Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Grubbe, Samuel - Grubbström, Karl - Grundel, Arvid - Grundel, Grundel-Helmfelt, ätter - 1. Grundel-Helmfelt, Simon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grubbström
121
Grundel
Trots sin nära anknytning till andra
filosofer var han en originell tänkare.
G. förutsatte hos människan tre
förmögenheter, den intellektuella, den
moraliska oeh den estetiska, vilka
yttra sig i vetenskapen, moralen och
konsten. Mot dessa tre förmögenheter
svara de tre idéerna: det sanna, det
goda, det sköna. Dessa idéer äro de
aspekter, under vilka det mänskliga
förnuftet måste uppfatta Gud, ocli
religionen är följaktligen hela den
mänskliga kulturens grundval. I sin
lära om Gud är det, som G. tydligast
föregriper sin berömde efterföljare
Boström. Gud är enligt G. ett tidlöst
självmedvetande eller en tidlös
självåskådning. Som upphöjd över tiden
kan Gud icke ha skapat de ändliga
väsendena — en sådan skapelse måste
ju försiggå i tiden — utan dessa ingå
av evighet som idéer i Guds
självmedvetande. På grund av sin ändlighet
kunna dessa idéer icke uppfatta den
gudomliga verkligheten sådan den i
sig är. Den ter sig för dem såsom
världen i tid och rum ■— vilken
sålunda endast är ett subjektivt
fenomen. Denna tanke, som G. närmast
hämtat från Kant, blev sedermera
grundläggande för Boströms system.
Också i etiken är G. en föregångare
till Boström. Människans uppgift
såsom sedligt handlande är att i
sinnevärlden förverkliga sin gudomliga
idé; hon måste betrakta sig som "ett
redskap för den heliga, gudomliga
viljans utförande". G:s djupgående
orientering i den samtida tyska
trans-cendentalfilosofin var förenad med
omfattande estetiskt-litterära
intressen. Där liksom på övriga områden
gjorde sig hans moderata,
välbalanserade läggning gällande, och i
samtidens litterära strider tog han ej
parti. I princip stod han helt på
romantikens sida men tog avstånd från dess
sv. företrädares häftiga polemik.
Hans framställningssätt är klart och
metodiskt om än något omständligt.
G. publicerade själv endast ett fåtal
smärre filosofiska och estetiska
skrifter, men efter hans död har större
delen av lians skrifter utgivits dels av
A. Nyblæus oeh K. Geijer under titeln
"Filosofiska skrifter i urval" (1876—
84), dels som komplement därtill av
N. Fransén (1928). G. blev led. av
Vitt. akad. 1829 (hedersled, där
1853), av Sv. akad. 1830 och av Vet.
akad. 1837. — Gift 1820 med
Margareta Johanna Grawe. ■—- Litt.: J.
Cullberg, "S. G." (1926). T. T. S.
Grubbström, Karl Isak,
lantmätare, ämbetsman, f. 26 maj 1871 i
Bygdeå skn, Västerb. län, † 22 april
1926 i Stockholm. Föräldrar:
sjökaptenen Isak Petter G. och Karolina
(Lina) Lovisa Löfroth. ■— G. blev stu-
Karl Grubbström.
dent i Umeå 1889 och konstituerades
efter lantmäteriex. 1892 till
lantmä-teriauskultant. Från 1900
tjänstgjorde lian som v. kommissionslantmätare
i Norrb. län, där han 1904 blev
kommissionslantmätare, och lian
utnämndes till distriktslantmätare i
Stockholms s. distrikt 1909, till förste
lantmätare i Västerb. län 1910 oeh till
byråchef i Lantmäteristyr. 1920. -—
G. var en grundlig kännare av det
norrländska åkerbrukets
jorddelningsfrågor, och han anlitades flitigt
som sakkunnig rörande
jordlagstiftning. Sålunda tillhörde han successivt
skiftesstadgekommittén 1906,
jord-registerkommittén 1913,
bysamfällig-hetskommittén 1914,
kolonisationssakkunniga för inventering av de
norrländska odlingsmarkerna 1915,
kolonisationskommittén 1916 ocli
jordstyckningskommittén 1919,
varjämte han 1918 insattes i Statens
kolonisationsnämnd. På grund av sin
förtrogenhet med norrländska
angelägenheter invaldes han av Västerb.
läns landsting i Första K. (1912—15).
