Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 2. C-F / 636 (1942-1948) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Fröding, Gustaf - 2. Fröding, Jonas - Frölander, Theodor - Frölich, ätter - 1. Frölich, Carl Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sina ord med strängaste noggrannhet
och gjorde ett flertal omarbetningar,
innan han själv godkände sina dikter.
Han var också alltid angelägen att
framhålla lyrikens samband med
musiken. Två år innan han debuterade
skrev han i ett brev, att utvecklingen
hotade att förneka detta samband,
och med ”Stänk och flikar” angav
han sedan, att han ville ”musikaliskt
uttala sin livsåskådning — klang och
liv förstås, icke filosofi på vers”. Med
sin musikaliska klangbotten ha också
F:s dikter i stor utsträckning skänkt
impulser åt tonsättarna, och flera av
dem ha därmed nått den vidaste
popularitet, ss. ”Jag ville, jag vore”,
”Ingalill”, ”Tre trallande jäntor” och
”Säv, säv, susa”. — Av F. ha utgivits
”Kusin-bref från G. F.” (1916) och
”Samlade skrifter” (redigerade av B.
G:son Berg, 1—10, 1917—22). —
Ogift. — Litt.: F. Svensson, ”G. F:s
diktning” (1916); R. G:son Berg,
”G. F.” (1910; 2:a uppl. 1918) och
”F.-studier” (1920); O. Holmberg,
”F:s mystik” (1921); M. Hellberg,
”F.-minnen” (1925); J. Landquist,
”G. F.” (1916; 2:a uppl. 1927); B.
Gadelius, ”Skapande fantasi och sjuka
skalder” (1927); A. Munthe, ”F:s
sociala diktning” (1929); N. Svanberg,
”Verner von Heidenstam och G. F.”
(1934); H. Olsson, ”Från Wallin till
F.” (1939); S. Sjöholm,
”Övermänniskotanken i F:s diktning” (1940).

         E. A.

2. Fröding, Johannes (Jonas)
Vilhelm, skulptör, f. 7 juli 1905 i
Visnums skn, Värml. län. Föräldrar:
kontraktsprosten Johan Hjalmar F. och
Ida Elisabeth Dahlgren. — Efter
läroverksstudier i Karlstad började F.
på Larssons och Berggrens konstskola
i Stockholm 1923 och fortsatte på
Konstakad. 1923—29, där han
studerade för C. Milles. Våren 1929
vistades han i Paris och bodde sedan i
Tyskland till hösten 1930, då han slog
sig ned utanför Malmö. Sedan 1937
tillhör han konstnärsgruppen Aura.
Han har deltagit i utställningar i
bl. a. Karlstad (1927, 1928, 1936,
1937), Malmö (1935) samt Hälsingborg
och Lund (1936). — F. har
utfört porträttbyster av bl. a. dr P.
Clarholm, operasångaren I. Andrésen,
nordpolsfararen S. A. Andrée (1937,
Gränna), Victoria Benedictsson (1938,
Hörby) och C. A. Agardh (1939, Lund).
Utom med dekorativa reliefer för
arkitektur har F. framträtt med
intressanta monumentförslag, ss. ”Per
och Kersti” för Värnamo. En
minnessten i granit över riksdagsmannen
Peter Jönsson i Träslända restes i
hembygdsparken i Nässjö 1939 och
”Flora” (brons, 1936) utanför
länsstyr:s hus i Malmö. En fontän i
kalksten med grupp i brons,
”Bollspelande pojkar”, uppställdes 1940 på
Katedralskolans gård i Lund. En
humoristisk ådra i F:s konst kommer
till synes t. ex. i statyetten
”Septemberbad” och gruppen ”Harmonika och
mandolin”. F. bygger gärna upp sina
skulpturer med voluminösa former;
i hans senaste arbeten, ofta med
gjutjärnet som material, ss. i ett liggande
huvud av en stupad soldat, har den
tidigare naturalistiska formen fått
vika för en mera monumental förenkling
och en hårdare stilisering. Han
är repr. i Karlstads och Jönköpings
mus. — Gift 1930 med Margit
Ingeborg Fredrikson.

         Th. N.

Theodor Frölander.

