Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav - Gustav I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav I 152 Gustav I
Gustav X.
Oljemålning av Jacob Binck 1542 (Uppsala universitet).
politiskt bref af prins Gustaf", i
Per-sonliist. tidskr. 1917). — G. blev 1844
hedersled, av Mus. akad., som reste
hans minnesvård i Hagaparken 1854.
En staty över G., utförd av C. Eldh,
avtäcktes i Uppsala 1927. — Ogift. —
Litt.: K. Nyblom, "Prins G." (1927).
R. A., F. H. T.
Gustav I (Gustav Vasa), konung, f.
troligen 1496, † 29 sept. 1560 i
Stockholm. Föräldrar: riksrådet Erik
Johansson (Vasa) och Cecilia
Månsdotter (Eka). Om G:s ätt se Vasaätten.
—- De få underrättelser vi äga om
G:s barndom och ungdom äro
mestadels osäkra. Ovisshet råder
beträffan-fande såväl hans födelseår som hans
födelseort. Som det förra uppge
källorna 1495, 1496 och 1497, som den
senare dels faderns sätesgård
Rydboholm, dels moderns släktgods Lind-
holmen, båda i Uppland. Den största
sannolikheten äger uppgiften, att han
föddes på Lindholmen 1496, på Kristi
himmelsfärdsdag, som det året inföll
12 maj. Efter studier i Uppsala, vilka
han skall ha påbörjat vid tretton års
ålder och vilka nog lämnat mycket
övrigt att önska, kom han adertonårig
till sin släkting Sten Sture d. y:s hov
för att utbildas i ridderliga idrotter.
Vistelsen där och särskilt samvaron
med den lärde Hemming Gadli kommo
att betyda mycket för G:s utveckling
och för hans uppfattning av de
"trolösa jutarna". Förhållandet till
uni-onsgrannen, denna landets stora
fråga, fick han för övrigt snart stifta
direkt bekantskap med. År 1518 deltog
lian i slaget vid Brännkyrka. I okt.
s. å. blev lian svekfullt bortförd till
Danmark, då han jämte fem andra av
rikets män hade lämnats såsom
gisslan åt Kristian II för dennes
planerade underhandlingar med svenskarna.
Som fånge ställdes han under uppsikt
av sin frände Erik Banner (Banér) på
Kallö slott i östra Jylland, hos vilken
lian åtnjöt relativt stor frihet och god
behandling. Inför Kristians
rustningar för ett nytt krigståg mot Sverige
växte G:s oro, och i sept. 1519
lyckades han fly till Lybeck. Banner sökte
å Kristians vägnar förgäves förmå
staden att utlämna honom, ocli genom
de lybska "Stockholmsfararnas"
medverkan fick G. tillfälle att återvända
till Sverige. 31 maj 1520 landsteg han
på Stensö udde vid Kalmar. — Vid
det laget hade Kristian efter Sten
Stures död erövrat större delen av
landet, och G:s agitation för fortsatt
motstånd hade ringa framgång.
Varken i det ännu ej intagna Kalmar eller
på den småländska landsbygden, icke
heller i Mälarlandskapen, dit lian
därefter begav sig, vunno hans manande
ord något gehör. Han höll sig gömd på
sin fädernegård Rävsnäs vid
Mariefred, då han på hösten 1520 nåddes av
underrättelser, som bragte honom
nära förtvivlan. Huvudstaden hade
kapitulerat, dess hjältemodiga
för-svararinna, Sten Stures änka
Christina Gyllenstierna, hade sett sig
nödsakad att hylla Kristian som Sveriges
konung, och vid Stockholms blodbad
hade G:s fader, hans svåger och ett
flertal av hans närmaste manliga
släktingar avrättats. Hans mormoder,
moder ocli tvenne systrar hade
fängslats — modern och systrarna dogo
några år därefter i Köpenhamns "Blå
torn". Själv hotades lian av
ekonomisk ruin, då Kristian låtit
konfiskera de avrättades egendom. Jagad av
konungens utskickade och under
växlingsrika äventyr, som av senare
tiders folktradition utökats ocli
färglagts, drog han upp mot Dalarna för
att som Stureman söka resa detta
landskaps av gammalt Sturevänliga
allmoge. Vid jultiden 1520 talade han
till menigheten på kyrkvallen i Mora
men möttes av tvivel och reservation.
Gripen av misströstan sökte han sig
då upp mot Norge, tydligen i avsikt
att den vägen nå utlandet. Men nära
gränsen återkallades han av ett par
utsända skidlöpare. Bönderna hade
nämligen fått bekräftelse på Kristians
våldsamma framfart mot hela den
sv. befolkningen och därigenom blivit
omstämda. Eldade av hans folkliga
vältalighet samlades nu bondeskaror
från de övre dalasocknarna kring
honom och utsågo honom i jan. 1521
till Dalarnas hövitsman. I spetsen för
några hundra dalkarlar företog han i
febr. sitt första tåg till Kopparberget,
där av bergsfogden uppburna skatte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
