Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gera, släkt - 1. Gera, Holger - 2. Gera, Karl - 3. Gera, Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gera
46
Gera
Karl Holgersson Gera. Gravsten i
Söderköpings kyrka.
son, häradshövding i Skärkinds härad
(1400-talets förra hälft), ägde
Björkvik i Östra Ryds skn, vilken gård blev
släktens stamgods. Hans son,
riddaren Karl Knutsson († omkr. 1495),
var riksråd åtminstone 1473—94,
ingift i de mäktiga ätterna Svarte
Skåning och Boos av Ervalla, samt
framträdde som en av östgötarnas ledare
under striderna 1467—71. Han blev
far till riksrådet Holger Karlsson (G.
1). Dennes söner, riksråden Karl
Holgersson (G. 2) oeh Jöran Holgersson
(G. 3), de första som upptogo
namnformen G., blevo friherrar 1561. Den
senare slöt ätten på manssidan 1588.
B. H—d.
1. (Gera), Holger Karlsson, till
Björkvik och Ollonö (Ållonö) i
öster-götland, riksråd, f. troligen omkr.
1470, † 29 mars 1541 i Kalmar.
Föräldrar: riksrådet Karl Knutsson och
Kata/rina Ulfsdotter (Roos av
Ervalla). — G. var riddare 1497, blev
riksråd senast 1509 och deltog i en
beskickning till Lybeck, vilken
resulterade i ett förbund 1510 med de
vendiska städerna. Han tillhörde
unionspartiet och var en av de herrar, som
protesterade mot att Sten Sture d. y.
valdes till riksföreståndare 1512. G.
sattes likväl snart som hövitsman på
Stegeborgs slott. Vid Kristian II :s
anfall mot Sverige 1520 anslöt sig G.
till denne och undertecknade hans
försäkringar till Stockholms stad och
till Kristina Gyllenstierna. Under
befrielsekriget belägrades lian jämte sin
svärfar Nils Bosson (Grip) på
Stegeborg men undsattes av Sören Norby
och fördes av denne till Danmark,
varför han 1523 förklarades för rikets
fiende. I brev till det sv. riksrådet
betygade han emellertid sin trohet och
togs av Gustav Vasa till nåder på
mötet i Malmö 1524. Följ. år erhöll
han lagmansdömet över Östergötland
och Småland och återinträdde i rådet.
Han blev nu en av den sv. adelns mera
betydande män, var en av dess
främsta repr. vid reformationsriksdagen i
Västerås 1527 och bidrog till att
genomdriva de viktiga besluten. Som
lön för sitt välförhållande erhöll han
i förläning Munkaboda, som tagits
från Linköpingsbiskopen Hans Brask,
och därtill tre härader i Östergötland.
År 1528 återfick han Stegeborgs län.
Han bidrog kraftigt till att nedslå
västgötaherrarnas uppror 1529 och
satt s. å. i den nämnd, som dömde
Måns Bryntesson (Lilliehöök) för
hans deltagande i upproret. I övrigt
användes ban i otaliga diplomatiska
uppdrag och förhandlade bl. a. i
Elbing 1537 med anledning av
förvecklingarna med Danzig samt med
danskarna i Varberg 1530, i Stockholm
1534 och i Halmstad 1537. G. deltog i
striderna mot Kristian II 1531 ocli
under grevefejden 1534. — Gift 1514
med Beata Nilsdotter (Grip). H. N.
2. Gera, Karl Holgersson,
friherre, riksråd, f. omkr. 1515, † 25
juni [enl. gravstenen] 1566 i Kumla.
Son till G. 1. — Konung Gustav I
ombesörjde, att G. jämte sin yngre
broder Jöran (G. 3) fick anställning vid
hertig Albrekts av Preussen hov. Han
vistades där 1533—39 och inskrevs
därefter vid Wittenbergs univ. G. var
nära vän till D. Chytræus i Rostock.
