Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Garney, Johan Carl - Gartz, släkt - Gartz, Gösta - Gaslander, Petrus - Gate, Simon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gartz
18
Gate
Simon Gate.
(lersson Quist. Efter utnämning till
övermasmästare 1769 i Nora distrikt
och 1779 i Värmland blev han 1791
dir. för taekjärnsblåsningen i riket
och tog 1800 avsked från
övermas-mästareämbetet, Om lämpligheten
och behövligheten av den nya
chefsposten rådde dock oenighet mellan
Bergskollegium ocli Jernkontoret,
som i ord och handling erkände G:s
kompetens men ogillade lians
utnämning till dir.-sysslan. — G. tillhörde
den rad sv. brukstekniker från S.
Bin-man till E. Svedenstjerna, som under
årtiondena närmast före
stenkols-järnets genombrott gåvo den sv.
taekjärnsblåsningen en internat,
berömmelse. Ehuru teoretiskt rotad i äldre
uppfattningar förstod G. att genom
praktiska förändringar i form,
material och inklädnad både konstruera
nya, bränslebesparande masugnar och
reparera gamla. Sina erfarenheter från
en trettioårig praktik sammanfattade
han i "Handledning uti svenska
mas-mästeriet" (1—2, 1791; 2:a uppl.
omarbetad av C. J. Lidbeck 1816;
båda utg. av Brukssocieteten med ett
bd kopparstick av J. Grandel). Detta
arbete, som översattes till tyska och
franska, ansågs ända fram till
1800-talets mitt vara det förnämsta verket
ang. masugnar. G:s efterlämnade
anteckningar, brev, dikter m. m.
förvaras nu i Kristinehamns högre allm.
läroverks arkiv. — G. blev led. av
Vet. akad. 1798. — Gift 1) 1769 med
Anna Maria Roman, † 1776; 2) 1780
med Märta Helena Berg. — Litt.:
Jernkontorets annaler 1817 och Blad
för bergshandteringens vänner 1913.
S. R., Cgn.
Gartz, släkt, härstammande från
Rügen, där äldste kände stamfadern
Erie G. bodde på 1550-talet.
Släktnamnet är troligen taget efter den på
Rügen belägna staden Gartz. Erie
G:s yngre son Didrik G. († 1617) var
efter krigstjänst i Italien, Frankrike
och Holland bosatt i Hamburg och
kom 1592 som hauptman för tyska
legoknektar till Sverige. Hans son,
handlanden i Arboga Mathias G. (f.
1594, † 1654), blev far till prof. och
hovrättsassessorn i Åbo jur. dr Johan
G. (f. 1617, † 1680 eller 1681).
Dennes äldste son, bokhållaren och
kam-marförvanten i Kammarkollegium
Johan G. (f. 1667, † 1718), blev far
till grosshandlaren och
skeppsredaren i Norrköping Justinus G. (f.
1717, † 1767), från vilken alla nu
levande medl. av släkten härstamma.
En sonsons son till honom,
bokförläggaren i Stockholm Johan Adolf
G. (f. 1838, † 1889), blev far till
översten Gösta G. (se nedan).
Gartz, Claes Gustaf (Gösta)
Wilhelm, arméofficer, idrottsman, f.
18 febr. 1868 i Stockholm, † 20 nov.
1939 därstädes. Föräldrar:
bokförläggaren Johan Adolf G. och Ebba
Frössén. — G. blev underlöjtnant i
fortifikationen 1888 samt
utexaminerades från Artilleri- och
ingenjörhögskolan 1893 och från Ridskolan på
Strömsholm 1895. Han utnämndes
till kapten 1903, till major 1912, till
överstelöjtnant 1916 ocli till överste
1919. Åren 1906—13 var han
fortifikationsofficer i Första
arméfördelningens stab, och 1915—27 innehade
lian chefskapet för
fortifikations-dep:s kasernbyrå samt var därjämte
1923—26 chef för
fortifikationsstaben. Han tjänstgjorde 1914—15 i
Marinförvaltningen och var 1914—
20 lärare i byggnadskonst och
beskrivande geometri vid Artilleri- och
ingenjörhögskolan. År 1919 företog lian
en militär studieresa till England.
