Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gierow, Karl Ragnar - Giers, Gjers, släkt - 1. Gjers, John - 2. Gjers, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Giers
60
Giers
Karl Ragnar Gierow.
ungdomligt sensuell hållning. Med
diktsamlingen "Den gyllene
ungdomen" (1928) röjde han en mer
utpräglad författarprofil: han gav i dessa
schvungfulla vers uttryck för
efter-krigsungdomens bittra
livserfarenheter och tolkade dess karga
framtidsförhoppningar. I två senare
diktsamlingar, "ödletid" (1937) och "Vid
askens rötter" (1940), är också den av
tidsstämningar inspirerade lyriken
förhärskande. Dessa i rytmiskt
avseende virtuosa poem, som ofta låna
sin dräkt från nordisk myt, tolka
tidens våldsläror som en återgång till
barbari men ge samtidigt uttryck för
en humanistiskt färgad idealitet.
Intrycken från studentåren i Lund ha
satt tydliga spår i hans lyriska
produktion. I formellt avseende lia
Karlfeldt och även Frans G. Bengtsson
varit av betydelse för den drivne lyriske
artisten G. Sina mognaste verk har
lian frambragt med de till
medeltidsmiljö förlagda versdramerna
"Rovdjuret" (1941) och "Helgon-Saga"
(1943), båda uppförda på Dramatiska
teatern. Formellt äro de influerade av
Shakespeare och skickligt och
konsekvent uppbyggda. Särskilt det
förstnämnda, "Rovdjuret", äger en
förträfflig komposition ocli ovanligt
stark scenverkan. 1945 hade G. stor
framgång där med "Av hjärtans lust",
ett spirituellt konversationsstycke i
modern miljö. Han har även skrivit
radiodramatik och utfört ett
omfattande litterärt arbete för filmen. Som
litteraturkritiker har ban framträtt
i bl. a. Sv. Dagbladet och 1939—41 i
Nya Dagligt Allehanda. — Gift 192S
med Karin Sofia Hellmer. — Litt.: N.
Ålenius, "Mot katastrofen" (1943).
J. E.
Giers, G j er s, släkt, med visshet
känd sedan 1600-talets andra hälft, då
flera av dess medl. voro bosatta i
Göteborg. Om släktens äldste stamfar
vet man endast, att ban var gift med
en dotter till kyrkoherden i Jungs
förs., Skarab. län, Ambernus Svenonis
(† 1649), Brita Ambjörnsdotter
Svl-via (f. omkr. 1637, † 1721). En son till
dem, överstelöjtnanten vid artilleriet
i Göteborg Ambjörn G. (f. 1670, †
1745), blev farfar till
överstelöjtnanten vid Göta artillerireg., översten i
armén och kommendanten i Göteborg
Gustaf G. (f. 1748, † 1825). Dennes
söner, postdir. i Göteborg Anders G.
(f. 1789, † 1865) och kaptenen i Göta
artillerireg., majoren i armén Carl
Lorentz G. (f. 1792, † 1859), blevo
stamfäder för släktens nu i Sverige
levande två grenar. En son till den
sistnämnde, metallurgen ocli
uppfinnaren John Gjers (G. I)1, flyttade 1851
till England. Han blev stamfar för
den engelska släktgrenen, som utdog
på manssidan med G. 1 :s sonson,
järnverksägaren i Middlesbrough John
G. (f. 1889, † 1940). En halvbror till
G. 1 var ingenjören och
bruksteknikern Samuel G. (G. 2). —
Släktnamnet skrevs under 1700-talet Giers,
ibland även Girs eller Gers. Sedan
1800-talets början ha släktens sv. ocli
engelska medl. använt namnformen
Gjers. En son till G. 2, majoren i
Väg-och vattenbyggnadskåren,
civilingenjören John Leonard G. i Arboga (f.
1877), och dennes -barn lia återtagit
den gamla namnformen Giers. — En
bror till ovannämnde
överstelöjtnanten Ambjörn G. var
varvskommissarien och överkamreraren i
Karlskrona Lorentz G. (f. omkr. 1680, †
1733). Hans son Lorentz G. (f. 1718, †
1763) var kommissarie vid Sv.
