket är kanske den förnämsta. Men
därefter anta hans "Berättelser"
karaktären av historieskrivning, stödd
på självständiga källforskningar.
Arbetet sväller ut. Kristinas förmyndare
och hennes egen regering behandlas i
fyra band, två band ägnas åt Karl X,
åtta åt Karl XI, nio åt Karl XII ocli
icke mindre än sjutton åt
frihetstidens historia. Redan då F.
behandlade Gustav Vasas söner, liade han fått
uppmärksamheten riktad på det då
ännu oordnade Riksarkivet, och
särskilt sedan han 1834—35 företagit en
forskningsresa till utlandet, togos
dess källor i ökad utsträckning i
anspråk. F. utnyttjar dem emellertid
utan vetenskaplig sovring för sina
spec. idéer och inriktar sitt sökande
på självbiografiska anteckningar och
samlingar av memoarkaraktär. Med
eller mot hans vilja blir därför bilden
skev och proportionerna förryckta, då
det pikanta och "personliga" får
tränga den objektiva framställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
