Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 2. C-F / 634 (1942-1948) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Frödin, Otto - 3. Frödin, Gustaf - Fröding, släkt - Fröding, Hugo - Fröding, släkt - 1. Fröding, Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Frödin 634 Fröding

sults of the swedish excavations
1922—1930” (tills. med A. W. Persson
m. fl., 1938). F. har också redigerat O.
Montelius’ postuma verk ”La Grèce
préclassique” (1—2, 1924—28). Han
är sedan 1941 led. av styr. för stiftelsen
Övralid. — Gift 1907 med Elsa
Johanna Fagergren.

         Th. N., H. An.

3. Frödin, Nils Gustaf Otto,
geolog, f. 6 jan. 1883 i Uppsala. Bror till
F. 1 och F. 2. — Efter mogenhetsex.
i Uppsala 1903 genomgick F. 1904—06
Ultuna lantbruksinst. År 1910 blev
han fil. kand. och 1913 fil. lic. och fil.
dr vid Uppsala univ., där han sedan
1914 är docent i geologi. Han var
lärare vid Ultuna lantbruksinst. 1912—15,
speciallärare i geologi vid Tekn.
högskolan 1915—19 och tf. prof. i
geologi m. m. vid Uppsala univ. 1922—24.
Sedan 1928 är han lärare vid
Arméns underofficersskola i Uppsala.
— F:s skrifter behandla företrädesvis
kvartärgeologi, morfologi och
tektonik, huvudsakligen rörande den
skandinaviska fjällkedjan, ss.
”Bidrag till västra Jämtlands
senglaciala geologi” (drsavhandl., 1913),
”Einige Beobachtungen über den
Oldengranit” (1916), ”Om de s. k.
prekambriska kvartsit-sparagmitformationerna
i Sveriges sydliga fjälltrakter”
(1920), ӆber die Geologie der
zentralschwedischen Hochgebirge”
(1921), ”Översikt av geologien inom
den nordjämtska-sydlappska
sparagmitzonens södra del” (1922) och
”Studien über die Eisscheide in
Zentralskandinavien” (1925). Dessutom
märkes den praktiskt geologiska
”Jordskreden och markförskjutningarna i
Göta älvs dalgång mellan Trollhättan
och Lilla Edet” (1919). — Gift 1910
med Signe Romberg.

         N. Zn.

Fröding, göteborgssläkt,
härstammande från hemmansägaren på
Frölunda Nolgård i Odensåkers skn,
Skarab. län, Herman Svensson (f. 1677,
† 1735), vars sonson, grosshandlaren
i Göteborg Anders Petersson (f. 1756,
† 1809), efter stamgården Frölunda
antog släktnamnet F. Dennes son,
grosshandlaren i Göteborg Anders F.
(f. 1802, † 1860), blev far till
överstelöjtnanten och kulturhistorikern Hugo
F. (se nedan).

Hugo Fröding.

Fröding, Gustaf Hugo, arméofficer,
kulturhistoriker, f. 9 sept. 1842 i
Göteborg, † 13 juni 1930 i Stockholm.
Föräldrar: grosshandlaren Anders F.
och Johanna Augusta Bergendahl. —
F. blev 1860 underlöjtnant vid Göta
artillerireg., befordrades 1863 till
löjtnant, 1871 till kapten, 1885 till
major och 1892 till överstelöjtnant i
armén samt erhöll 1893 avsked ur
militärtjänsten. Åren 1885—92 var
han militärattaché i Berlin. — F.
utövade ett betydelsefullt kulturhistoriskt
författarskap. På grundval av
djupgående forskningar i sin födelsestads
hävder utgav han bl. a. ”Det
forna Göteborg” (1903), ”Berättelser
ur Göteborgs historia” (1—5, 1908—24),
”Göteborgs donatorer” (1—4,
1911—25) och ”Göteborgs köp- och
handelsgille” (1911). Sitt intresse för
fängslande människoöden visade F.
bl. a. i biografin ”Ingman-Manderfelt.
En äfventyrare från gustavianska
tiden” (1901) och i ”Biografiska
studier från skilda tider” (1905). Han
utgav vidare bl. a. ”Dramatiska
försök” (1—2, 1914). F. blev 1908 led. av
Vet. och vitt. samh. i Göteborg och
1923 fil. hedersdr vid Göteborgs
högskola. — Gift 1879 med Karin
Malmsten.

