- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 3. G-H /
100

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Gren, Magnus - 2. Gren, Ivar - Grenander, släkt - 1. Grenander, Alfred

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gren

100

Grenander

engelbrektska frihetskriget var han sv.
ombud vid förhandlingarna med
danskarna i Halmstad 1435 och i Kalmar
1436. Som hövitsman på Borgholms
slott 1436—40 uppträdde han som
unionskonungens man, och då
svenskarna 1438 uppsagt denne tro och
loven och marsken Karl Knutsson
Bonde började lägga rikets slott under
sig, försvarades Borgholm i det
längsta men måste slutligen uppgivas
1440. Då Norden följ. år fick en ny
konung i Kristofer av Bayern, blev
G. en av hans förtroendemän i
Sverige. Han utsågs till en av de
ståthållare, som skulle förestå landets
styrelse i konungens frånvaro, blev
riddare 1441, fodermarsk 1442 ocli
hövitsman i Stockholm s. å. År 1446 fick
han av okänd anledning utbyta detta
län mot Åbo. Sedan Karl Knutsson
blivit sv. konung (1448), sändes G.
med en expedition för att bemäktiga
sig Gotland, som ännu hölls besatt av
Erik av Pommern. Genom en listig
förhalningstaktik och troligen även
på grund av bristande energi hos G.
lyckades Erik emellertid spela ön
över i danskarnas händer. G:s roll
därvidlag är väl ej alldeles klarlagd,
men han låg snart i tvist med Karl
Knutsson rörande redovisningen för
inkomsterna från det finska länet,
ocli detta fråntogs honom 1450. Kort
därefter befann sig G. i tjänst hos
Karl Knutssons fiende, Kristian I av
Danmark, och tog en viktig del i
dennes angrepp mot Sverige. Sedan G.
1453—55 suttit som Kristians
hövitsman i Bergen i Norge, återvände lian
1456 i spetsen för en dansk här till
Öland, som han lyckades erövra,
varefter lian åter blev fogde på Borgholm
(1456—72). Som äldre liar han nog i
någon mån sökt vända kappan efter
vinden, men han var dock i det stora
hela konung Kristian trogen. År 1472
måste han överlämna Öland till Sten
Sture d. ä. Troligen dog han kort
därefter. — Gift 1) med Ingeborg
Karlsdotter (Sture, gumsehuvudätten); 2)
med Gertrud Karvedotter (Römer)
från Norge. H. N.

2. Gren (Green), Ivar, riksråd, †
kort efter 1500. Son till G. 1 i hans
första gifte. — Liksom sin far har G.
ansetts som en av de främsta
unionsvännerna i vår senare
medeltidshistoria. Han tycks dock lia varit knuten
till något andra kretsar än fadern.
G., vilken nämnes som riddare 1459,
deltog i Linköpingsbiskopen Kettil
Karlssons uppror mot Kristian I
1464, sedan den senare låtit fängsla
ärkebiskopen Jöns Bengtsson
Oxenstierna. Då Karl Knutsson
återkallades, var det delvis på G:s
till-skyndan, vilket icke hindrade, att
denne snart ville fördriva konungen

Alfred Grenander.

igen. G. blev hövitsman på
Axevalla i Västergötland men hade sin
starkaste förankring i
Fjärdhundra-land i Uppland. Han var de närmaste
åren den mest aktive inom
ärkebiskopens parti, som nu drev politik på
egen hand, och han motarbetade bl. a.
kraftigt Nils Sture, som uppviglat
dalkarlarna till förmån för den än en
gång fördrivne Karl Knutsson. Då
denne 1467 på nytt återkallades,
hyllade honom G. om än nödtvunget oeh
fick behålla Axevalla men flydde 1468
till konung Kristian I i Danmark. Då
det oxenstiernska partiet under Erik
Karlsson (Vasa) för sista gången
vädjade till vapenlyckan (1469),
uppträdde G. ånyo i dess led och deltog
sedan också på Kristian I:s sida i
slaget vid Brunkeberg 1471. Genom
Kristians nederlag förlorade han både
Axevalla ocli Älvsborg, som han
innehaft sedan föreg. är. Troligen
lämnade han Sverige för en tid men torde
snart ha återvänt, ehuru han i
fortsättningen icke synes ha spelat någon
större politisk roll. Vid mitten av
1490-talet uppträdde han ännu som
medl. av det sv. riksrådet. — Gift med
Ingeborg Arendsdotter (ulv). H. N.