— G. gjorde sig tidigt bemärkt som
en framstående kapplöpningsryttare
(1893—99), skytt och roddare. Efter
hand kom han att alltmera vända sitt
intresse till segelsporten, där han
särskilt rönte erkännande för sitt
arbete att främja volontärutbildningen.
Hans konstruktionsritningar till
segelbåten Pojkbåt (1911) lia varit
flitigt använda förebilder, och hans
arbeten "Segelsportens grunder"
(1919; 2:a uppl. 1925) och
"Kappsegling" (1919) äro goda handledare.
Även som filatelist hade G. ett känt
namn. — Gift 1898 med grevinnan
Anna Eleonora von Schwerin. S. L.
Gaslander, Petrus, präst,
folklivsskildrare, f. 30 jan. 1680 i
Gårdsby skn, Kronob. län, † 17 febr. 1758
i Burseryds skn, Jönköp. län.
Föräldrar: bonden Nils Persson ocli Märit
Jönsdotter. — G. tog sitt namn efter
hembyn Gaslanda. Efter skolgång i
Växjö blev G. student i Åbo 1704 men
återvände efter ryska anfallen 1710
till hembygden, där lian prästvigdes
1712. Vid sidan av prästutbildningen
bedrev han flitig verksamhet soni
pedagog. G. blev 1713 kyrkoherde i
Burseryd, där det under hans tid
byggdes ny kyrka. År 1741 blev han
häradsprost. Han var en flitig
skriftställare även utanför det religiösa
området och liar sannolikt författat
den av sonen (se nedan) 1774 utg.
"Beskrifning, om Swenska Allmogens
sinnelag, seder ...", varav endast början,
behandlande Västbo härad i Småland,
liann utkomma. Av lians talrika
manuskript äro endast några
kyrkobeskrivningar bevarade. — Gift 1) 1713
med Birgitta Burselia, † 1715; 2) 1716
med Regina Christina Roos. — G:s
son, prästen ocli folklivsforskaren
Johannes G. (f. 1718, † 1793), fortsatte
faderns verksamhet som
folklivsforskare och utgav dennes ovannämnda
beskrivning från Västbo. Han
överlämnade 1766 till Uppsala univ.-bibl.
en dialektordbok över Västbomålet,
vilken hör till de äldsta från denna
del av landet. M. R—g.
Gate, Carl Oscar Simon,
konstnär, f. 10 mars 1883 i S. Fågelås skn,
Skarab. län, † 11 maj 1945 i Orrefors,
Hälleberga skn, Kronob. län.
Föräldrar: lantbrukaren Oskar Jonsson och
Sofia Andersson. — G. genomgick
Högre konstindustriella skolan i
Stockholm 1902—05, studerade vid
Konstakad. 1905—09 och företog
senare studieresor i Danmark, Tyskland,
Frankrike och Österrike. Han
framträdde först som illustratör och
porträttmålare i en stil, som har mycket
gemensamt med sekelskiftets
stämningsmåleri. År 1916 anställdes lian
som konstnärlig ledare vid Orrefors
glasbruk, där han tills, med E. Hald
utförde ett arbete, som gjort brukets
produkter världsberömda. Med fin
känsla för materialets möjligheter
och egenart skapade G. där under
årens lopp en rad praktpjäser, som
i fråga om formernas rikedom ocli
dekorens graciösa elegans räknas till
det förnämsta den moderna
glaskonsten frambragt. Bland lians tidigaste
alster vid Orrefors märkas några s. k.
graalglas med färgad, vanligen
abstrakt ornering i godset. Under
1920-talet arbetade lian framför allt med
graverad dekor i en barockartad stil,
där den nakna kvinnogestalten i rikt
varierade ställningar och rörelser
utgör ett huvudmotiv. Som ex. på dessa
lyxbetonade, av pompa och festivitas
präglade föremål förtjänar framför
allt nämnas den stora kristallskål,
som överlämnades ss. gåva från
Stockholms stad till staden Paris 1922.
Vidare kunna nämnas en praktpokal
till brukets disponent, A. Ahlin, en
tävlingspokal för Göteborgs
segelsällskap och en skål med dansande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