Frölander, Henry Theodor,
finansman, f. 28 mars 1856 i Göteborg,
† 11 mars 1908 i Stockholm.
Föräldrar: kamreraren Lars Fredrik F. och
Sophia Henrietta Betty Palm. — F.
avlade mogenhetsex. i Göteborg 1873,
och efter juridiska studier i
Uppsala gjorde han sin praktiska start
i dels sjöförsäkringsbolaget Ägir
(1882—89), dels Finansdep:s bankbyrå
(1890—92), båda inrättningar i stark
utveckling. F. drogs senare över till
Stockholms enskilda bank, där han
var kassadir. 1892—98. Från sistn. år
var han knuten till Sveriges allm.
hypoteksbank, vars styr. denna tid
kunde räkna på ökad kapitaltillgång
men tvekade inför en kostsam,
omedelbar likvidering av vissa tyngande
skuldposter från 1879 års kris.
Kallad till bankens chef på inrådan av
en känd finansiär genomförde F. lyckligt
likvideringen och befäste, under
tioårig ledning, i hög grad hypoteksbankens
ställning som centralorganisation
för landets olika hypoteksfören.
Från 1900 till sin död
tillhörde han styr. för Livförsäkrings-ab.
Thule. F:s på olika områden
förvärvade tekniska insikt medförde hans
förnyade inträde (1906), som rådgivande
led., i den numera fristående
Bankinspektionen. Han blev 1907
bankvärldens repr. i det några år
tidigare inrättade järnvägsrådet.
Humaniteten i F:s väsen i förening med
framträdande sociala intressen kom
honom också att medverka i
uppbyggandet av den statliga
förlikningsmannainstitutionen för arbetstvister.
F. utsågs 1906 till en av landets första
förlikningsmän. Han gjorde sig känd
som en framsynt, rättrådig
personlighet. — Gift 1883 med Wilhelmina
Natalia Palmær.

         Cgn.

Frölich, adliga och grevliga ätter,
härstammande från en gammal tysk
adelsätt från Steiermark. Den äldste
med visshet kände stamfadern, Didrik
F. till Gerdorf i Steiermark
(1500-talet), blev farfar till översten Hans
Christoffer F. (f. 1602, † 1658), som
1630 trädde i Gustav II Adolfs tjänst
och stupade vid belägringen av
Köpenhamn. Dennes äldste son,
sekundöversten Hans Fredrik F. (f. 1637,
† 1715), naturaliserades 1693 som sv.
adelsman och blev stamfar för den
adliga ätten F. Från en son till honom,
kvartermästaren Magnus F. (f. 1699,
† 1738), härstammar ättens äldre
gren, som 1933 utdog med dennes
sonsons sonson, generallöjtnanten
Fredrik F. (F. 4). Hans Fredrik F:s yngste
son, löjtnanten David F. (f. 1706, †
1772), blev stamfar för den yngre
ättegrenen. Med hans sonsons sonson,
godsägaren Hans Axel Georg F. (f.
1854, † 1940), utslocknade den adliga
ätten F. på svärdssidan. — Hans
Christoffer F:s andre son, generalen
och hovrättspresidenten Carl Gustaf
F. (F. 1), naturaliserades som sv.
adelsman 1682 och upphöjdes 1700 i
friherrligt samt 1706 i grevligt stånd.
En yngre son till honom, överstelöjtnanten
greve Bengt F. (f. 1684, † efter
1736), blev far till landshövdingen
och överkommendanten i Malmö greve
Bengt Gustaf F. (f. 1715, † 1783),
stamfar för den nu levande grevliga
ätten F., samt sekundmajoren greve
Johan F. (f. 1717, † 1761), farfar till
politikern greve David F. (F. 3). En
syster till F. 1 var botpredikanten och
skriftställarinnan Eva Margareta F.
(F. 2).

1. Frölich, Carl Gustaf, greve,
militär, ämbetsman, f. 1637, † 3 mars
1714 i Stockholm. Föräldrar:
översten Hans Christoffer F. och Elisabet
von Plessen. — F. inledde sin militära
bana 1665 som kornett och kom
senare in vid Jämtlands reg., där han
1676 blev major. Han utnämndes s. å.
till överstelöjtnant och kommendant
på Bohus fästning, 1678 blev han
överste och kommendant i Marstrand
samt följ. år kommendant i Malmö.
År 1682 blev han adelsman, 1693 gene-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>