Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Groll, Lennart - Groth, Bertil - Grothusen, Arnold - Grothusen, ätt - Grothusen, Christian Albrekt - Grubb, Christoffer Larsson, ämbetsman, se Grubbe - Grubb, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Groth
118
Grubb
bruksveckan, oeh ban hedrades med
bl. a. ledamotskap i Lantbruksakad.
1890. På hans föredragning löstes
1891 den långa sega striden om
Kommerskollegium, som reorganiserades.
Mindre framgångsrik var G. i fråga
om socialpolitiken. Hans uppgift var
att i enlighet med Oscar II :s
diktamen efter systemskiftet i tullfrågan
söka bringa till praktisk lösning de
reformer, som 1884 års
arbetarförsäkringskommitté föreslagit ocli som
återstodo, sedan en
arbetarskyddslagstiftning jämte fabriksinspektion
införts vid 1889 års riksdag. En första
lagstiftning om sjukkassor tillkom
sålunda på lians förslag 1891.
Däremot avslog riksdagen två gånger
lians förslag om olycksfalls- och
invaliditetsförsäkring, och det blev hans
efterträdare förbehållet att lösa
denna fråga. Under G:s civilministertid
började dock riksdagen göra årliga
avsättningar till
arbetarförsäkringsfonden. G. strävade redbart att efter
det bismarckska Tysklands förebild
grundlägga den sociala trygghet, som
svarade mot tidens fordringar, men
han satte aldrig in liela sin person för
saken, och ban kunde inte betvinga
det motstånd, som lian mötte från
både industriellt och
bondekonserva-tivt håll. Likväl förtjänar hans namn
en hedrad plats i vår socialpolitiska
historia. — Gift 1878 med Mario,
Carolina Looström. E. H—d.
Groth, Bertil Sixten, kemist, f.
27 maj 1893 i Lyrestads skn, Skarab.
län. Föräldrar: disponenten Sixten G.
och Maria Ahlén. — G. avlade
student-ex. i Skara 1913, utexaminerades från
Tekn. högskolan 1918 ocli blev fil. lic.
vid Stockholms högskola 192ö och fil.
dr vid Uppsala univ. 1926. Han
innehade 1925—27 B. Groths kemiska byrå
i Stockholm ocli 1927—40 Kemiska
kontrollbyrån ab. därstädes (1927—32
som delägare). Ären 1930—40 var han
även auktoriserad handelskemist i
Stockholm. G. hade 1940—45
anställning hos Mo och Domsjö ab.,
örn-sköldsvik, från 1941 som chef för
bolagets kemiska
forskningslaboratorium. År 1945 utnämndes han till prof.
i teknisk organisk kemi vid Tekn.
högskolan. Han liar inom den organiska
och teknisk-organiska kemin utgivit
en rad arbeten samt uttagit patent på
förfaranden, som utnyttjas
industriellt. — Gift 1918 mied Rosa
Margareta Charlotta Takman. S. L.
Grothusen, Arnold, konung
Sigismunds lärare, † i juni 1599 i
Warszawa. — G. var av baltisk börd och
synes ha varit född i Reval, där lian
växte upp. Han inskrevs som student
i Rostock 1560 och fick genom sitt
gifte 1570 med diplomaten Niklas
Rasks syster goda sv. förbindelser. I
okt. 1574 kallades G. av Johan III till
Stockholm och kom vid årsskiftet dit.
Efter svågern Rask blev G., troligen
i början av 1575, hertig Sigismunds
præceptor. Vanligen uppges i
litteraturen, att G. var protestant, en
uppgift som återgår på hans svärson
Johannes Messenius men kan ha lämnats
i tendentiöst syfte. I varje fall uppger
Erik Jöransson Tegel, som visserligen
var Messenii antagonist, att G. varit
katolik. Då G:s hustru och dottern
Lucia, Messenii maka, voro ivriga
katoliker, stod G. i varje fall de katolska
kretsarna nära. Att hans tjänster
uppskattades på högsta ort ser man
därav, att rådet i Stockholm på
Sigismunds vägnar 1572 gav honom den
tomt, där svartbrödernas gillesstuga
fordom stått, och på vilken tyska
skolan inrättades. Ännu 1585 beklädde
G. sin lärarbefattning men torde lia
frånträtt den vid ungefär samma tid.
