Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Greiff, Johan Ludvig Bogislaus von - Greitz, Bernhard - Gren, se även Gréen - Gren, Jonas - Gren, Per - Gren, släkt - 1. Gren, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Greitz
99
Gren
borggård. Därom skrev han en
relation, tryckt i "För hundra år sen" (1,
1909, utg. av S. Clason och C. af
Petersens). För sitt ingripande erhöll
han 1810 en årlig pension på 600 rdr.
G. författade en del arbeten om jakt.
Han beskrives som "lång, stark,
härdad jägare, mager, obildad, men
trevlig i umgänget och godmodig;
aktningsvärd till sinnelag; i nära fattiga
omständigheter under senare delen av
sin levnad, utan att klaga sig, varken
pratsam eller skrytsam". — Gift 1787
med Maria Margaretha Pomp. T. D.
Greitz, Karl Bernhard,
tidningsman, f. 7 mars 1894 i Gävle. —
Efter läroverksstudier i Norrtälje
hade G. anställning vid Norrtelje
Tidnings expedition 1909—11 och var med.
arb. i samma tidn. 1911—14. Han var
red.-sekr. i Jönköp. Läns Tidn. 1914
—15 samt dess red. och ansvarige
utgivare 1915—18. Därefter var han red.
för Västerviks-Posten 1918—20,
med-arb. i Social-Demokraten 1920—22,
red.-sekr. i Ny Tid 19-22—24, i
Social-Demokraten 1924—30, red. för
vecko-tidn. Fönstret 1930—32 och chef för
socialdemokratiska partiets
informa-tionsavd. 1932—36. Han återinträdde
1936 i Social-Demokraten, sedermera
Morgontidn., där han var andre red.
1937—39 och är redaktionschef sedan
1940. Åren 1939—40 var han
föreståndare för Statens
informationsbyrå och 1940 chef för
Informationsstyr: s upplysningsavd. Inom Sv.
jour-nalistfören. har G. nedlagt ett nitiskt
och betydelsefullt arbete särskilt i
stockholmskretsen, där ban var sekr.
1930—31 och ordf. 1941—44. — Gift
1920 med Vivi Frideborg Margareta
Ramberg. E. A.
Gren, se även Gréen.
Gren, Jonas, orgelbyggare, f.
1715, möjligen 13 jan., i Stjärnsunds
Johan Ludvig Bogislaus von Greiff. Gravyr
av L. H. Roos af Hjelmsäter 1823.
kapellförs., Husby skn, Kopparb. län,
† 25 mars 1765 i Stockholm. Möjligen
son till plåtsmeden Jonas Joensson.
—- Adertonårig blev G. lärling hos
orgelbyggaren Daniel Stråhle i
Stockholm. Sedan han 1748 erhållit
orgelbyggareprivilegium, ingick han s. å.
kompanjonskap med Peter Stråhle,
brorson till Daniel Stråhle, och deras
verksamhet fortsattes till 1765, då
de båda avledo. En lycklig förening
av G:s stora teoretiska kunnande och
Stråhles praktiska begåvning
förskaffade deras orgelbyggnadskonst högt
anseende. Den betecknar en dittills i
vårt land ouppnådd fullkomning, av
B. Wester karakteriserad som "mera
självständigt svensk i dispositioner
och mensurer" än tidigare. Bland
deras många nybyggda orglar märkas
de i Katarina kyrka (1751),
Slottskyrkan (1752), Kungsholms kyrka
(1753), Klara kyrka (1761) och
Hedvig Eleonora kyrka (1761) i
Stockholm, Karlstads domkyrka (1753),
Hedemora kyrka (1757), ansedd som
en av deras bästa, och Sala kyrka
(1758) samt orglar i ytterligare en
mängd landsortskyrkor. Några av dem
finnas ännu kvar, de flesta
restaurerade ; orgeln i överselö kyrka i
Södermanland är troligen den enda, som
bevarats i sitt ursprungliga skick. De
utförde även talrika ombyggnader av
orglar. Både G. och Peter Stråhle
erhöllo 1752 av K. M:t direktörs titel,
en utmärkelse, som tidigare icke
tilldelats någon i detta yrke. — Gift med
Catharina Margareta Branting. G. M.
Gren, Per, läkare, f. 4 maj 1851 i
Gustafs skn, Malmöh. län, † 3 febr.
1930 i Lund. Föräldrar: soldaten
Jöns G. och Kjersti Johansdotter
Flink. — G. avlade mogenhetsex. i
Malmö 1873 samt blev med. kand.
1881 och med. lic. 1886 i Lund. Efter
olika förordnanden blev han 1886
praktiserande läkare i Hörby och 1891
i Lund. Där verkade lian i nära 40 år
som allmänpraktiker och förvärvade
ett anseende, som ytterst sällan
kommer en dylik till del i en univ.-stad
med dess överflöd på vetenskapligt
utbildade specialister. G:s sunda
omdöme och humor, hans diagnostiska
blick, hans påpasslighet och lians
hängivna intresse för sina patienters
bästa tillvunno honom överallt
förtroende och vänskap. Vid univ:s
jubelfest 1918 kallades han till med.
hedersdr. — Gift 1900 med Anna
The-resia Bartlett. P. H. T.
Gren (Green), frälsesläkt,
härstammande från väpnaren
Kettil-björn Knutsson, som nämnes 1307—
23, var bosatt i Östergötland och i
vapnet förde spets från sidan. Hans
bror var domprosten i Linköping
Björn Knutsson, som nämnes 1293—
Per Gren,
1329. Den förres sonsons söner voro
riddaren Tyrgils Haraldsson, begravd
1402 i Vadstena klosterkyrka,
häradshövding i bl. a. Jönåker i
Södermanland samt Kind i Östergötland, och
väpnaren Sten Haraldsson, nämnd
som häradshövding i Österrekarne
1399—1411. Den sistnämndes
sondotter Cecilia Haraldsdotter, gift med
riddaren ocli riksrådet Eskil
Isaksson (Banér), var Gustav Vasas
mormors mor. Namnet G. anlades först av
hennes farbror Sten Haraldssons son
Magnus G. (G. 1), vars son var Ivar
G. (G. 2), båda riddare och riksråd.
Den sistnämndes son, Magnus G. d. y.
på Tidö, var en av Sturepartiets
trognaste anhängare. Han nämnes som
häradshövding i Tuhundare 1514—
18, hövitsman på Nyköpingshus 1516
och riksråd från 1512. Han deltog
som Kristina Gyllenstiernas närmaste
man i försvaret av Stockholms slott
1520 och avrättades i Stockholms
blodbad S nov. s. å. samt slöt ätten på
manssidan. B. H—d.
1. Gren (Green), Magnus,
riksråd, † i slutet av 1473. Föräldrar:
väpnaren och häradshövdingen Sten
Haraldsson och Cecilia Nilsdotter
(fyrstyckad sköld). — G. hör till de
medeltida sv. herrar, vilka i äldre
historieskrivning skildrats icke
endast som anhängare av en union med
Danmark utan stämplats som rena
förrädare mot den sv. nationen. Det
torde dock vara orätt att döma dessa
interskandinaviska godsägares politik
ur nutida nationell synvinkel. Vårt
land var sedan mer än ett halvt sekel
förenat med grannländerna till ett
rike och saknade även efter den
tillfälliga separationen vid 1400-talets
mitt varje organ för en effektiv
centralförvaltning. För stormännen
gällde det oftast, att unionen bäst
tillgodosåg deras ekonomiska intressen.
— G. blev 1434 riksråd. Under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
