Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gosselman, Carl August - Gothan, se Ghotan - Gothenius, Johan - 1. Gothus, Laurentius Petri, ärkebiskop, se Laurentius Petri Gothus - 2. Gothus, Laurentius Paulinus, ärkebiskop, brorson till G. 1, se Laurentius Paulinus Gothus - Gothus, Petrus Johannis, författare, översättare, förläggare, se Petrus Johannis Gothus - Gottberg, Jacob - Gotthardt, Herman - Gottlund, Carl Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gothan
77
Gottlund
ledig från 1871 och fick avsked 1883.
— G. utgav smärre arbeten rörande
floran i Skåne samt publicerade
botaniska, zoologiska och geologiska
iakttagelser från Blekinge. Mest
bekant är 2:a uppl. av hans "Blekinges
flora" (1865). — Ogift. S. L.
Gothan, se Ghotan.
Gothenius, Johan, präst,
pedagog, f. 29 jan. 1721 i Uddevalla, † 23
jan. 1809 i Skee skn, Göteb. län.
Föräldrar: kyrkoherden Lars G. och
Maria Hjelmberg. ■— Efter
univ.-stu-dier i Lund, Uppsala och Göttingen
promoverades G. till fil. mag. i Lund
1757 och utnämndes följ. år till rektor
vid Marstrands skola. Han var 1760—
79 lektor vid gymnasiet i Göteborg,
där han 1763 blev rektor. Åren 1765
—66 gav han ut den litterära
tidskr. Götheborgska Magazinet. Han
blev teol. dr 1772 och led. av
Bibelkommissionen 1773 samt utnämndes 1779
till kyrkoherde i Skee i Bohuslän och
blev där prost 17S0 och
kontraktsprost 1782. — G. ansågs av samtiden
som en mycket lärd man och blev av
betydelse genom att hans föga
märkliga Ossianövers:ar sannolikt kommo
att intressera hans lärjungar Thorild
och Lidner för denna främmande och
exotiska poesi. Han blev även känd
för sin moderata och fördomsfria
hållning i den stora striden mellan
ortodoxi och swedenborgianism på
1760-talet. ■—■ Gift 1) 1758 med Carolina
Beata Didron, † 1789; 2) 1789 med
Elliea Britta Jöransson. B. A.
1. Gothus, Laurentius Petri,
ärkebiskop, se Laurentius Petri
Gothus.
2. Gothus, Laurentius
Paulinus, ärkebiskop, brorson till G. 1, se
Laurentius Paulinus Gotlius.
Gothus, Petrus Johannis,
författare, översättare, förläggare, se Petrus
Johannis Gothus.
Gottberg, Jacob, sjöofficer, † 11
juli 1614. -— G., som tillhörde en pom-
mersk adelssläkt, var 1591 på resa i
Venedig, kom 1593 varaktigt i sv.
örlogstjänst och omtalas 1594—98 som
skeppskapten samt blev 1599
underamiral. Han nämnes ofta i samband
med krigsföretagen till sjöss under
Ivarl IX:s tid, deltog 1599 i
kapar-kriget mot danskarna och
överrumplade lybeckarna i Travemünde s. å.
1600—01 var han ståthållare i Pernau,
1602 nämnes han som amiral, och 1609
var han på värvningar i Tyskland.
Efter Hans Bielkenstiernas
avsättning 1611 var han sv. överbefälhavare
för flottan. Han blev vid Ölands n.
udde slagen av en dansk styrka och
tvangs att retirera ända till
Älvsnabben. —- Gift med Margaretha
Hansdotter. — Litt.: O. Wieselgren, "J.
G:s stambok" (Sv. tidskr. 1930);
recension av föregående i Personhist.
tidskr. 1931. B. H—d.
Gotthardt, Herman Albert,
affärsman, konstsamlare, donator, f. 1
okt. 1873 i Nykjöbing på Falster,
Danmark. Föräldrar: köpmannen
Böje G. och Hermine Nielsen. — Efter
köpmannautbildning och
affärsverksamhet i Tyskland och de nordiska
länderna slog sig G. 1905 ned i Malmö,
där han grundade en partiaffär för
skeppsartiklar, som 1916 blev ab.; som
dess verkst. dir. kvarstod lian till 1943.