Efter besök i Kraköw jan. 1588, där
han troligen bevistat konungens
kröning i dec. föregående år, var G. 1589
åter i Stockholm. Han tycks lia
undgått att direkt indragas i striderna
mellan hertig Karl och Sigismund
men försökte med sin koncilianta
läggning i maj 1597 genom brev till
Axel Ryning och Jöran Stiernskiöld
försona de båda lägren. Emellertid
reste G. 1599 till Polen och dog där
s. å. samt begrovs på Sigismunds
bekostnad i Danzig. En
uppseendeväckande process uppstod om G:s i
Sverige kvarlämnade egendom och
lösören, däribland hans bibi., mellan
hans arvingar, företrädda av
Messenius, samt Tegel, som lagt sig till
med en del av arvet. — Gift 1570 med
Anna Blasiusdotter. — Litt.: N. G.
Ohlson, "Hertig Sigismunds
tukto-och läromästare" (Vasa realskolas
årsredogörelse 1940—41). B. H—d.
Grothusen, ätt från Livland,
härstammande från Jurgen von G. till
Ruhenthal och Schwitten. Han var
farfars farfar till Otto Johan von G.
(f. 1627, † 1697), som 1647 blev fänrik
vid bremiska reg. i sv. tjänst och 1683
guvernör i Wismar, 1687 upphöjdes
i friherrligt stånd samt 1690 blev
generallöjtnant i liolsteinsk tjänst och
senare var överkommendant i
Hamburg. Med dennes yngste son,
generalmajoren friherre Christian Albrekt G.
(se nedan), utdog ätten på
svärdssidan.
Grothusen (Grotthuss),
Christian Albrekt, friherre, krigare,
f. 19 okt. 1680 i Slesvig, † 16 nov. 1715
på Rügen. Föräldrar:
överkommendanten friherre Otto Johan G. och
Margareta von Behr. —- G. gick tidigt
i sv. krigstjänst och blev kapten vid
von Liewens livländska infanterireg.
1701. Under fälttåget i Polen avan-
cerade han till överstelöjtnant vid
Dückers dragonreg. 1703. Efter slaget
vid Poltava 1709 följde han Karl XII
till Bender, och där utnämndes han
1710 till överste vid Nylands och
Tavastehus läns kavallerireg. och till
löjtnant vid Livdrabantkåren. Tack
vare sin duglighet och sitt glada
humör kom han under vistelsen i Bender
i stor gunst hos Karl XII. Han blev
konungens finansminister och
utvecklade som sådan stor fyndighet, då det
gällde att skaffa pengar (se därom
Th. Westrin, "Anteckningar om Karl
XII:s orientaliska kreditorer", Hist.
tidskr. 1900). Om redovisning,
räntornas storlek och möjligheten att
återbetala de stora lånen bekymrade
lian sig föga. Avbetalningar och
underhandlingar om ackord m. m. med
anledning av G:s transaktioner
pågingo också ända in på Gustav III:a
tid. Trots sitt ekonomiska lättsinne
var G. personligen fullkomligt
oegennyttig. År 1714 skickades han som
e. o. envoyé till sultanen för att
meddela om konungens förestående
hemresa och för att låna pengar till denna,
vilket dock misslyckades. Efter
återkomsten från Turkiet blev han 1715
utnämnd till generalmajor av
kavalleriet och överste för Bohusläns
dragonreg. samt blev kommendant på
Usedom men måste snart utrymma
ön. G. blev svårt sårad i slaget vid
Stresow på Rügen och dog strax
därefter av sina sår. — Ogift. W. L.
Grubb, Christoffer Larsson,
ämbetsman, se Grubbe.
Grubb, gammal norrlandssläkt,
härstammande från byn Grubbe i
Umeå skn, Västerb. län. Äldste kände
stamfadern Anders Pedersson G. var
i början av 1500-talet underlagman
över Västerbotten. Han blev far till
Per Andersson G., som omkr. 1525 var
borgmästare i Gävle, och Jakob
Andersson G., lagman över Västerbotten.
Bland Per Andersson G:s barn
märkas Nils Persson (Nicolaus Petri)
G. (f. 1554, † 1594), domprost i
Linköping, och Dorothea Persdotter G.
(† 1616), som 1578 blev gift med
kyrkoherden i Vadstena,
hovpredikanten Clemens Laurentii Gevaliensis (f.
1548, † 1597). En son till dessa,
kyrkoherden i Normlösa, Östergötland,
Petrus Clementis (f. 1587, † 1645), antog
moderns släktnamn G. och blev far
till översten för Skånska reg. till fot,
kommendanten i Wollin Clemens
Persson G. (f. 1620, † 1675), som 1662
adlades med namnet Grubbenhielm
(ätten sannolikt utdöd), samt
ryttmästaren vid Ostgöta kavallerireg.
Didrik Persson G. (f. 1635, † 1683),
som 1679 adlades med namnet
Grub-benfelt (ätten utdöd). — Den
ovannämnde lagmannen Jakob Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