Ostindiska kompaniet. Då "han ej kunde
komina överens med direktörerna",
tog han avsked och flyttade 174S till
Ryssland, där han blev köpman i S :t
Petersburg. Han blev stamfar för
släktens vitt utgrenade ryska linje,
som skriver sig von Giers eller de
Giers. En sonson till honom, verkliga
statsrådet Karl Ferdinand von G. (f.
1777, † 1835), blev far till
geheime-rådet Alexander von G. (f. 1815, †
1880), som gjorde en stor insats inom
den ryska finansförvaltningen, och
Nikolaus von G. (f. 1820, † 1895), som
1872—75 var ryskt sändebud i
Stockholm och från 1882 till sin död —
under tsarerna Alexander III och
Nikolaus II — Rysslands utrikesminister.
Enligt en släkttradition skulle
ovannämnde varvskommissarien och
överkamreraren Lorentz G. under sin
tjänstgöring som generalkrigskassör
under fälttåget mot Norge 1716—18
blivit adlad av Karl XII. Något bevis
därför föreligger emellertid icke. —
Litt.: G. Asplund, "Släkten Giers
(Gjers) från Göteborg jämte en del
andra Gierssläkter" (1943).
1. Gjers, Carl Jolian (J o hn),
metallurg, uppfinnare, f. 4 mars 1830 i
Göteborg, † 6 okt. 1S98 i
Middlesbrough, England. Föräldrar: majoren
Carl Lorentz G. ocli Johanna
(Jeanette) Laurentia Thim. — G. vistades
från 1851 i England. Han arbetade
1851—54 som ritare vid verkstäder i
London och Halifax och blev sistn. år
konstruktör vid firman Cochrane &
co:s järnverk, Ormesby iron vvorks, i
Cleveland. Åren 1855—61 var han
chefsingenjör vid firmans
masugnsanläggning, som han moderniserade
bl. a. genom att införa de av honom
själv uppfunna metoderna för
varm-blästern och granulering av
masugnsslaggen. G. var 1862—70
chefsingenjör för firman Hopkins, Gilkes & eo:s
järnverk, Tees-side ironworks, i
Middlesbrough. Han byggde 1S64
masugns-anläggningen där (de senare
Lin-thorpe ironworks) ocli införde tillika
sina patenterade uppfinningar: ett
tryckluftsliissverk, som kom mycket i
bruk i Förenta staterna, en
förbättrad puddlingprocess (från 1862) och
en ny metod för
järnvägsrälstillverkning (från 1868). G. byggde
masugnarna för West Yorkshire iron co.
vid Leeds och planlade de firman
Wingerworth furnaces co. tillhöriga
Clay Cross ironworks i Derbyshire
samt Frodingham ironworks. G:s
mest berömda uppfinning, "the
soa-king pits" (de våta groparna, 1SS1)
eller götvällning utan bränsle, varvid
stålgöten tappas direkt från
kokiller-na till valsverket, innebar ett viktigt
bidrag till valsverksteknikens
utveckling och skaffade G. ett
internationellt känt namn. Han grundade 1870
firman Gjers, Mills & co., som byggde
de honom själv tillhöriga Ayreshome
ironworks i Middlesbrough. Också i
facktidskr. verksam för sina idéer
(med bes_krivningar över verk och
processer) belönades han 1S94 av Iron &
steel institute med dess förnämliga
Bessemermedalj. — Gift 1) 1857 med
Harriet Farrar, † 1883; 2) 1892 med
Florence Longston Morse. S. R.
2. Gjers, Samuel, ingenjör,
brukstekniker, f. 12 april 1840 i Göteborg,
† 10 sept. 1900 i Arboga. Föräldrar:
majoren Carl Lorentz G. och Anna
Catharina Hæggli. Halvbror till G. 1.
—- Utexaminerad från Chalmersska
slöjdskolan 1856, företog G. 1857—59
en studieresa till England och Förenta
staterna. Han kunde där studera
genombrottet i modern ståltillverkning,
främst bessemermetoden, på tidigare
stadium än det varit möjligt i Sverige.
Den klassiska järnexporten var och
förblev i vårt land, trots G. F.
Göranssons tekniska lösning av
bessemerpro-blemet, länge bunden vid åldrigare
produktionsmetoder. Men konkurrensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