Han tillhörde Västerb. läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott
1915—20 samt Norrb. och Västerb.
läns handelskammare 1917—20. G.
var styr.-led. i Sveriges
lantmäteri-fören. 1908—13 och ombud för
Sverige vid internat,
lantmäterikongres-sen i Bryssel 1910 samt företog
studieresor till Frankrike och Spanien
1922 och till England 1924. Han
utgav bl. a. några matriklar över
lant-mäteristaten. År 1923 blev han led. av
Lantbruksakad. — Gift 1900—21 med
Gertrud Hedvig öström. S. L.
Grundel, Arvid Filip,
tidningsman, tjänsteman, f. 1 aug. 1S77 i
Filipstad. Föräldrar: urmakaren Johan
Ludvig G. oeh Carolina Gadde. ■—
Efter skolgång i Filipstad,
Kristinehamn och Karlstad blev G. typograf
och volontär i Nya Kristinehamns-
posten 1894, medarb. i Nerikes
Allehanda 1896 samt red.-sekr. i
Öresundsposten 1899. Han har bl. a. som
riksombudsman och kassaförvaltare
1902—27 tagit verksam del i
Frisinnade landsfören:s och Sveriges
liberala partis (senare Folkpartiets)
arbete samt 1910—30 varit ombudsman
för dessa partiers resp.
lokalorganisationer i Stockholm. Han var bl. a.
styr.-led. i Sveriges frisinnade
ung-domsförb. 1910—19 (ord. 1915—19)
och i olika fredsorganisationer 1904—
19. Åren 1929—44 var lian
ombudsman, sekr. och kassaförvaltare i
Pressens pensionskassa. Han liar redigerat
ett flertal publikationer för de
frisinnade organisationerna samt ständigt
varit en övertygelsetrogen liberal; vid
Frisinnade landsfören:s sprängning
1923 anslöt han sig till det liberala
partiet. — Gift 1) 1904 med Anna
Katarina Nyström, † 1936; 2) 1937
med Gerda Charlotta Andersson.
H. ö., K. A.
Grundel, Grundel-H elmf elt,
adliga och friherrliga ätter, vars
äldste med visshet kände stamfar,
tyske krigsöversten Johan G., 1571
stupade vid Reval i Estland. Hans son
Peter G. tillfångatogs samtidigt av
ryssarna, kom senare i urmakerilära
i Hamburg och inkallades på
1580-talet av Johan III till Sverige som
konungens urmakare. Peter G:s son,
borgmästaren i Stockholm Jacob G.
(f. 1590, † 1663), adlades 1663. Hans
äldste son, Simon, fältmarskalk och
riksråd, adlades 1646 med namnet
Hj elmf elt och upphöjdes i friherrligt
stånd med namnet Grundel-Helmfelt
(G. 1). Han slöt själv sin ätt. Hans
halvbror, generallöjtnanten och
landshövdingen Jacob G. (G. 2), erhöll 1720
friherrlig värdighet. Ätten
utslocknade på svärdssidan med hans sonson,
sergeanten friherre Gerhard Adolf G.
(f. 1730 eller 1731, † 1778).
1. Grundel-Helmfelt, Simon,
friherre, krigare, riksråd, f. 25 sept. 1617
i Stockholm, † 14 juli 1677 i slaget
vid Landskrona. Föräldrar:
borgmästaren Jacob Grundel och Elisabeth
Depken. — G:s ursprungliga avsikt
synes lia varit att ägna sig åt
diplomatin, och lian återfinnes 1634—40
som deltagare i beskickningar till
England ocli Nederländerna. Under
vistelsen i Nederländerna började
han emellertid studera
befästningskonst, och efter hemkomsten övergick
lian helt till den militära banan. År
1641 åtföljde han Lennart Torstenson
till den sv. armén i Tyskland. Fastän
hans håg från första stund stod till
fortifikationen och han under kriget
gjorde sina största insatser vid
belägringsarbetena, deltog han även
med skicklighet i striderna på öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
