- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 3. G-H /
139

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullstrand, släkt - 1. Gullstrand, Allvar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gullstrand 139 Gullstrand

1791, † 1871), fältkamrerare, antog
efter fädernegården släktnamnet G.
Hans äldre son, förste stadsläkaren
Pehr Alfred G. (f. 1825, † 1892)’, blev
far till läkaren Allvar G. (G. 1) och
juristen Edvin G. (G. 2).

1. Gullstrand, A II v a r,
ögonläkare, f. 5 juni 1862 i Landskrona, † 28
juli 1930 i Stockholm. Föräldrar:
förste stadsläkaren Pehr Alfred G. och
Sofia Mathilda Korsell. — Efter
mo-genlietsex. 1880 i Jönköping blev G.
student i Uppsala s. å., med. kand. där
1884, med. lic. i Stockholm 1888 och
med. dr i Uppsala 1890. Han hade div.
förordnanden framför allt i
oftalmia-trik i Stockholm 1888—94 samt var
amanuens i Medicinalstyr. 1890—94.
Han blev 1891 docent i oftalmiatrik
vid Karol. inst., kallades 1894 till e. o.
prof. i samma ämne i Uppsala, blev
1908 prof. i ämnet, var 1904—13
överläkare vid Akademiska
sjukhusets ögonavd. och utbytte 1914 sina
poster mot en nyskapad personlig
professur i fysiologisk och fysikalisk
optik vid Uppsala univ., från vilken han
avgick 1927. — Bakom dessa knappa
data gömmer sig en vetenskaplig
livsgärning, som hör till de allra främsta
i sv. medicin och forskning
överhuvudtaget. "Dess storhet och värde
uppskattas främst av den matematis
ke fysikern, därnäst av oftalmologen
och den tekniske optikern" (H. Gertz).
Bedan från skoltiden intresserad av
matematik och fysik valde G. därför
oftalmologin och optiken till
specialfack. Han upptog till studium frågan
om strålknippenas byggnad och den
optiska avbildningen i ögat, vars
äldre teori befanns ofullständig och
giltig endast för teoretiska specialfall,
som icke förekomma i praktiken. I
sin drsavh., "Bidrag till
astigmatismens teori" (1890), som medförde
docentur i oftalmiatrik och som
karakteriserats som lika meriterande inom
fysik och matematik som inom
medicin, lade G. grunden till lösandet av
problemen i deras generella form,
varmed även praktiskt betydelsefulla
resultat bragtes inom räckhåll. I
"All-gemeine Theorie der
monochromati-schen Aberrationen" (1900) och "Die
reelle optische Abbildung" (1906)
samt "Die optische Abbildung in
heterogenen Medien und die Dioptrik
der Kristallinse des Menschen" (1908)
fullföljde G. sina forskningar till
uppbyggande av en slutgiltig teori
för strålbrytningen i ögat. Han
visade, att ögats lins vid
ackommodatio-nen deformeras ej blott vid
ytterytor-na utan även genom förändring av
skiktningen; först därigenom har "det
schematiska ögat" i den form G. gett
det kommit att helt stämma med
erfarenhetens data. För sina arbeten

Allvar Gullstrand.

rörande ögats dioptrik erhöll G. 1911
Nobelpriset i fysiologi och medicin.
Vid sidan av dessa arbeten med deras
grundläggande betydelse för modern
konstruktiv optik, såväl
glasögontillverkning som optisk
instrumenttillverkning överhuvudtaget, gav G.
redan tidigt viktiga bidrag till
ögon-läkekonsten i övrigt. Han angav en
metod att efter hornhinnereflexens
läge bestämma och registrera ögats
skelställning (1893), studerade
horn-hinnerefraktionen (1896), ögats
refraktion och dess bestämning enligt
olika metoder, den "gula"
näthinnefläckens färg, ögonglasens teori m. m.
samt införde bl. a. förbättringar i
ögonspegelns konstruktion och en ny
lampa för ögonundersökning,
spalt-lampan. Sedan G:s professur kommit
att gälla fysiologisk och fysikalisk
optik, kunde han ännu mer ägna sig
åt forskning; från denna tid härröra
bl. a. hans arbete över asfäriska ytors
optiska egenskaper (1919) och hans
generella lösning av det statiska en-

kroppsproblemet i Einsteins
gravitationsteori (1921—22). — G. deltog
livligt i vetenskapliga kongresser,
delvis på statligt uppdrag, och blev medl.
eller hedersled, i talrika in- ocli
utländska lärda samfund; sålunda blev
ban hedersled, av Sv. läkaresällskapet
1912, av engelska
ögonläkaresällskapet 1916, av läkaresällskapet i Wien
1918, av Finska läkaresällskapet s. å.,
fil. hedersdr i Uppsala 1907, i Jena

1908 och i Dublin 1912, led. av
Vet. akad. 1905 (dess preses 1925—
26) och led. av dess Nobelkommitté
1911 samt led. av Krigsvet. akad.
1925. Sv. läkaresällskapet tilldelade
honom inte mindre än tre gånger
(1893, 1897 och 1901) för olika
arbeten pris och silvermedalj samt

1909 sin sekelmedalj i guld, varjämte
sällskapet 1922 hedrade honom genom
prägling av en Gullstrandmedalj, som
utdelas i guld vart tionde år, och
instiftande av en forskningsfond med
lians namn; samtidigt hedrades han
med en större hyllningsskrift av sv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 22 00:53:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/3/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free