         B. B—é.

Fröding, värmlandssläkt,
härstammande från mjölnaren Thomas
F., far till korpralen för Risäter i
Nedre Ulleruds skn i Värmland
Johan F. med soldatnamnet Ryman (f.
1759, † 1835). Dennes son, brukspatronen
Jan F. (f. 1791, † 1858), som
ägde Alster, Gunnerud, Tollerud m. fl.
bruks- och skogsegendomar i Värmland,
blev far till löjtnanten Gustaf
Ferdinand F. (f. 1826, † 1881), far till
skalden Gustaf F. (F. 1). Sonsons
sonson till Johan F. är skulptören Jonas
F. (F. 2).

Gustaf Fröding 1896.

1. Fröding, Gustaf, skald, f. 22
aug. 1860 på Alsters bruk i Karlstads
landsförs., Värml. län, † 8 febr. 1911
på Gröndal på Djurgården i Stockholm.
Föräldrar: löjtnanten Gustaf
Ferdinand F. och Anna Eliana Emilia
Agardh. — F:s föräldrar tillhörde
båda högt begåvade släkter, men båda
hade också ärvt anlag till sinnessjukdom.
Fadern ägde ingenting av farfaderns,
brukspatronen Jan F:s kraft,
han var en vek drömmare med musikalisk
och poetisk talang, ”men sången
blev tyst i hans dödssjuka bröst”, och
han försjönk i melankoli och religiöst
grubbel. Av större betydelse för F. blev
modern, biskop C. A. Agardhs stolta
dotter, som F. besjungit i dikten
”Dolores di Colibrados”. Hon var sinnessjuk,
då F. föddes, men tillfrisknade
snart — dock för att åter bli sjuk
strax före sin död. Med sitt stora
litterära intresse och sin poetiska
begåvning blev hon snart en älskad och
beundrad vägvisare för den
”tillvarons utlänning”, som hennes son
tidigt visade sig vara. Sedan F. blivit
student, växlade mor och son rimbrev
med varandra, och F. fann denna
sysselsättning betydligt angenämare än
studierna. Han studerade först i
Kristinehamns läroverk och kom sedan till
Karlstads läroverk, där han trots sitt
ringa intresse för läxläsning lyckades
avlägga mogenhetsex. 1880. På hösten
s. å. inskrevs han vid Uppsala univ.,
där han tenterade för prof. Svedelius
men f. ö. icke avlade något lärdomsprov.
I studentlivet deltog han endast
obetydligt: han slöt sig till de
radikala och demokratiska akademikerna
i Verdandi men gjorde sig aldrig
bemärkt i denna fören. I stället läste
han på egen hand sina skalder och
skrev vers, huvudsakligen parodier
och studentikosa kamratvisor. I slutet
av 1883 voro hans pengar förbrukade,
och han nödgades resa tillbaka som
en misslyckad till släkten i Värmland.
Vårterminen 1885 försökte han
återupptaga studierna i Uppsala, men
både han själv och släkten insågo
snart, att han aldrig skulle avlägga
någon ex. Hans akademiska bana var
därmed avslutad, och ”förnedringsskedet”
hade börjat. Ur denna sin
första allvarliga depressionsperiod,
då han tyckte sig sakna livsgry och
personlighet, räddade sig F., då han
mot slutet av året började
medarbeta i den radikala Karlstads-tidn.
Den första dikt han där publicerade
var den utpräglat 80-talistiska ”Ve”,
och i sina följ. dikter visade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>