Grenander, släkt, härstammande
från Grenås (numera Glänås) i
Svanshals skn i Östergötland. Släktnamnet
G. togs efter födelseorten Grenås av
äldste kände stamfadern,
kyrkoherden i Hägerstad och Oppeby i
öster-götland Arvidus Nicolai G. (f. 1650,
f 1702). Hans son Nils G. (f. 1684, †
1738) var klockare på olika ställen i
Skåne, först i Gässie, sedan i Tottarp
och slutligen i Brösarp. Från hans tre
söner torde nu i Skåne levande
personer med namnet G. härstamma. Den
yngste av dessa söner,
skräddarmästa-ren Andreas G. (f. 1725, † 1765), hade
dottern Anna Maria G. (f. 1751). Hon
var sannolikt identisk med den Anna
Maria G. († 1807 vid 56 års ålder),

som blev gift med sedermera
kyrkoherden i Grolanda i Västergötland
Jakob Lithander (f. 1754, † 1831).
Hennes son Elias Christopher G. (f.
1774, † 1845), kyrkoherde i Skövde,
prof. och riksdagsman, blev stamfar
för den nu levande s. k.
västgötagrenen av släkten. En yngre son till
honom, auditören vid Västgöta reg., dir.
i Städernas allm. brandstodsbolag
Johan Magnus Alfred G. (f. 1824, †
1909), blev far till arkitekten Alfred
G. (G. 1) och sjukgymnasten ocli
konst åkaren Henning G. (G. 2). Re.

1. Grenander, Alfred Fredrik
Elias, arkitekt, f. 26 juni 1863 i
Skövde, † 14 juli 1931 i Berlin. Föräldrar:
auditören Johan Magnus Alfred G. och
Julia Vahlström. — Efter studier vid
Tekn. skolan och Tekn. högskolan i
Stockholm 1881—85 fortsatte G. sin
utbildning vid tekn. högskolan i Berlin
1885—87, praktiserade på
arkitektkontor där och företog ett par
studieresor till Italien ocli Sydtyskland 1889,
varpå lian fick anställning hos prof.
Wallot vid byggandet av bl. a. det
tyska riksdagshuset 1890—97. Sistn.
år blev lian lärare vid arkitektavd. vid
Kunstgewerbeimuseum i Berlin och
1905 prof. där. Tills, med den tyske
arkitekten O. Spalding drev G. från
1890 en privat arkitektfirma i Berlin,
vilken han 1900 blev ensam innehavare
av och som snart kom att spela en
ledande roll. Bland dess arbeten märkas
greve F. von Hochbergs slott utanför
Florens (1896—1907), Lutherska
kyrkan i Guben (1902), firman Ludwig
Læwes administrationsbyggnad (1908
—10), kontors- och fabriksbyggnader
för Knorr Bremse A. G. (1914—18)
och Sv. Victoriaförs:s kyrka i Berlin
(1920—22) jämte en mängd villor,
bostadshus, fabriker och offentliga
byggnader i olika delar av Tyskland.
En av firmans specialiteter var
järnkonstruktioner, och 1900 fick den i
uppdrag att utföra de berlinska
Hoeh-och Untergrundbahnen, 1921 följda av
Untergrundbahn Nord-Süd. Under
dess ledning byggdes också
Gotzkow-sky-Brücke (1908—10). År 1911
kallades G. till lärare vid Vereinigte
Staatsschulen für freie und
ange-wandte Kunst i
Berlin-Charlotten-burg. -— G. utförde även en rad smärre
arbeten av olika slag, ss.
gravmonument, inredningar och möbler, t. ex.
gravmonumentet över sv. ministern i
Berlin, friherre Hans-Henrik von
Essén (1924). Han framträdde även
som mönsterritare för
konstindustriella föremål och ägnade sig speciellt åt
formandet av metallbeslag. Det mesta
ban gjort karakteriseras av en
utpräglad känsla för materialets inneboende
krav. G. erhöll en mängd utmärkelser
och var bl. a. led. av det statliga rådet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:30:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/3/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free