Den skolning han fått under vistelsen
i Tyskland hade givit honom
diplomatisk takt och smidighet, och han blev
en välkommen förstärkning i
konungens glesa tjänstemannastab. På våren
1545 avgick en sv. beskickning,
bestående av G. och hovjunkaren Jakob
Hesse, till kejsaren för att framföra
konungens försäkringar om vänskap
och utröna stämningen vid kejserliga
hovet. Innan de ännu lyckats få
företräde, överföllos de på öppen gata i
Worms av en tysk adelsman, Claus von
Hatstatt, som tidigare varit i Gustav
Vasas tjänst men avskedats, och G.
hölls sedan fängslad under flera
månader. Antagligt är, att Kristian II :s
svärson Fredrik av Pfalz låg bakom
kuppen. Återkommen till Sverige fick
G. 1548 förläningar i Östergötland.
Samma år var lian i beskickning till
Danmark. Till rådet synes han
tidigast kunna räknas 1550. År 1559 reste
lian jämte bl. a. Gustaf Johansson (Tre
rosor) och Charles de Mornay i
legation till England för att framföra
hertig Eriks frieri till drottning
Elisabeth. Följ. år blev G. lagman i
Östergötland och 1561 "gubernator"
över Småland, där han även fick
förläningar. Vid Erik XIV:s kröning
1561 upphöjdes lian jämte brodern
Jöran G. (G. 3) och sju andra herrar i
friherrligt stånd. Han var en av
befälhavarna i det nordiska sjuårskri-
get (1563—70), dock utan att utföra
några märkligare bedrifter. Han
avled under kriget oeh är begravd i
Söderköping. G. var varmt religiös, i
motsats till brodern klart
protestantisk, och en av den sv. högadelns
första repr. för en högre bildning. — Gift
1548 med Christina Bengtsdotter
(Färla). H.N.
3. Gera, Jöran Holgersson,
friherre, riksråd, f. omkr. 1520, troligen
på Björkvik i Östra Ryds skn,
öster-götl. län, † 18 maj 1588 därstädes.
Bror till G. 2. — G. erhöll en vårdad
uppfostran vid Gustav Vasas hov, vid
hertig Albrekts av Preussen hov ocli
vid univ. i Wittenberg. Han
återvände till Sverige 1550 och blev s. å.
liov-junkare samt senare häradshövding i
Rekarne och Kåkind. Som en av
hertig Eriks förtrogna blev han
ståthållare på Kalmar slott 1559. Han var en
efter tidens begrepp fin humanist,
skrev elegant latin och stod i intim
förbindelse med D. Chytræus. Han
utnyttjades med förkärlek av den
unge fursten som underhandlare och
diplomat. År 1561 var han med i
prinsessan Katarinas följe, då hon reste
till sitt nya hemland, Ostfriesland,
och efter hemkomsten därifrån blev
han vid Erik XIV:s kröning 1561
jämte brodern Karl G. (G. 2) och sju
andra herrar upphöjd i friherrligt
stånd. Två gånger, 1562 och 1563,
stod han sedan i spetsen för de
delegationer, som förhandlade om konung
Eriks giftermål med den hessiske
lantgreven Filips dotter Kristina.
Den sista resan fick en snöplig
utgång, i det att ungefär samtidigt ett
brev från konung Erik till drottning
Elisabeth av England kom i
lantgrevens händer. I detta brev hade Erik
framställt sitt hessiska frieri som en
fint för att ställa den hårdhjärtade
Elisabeth mot väggen. Följden blev,
att G. hals över huvud måste lämna
Hessen. — Då Erik 1568 nåddes av
underrättelsen om att hans bröder
börjat uppror, sändes G. jämte Sven
Elovsson med ett anbud om försoning
till Östergötland, där hertigarna
befunno sig. Johan ocli Karl vägrade
emellertid att taga emot anbudet ocli
fortsatte upproret, varför G., om än
bland de sista, dock i tid anslöt sig
till hertigarna. Han är omnämnd Rom
riksråd åtminstone i slutet av Erik
XIV:s regering och avlade rådsed
1569 samt utnämndes av de nya
herrarna till lagman i Västmanland och
Dalarna s. å. (senare i Östergötland).
År 1570 deltog lian i förhandlingarna
i Stettin, där fred slöts efter det
nordiska sjuårskriget. G. stod 1580 i
nära förbindelse med jesuiten
Posse-vino, med vilken han livligt
diskuterade religionsfrågan — en kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
