Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Granlund, Victor - 2. Granlund, Erik - Granquist, Ida - Granqvist, David - Granqvist, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Granlund
92
Granqvist
Erik Granlund.
förstes registratur" t. o. m. 1547, ocli
han medarbetade i
"Historiskt-geogra-fiskt och statistiskt lexikon öfver
Sverige" (1858—65). Dessutom
publicerade han i "Historiskt bibliotek",
utg. av C. Silfverstolpe, de båda större
arbetena "Konung Johan III:s
byg-nads- och befästningsföretag" (1875—
76) och "En svensk koloni i Afrika
eller svenska afrikanska kompaniets
historia" (1879). G. tillhörde stiftarna
av Sv. fornminnesfören. 1869 samt var
1S72—74 dess sekr. och red. för dess
tidskr. — Gift 1874 med Frida
Christina von Mentzer. T. M.
2. Granlund, Nils Otto Erik,
geolog, geograf, f. 20 sept. 1892 i
Stockholm, † 20 mars 1938 i Göteborg.
Föräldrar: byråchefen Anton Theodor G.
och friherrinnan Thekla Augusta
Viktoria von Rosen. Brorson till G. 1. ■—
Efter studentex. i Stockholm 1911 blev
G. fil. kand. 1917, fil. lic. 1928 och fil.
dr 1932, allt vid Stockholms högskola.
Han var knuten till Sveriges
geologiska undersökning som extrageolog
1917—19, som assistent 1919—22,
som bitr. geolog 1922—32 och som
statsgeolog från 1932. Han var
docent i geografi vid Stockholms
högskola från 1932 och verkade från
hösten 1937 till sin död som tf. prof.
i geografi vid Göteborgs högskola.
År 1934 blev lian korresponderande
led. av Vitt. akad. — G. utgav skrifter
i geologiska, geografiska,
kartografiska, arkeologiska och
bebyggelsehistoriska ämnen. Särskilt märkas
"Några växtgeografiska
regiongränser" (1925) och "De svenska
högmossarnas geologi" (1932, drsavh.). Tills,
med N. H. Magnusson utgav G.
läroboken "Sveriges geologi" (1936), där
lian författat avd. "De kvartära
bildningarna". Ett betydelsefullt arbete
är "Beskrivning till jordartskarta
över Västerbottens län nedanför
odlingsgränsen" med karta (utg. postumt
1943), där G. behandlar jordarterna
och deras utbredning i länet samt dess
senkvartära utveckling och
bebyggelsehistoria. —- G. utgav ett flertal
arbeten över sina omfattande och
betydelsefulla undersökningar rörande
Stockholms uppkomst i förhållande
till Stockholmstraktens förhistoriska
topografi (1928, 1929, 1930) samt
rörande Jönköpingstraktens topografi
och Vätterns nivåförändringar (1933,
1934). Tills, med S. Wennerholm
undersökte han sambandet mellan
jordarter och skogstyper i Västerbotten,
och han gjorde även en insats för
dateringen av våra förhistoriska
skid-fynd och utarbetandet av
kvartärgeologiska kartor. — G. var en av
stiftarna av och styr.-led. i Geografiska
förb. sedan 1918, en av
initiativtagarna 1933 till de sv. geografdagarna och
sekr. i Samfundet Djursholms
forntid och framtid. — År 1913 erövrade
G. Stockholmsmästerskapet i schack.
—- Gift 1934 med jur. kand. Emma
Vi-veka Linder. — Litt.: biografi av G.
Lundqvist i Geol. fören :s förhandl.
1938. G. L.
Granquist, Ida, författarinna,
missionär, f. 12 nov. 1872 i Rackeby
skn, Skarab. län. Föräldrar:
kontraktsprosten Johannes G. och Syster
Ida Bernhardina Meijer. — G. avlade
organistex. i Skara 1901 och
anställdes 1907 i Sv. kyrkans mission, där
hon först verkade som missionär i
Sydafrika och senare (från 1929)
varit sekr. på expeditionen i Uppsala.
Åren 1915—16 var hon sekr. i Sv.
kvinnors missionsfören. G. liar
utgivit ett trettiotal diktsamlingar av
övervägande religiöst innehåll, bland
vilka märkas missionssångerna "Mot
seger" (1905) samt på zuluspråket
en sångbok "Hlabelelani" (1912) och
en psalmbok "Amahubo obukolwa"
(1934). Som psalmdiktare har hon
blivit mest känd genom "O giv oss,
Herre, av den tro, som sorgerna be-
tvingar" (1937 års psalmbok nr 357).
— G. erhöll 1S99 Sv. akad:s mindre
pris. — Ogift. R. A.
Granqvist, David Oskar, präst,
f. 25 april 1864 i Synnerby skn,
Skarab. län. Föräldrar: skomakaren
Johan Pettersson Gran och Maria
Kajsa Svensdotter. — G. inskrevs vid
Uppsala univ. 1885, blev teol. kand.
1887, avlade folkskollärarex. och
praktisk teologisk ex. 1888 samt
prästvigdes sistn. år. Han verkade som vik.
kollega i Söderhamn 18S8—90, som
komminister på Singö i Stockholms
skärgård 1890—96 och som
pastorsadjunkt i Maria förs. i Stockholm
1896—99. Sistn. år blev lian
komminister, och 1922—39 var han
kyrkoherde i Söderala samt 1931—39
kontraktsprost i Ala kontrakt, bägge i
Hälsingland. — G. har varit en ivrig
företrädare för det frivilliga kyrkliga
arbetet. Genom utgivande 1902—06 av
"Julhälsningar till församlingarne
från präster i Hälsingland" gav han
uppslag till de årligen vid julen
utkommande stiftspublikationerna. Med
tidskr. Sveriges ungdom, som ban 1904
startade på egen risk, tog lian
initiativet till den moderna kyrkliga
ungdomsverksamheten. Hans appell
väckte allmän genklang, och i det utskott,
som tillsattes av Allm. sv. prästfören.
för att befrämja kyrklig
ungdomsverksamhet, utsågs G. till resesekr.
Även som församlingspräst har han
energiskt arbetat för det moderna,
rikt förgrenade församlingslivet inom
kyrkan. —- Gift 1890 med Lovisa
Augusta Sofia Gaede. G. C.
Granqvist, Per Gustaf David,
fysiker, f. 27 aug. 1866 i Tegnaby
skn, Kronob. län, † 18 sept. 1922 i
Uppsala. Föräldrar:
landssekreteraren Gustaf Wilhelm G. och Nanny
Carolina Koraen. — Efter
mogenhetsex. i Växjö 1887 blev G. fil. kand.
1889, fil. lic. 1892, fil. dr 1894 och
docent i fysik s. å., allt i Lund. År
1896 blev han tf. laborator och 1899
laborator i experimentell fysik i
Uppsala, där ban 1898—99 var docent i
fysik. År 1905 fick han prof:s namn,
och 1910 kallades lian till prof. i
fysik vid Uppsala univ. Som chef ledde
lian 1914 Vet. akad:s
solförmörkelse-expedition till Åvike nära Härnösand.
— G:s vetenskapliga produktion
berör huvudsakligen elektricitetsläran.
I sin drsavh. "Undersökningar öfver
den elektriska ljusbågen" (1894)
påvisade han, att värmeledningen hos
den ljusbågen omgivande gasen har
stor betydelse för energiförbrukningen
i ljusbågen. Han utvidgade dessa
undersökningar till att gälla
värmeledningsförmågan hos elektroderna och
fann även denna faktor vara av stor
betydelse. Dessa resultat finnas i
David Granqvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