Han blev 1909 sv. medborgare. — G.
hade redan 1909 börjat förvärva konst,
och fr. o. m. 1914 begynte hans
konstinköp ta en avsevärd omfattning och
få en mera metodisk inriktning. Utom
en rad utsökta verk inom fransk
1800-talskonst, vilka emellertid sedermera
gått ur hans ägo, började han köpa
arbeten av unga spirande talanger
inom sv. konst, varigenom han kommit
att betyda mycket för målare som
Svante Bergh, Johan Johansson, Einar
Jolin och Nils Nilsson under deras
genombrottsår. Under årens lopp har
G. i sin villa Bost i Limhamn
sam-manbragt en imponerande samling
modern nordisk konst (måleri,
teckning, grafik och skulptur). Dess
huvuddel (c:a 700 nummer) donerade G.
och lians maka 1943 till Malmö mus.,
där den skall bibehållas separat under
namnet "Herman Gotthardts
samling" (avsikten är att få till stånd en
särskild byggnad härför). Särskilt
rikt repr. är skånekonsten med namn
som Svante Bergh, Johan Johansson,
Emil Olsson, Martin Emond, Hans
Larsson och framför allt Nils Nilsson
(över 50 verk). Därjämte finnas
arbeten av flertalet andra ledande
nutida sv. konstnärer, främst Jolin med
bl. a. en rad huvudverk från 1915—17
och vidare Linnqvist, Grünewald,
Hjertén, Sven Erixson, Kylberg m. fi.
Märklig är en serie pasteller av
Hill från sjukdomstiden. I donatio-
Carl Axel Gottlund. Målning (detalj) av G.
W. Finnberg (Finlands Nationalmuseum,
Helsingfors).
nen ingå även talrika verk av
danskar, främst Willumsen, som är
företrädd med bl. a. målningen
"Stenbrottet" jämte teckningar, grafik och
skulptur, vidare O. Höst, O. Rude,
N. L. Stevns m. fi., norrmän ss.
Chr. och Per Krohg och finnar ss.
Sallinen. I G:s egen ägo kvarstår
alltjämt, utom nordiska verk, en
rik samling modern utländsk konst,
främst fransk (Braque, Brianchon, O.
Friesz, Gromaire, Herbin, Ozenfant,
Picasso, Vlaminck m. fi.) men också
tysk och tjeckisk (Kollwitz, Franz
Marc m. fi.). -— G. tillhör styr. för
flera konstsammanslutningar, bl. a.
Konstfören. för s. Sverige och Malmö
musei vänner, och är sedan 1936
hedersled. av Konstakad. -— Gift 1905
med Margrethe Petersen. — Litt.:
"H. G:s konstsamling", en
jubileumsskrift med beskrivande katalog,
tillägnad G. (1933). A. E.
Gottlund, Carl Axel,
författare, kulturhistoriker, språkman, f. 24
febr. 1796 i Strömfors skn, Nylands
län, Finland, † 20 april 1875 i
Helsingfors. Föräldrar: kyrkoherden
Matthias G. och Ulrika Sofia Orræus.
— G. blev student i Åbo 1814 ocli i
Uppsala 1816 samt vistades därefter
i Sverige till 1834. Han var en ivrig
fennoman och kom från början att
lidelsefullt ägna sig åt studiet av
finskt språk och finsk kultur. Han
framförde i en tidskr.-artikel 1817 för
första gången tanken på att förena
de finska runorna till ett enhetligt
diktverk, något som senare
realiserades av Elias Lönnrot i "Kalevala"
(1835). Han är också den förste, som
på allvar har studerat de finska
minoriteterna i Sverige. I avsikt att
uppteckna gamla sånger och göra
etnografiska och språkhistoriska
undersökningar företog G. 1817 och 1821
Herman Gotthardt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
