Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav II Adolf
158
Gustav II Adolf
Gustav II Adolf. Rödkritsteckning
tillskriven L. Straueh 1632 (Skolhuset,
Madenhau-sen, Tyskland).
katoliseringen. Genom segern
lämnades också med en gång hela mell.
Tyskland öppet för svenskarna. Ehuru
många önskade, att G. nu skulle tåga
direkt mot kejsarens arvländer, valde
han vägen genom Thüringen mot
Pfalz och Rhenländerna. Över
Wurzburg giek den sv. konungens segertåg
till Frankfurt a. M. och Mainz, i vilka
städer han tog sitt vinterkvarter 1631
—32. Mycket har skrivits om de
planer G. nu — på höjden av sin makt —
hyste för krigets fortsättning. Att det
ursprungliga, blygsamma
programmet fått ge vika för mer omfattande
planer står klart, men vart G. innerst
inne syftade, är ej lika lätt att
avgöra. Säkert är dock, att han
planerade en samverkan mellan Sverige och
Tysklands protestantiska stater även
för freden och tänkte sig själv som
ledare för ett stort förbund av dessa
stater. Måhända sträckte sig planerna
ännu längre —■ mot en protestantisk
kejsarkrona. I vilket fall som helst
krävde emellertid hans planer, att
både kejsaren ocli den katolska ligan
tvingades acceptera Sveriges
fredsvillkor. Det fortsatta kriget måste
därför riktas mot de katolska
kärnländerna i s. Tyskland. — I mars
1632 bröt G. upp från Frankfurt mot
sydöst. Nürnberg befriades och
passerades, Donau överskreds, och vid
floden Lech blev den gamle Tilly för
andra gången besegrad. Därefter låg
Bayern öppet för G. och blev också
grundligen brandskattat. I detta
nödläge tvangs kejsaren att återkalla
Wallenstein och ge honom de mest
vidsträckta befogenheter. Sedan denne
satt upp en ny här, tågade G. norrut
ocli förskansade sig i Nürnberg, dels
för att avvakta motståndarens vidare
aktioner, dels för att invänta
förstärkningar. Under sommaren infann
sig Wallenstein och slog läger utanför
staden, närmast i syfte att söka
uthungra svenskarna och pressa dem till
aktion. Planen lyckades delvis: G.
skred omsider till ett anfall, som helt
misslyckades — konungens första
nederlag i Tyskland. G. kunde
emellertid ostörd avtåga från
Niirnbergtrak-ten och samlade i stället trupper i
avsikt att företaga ett fälttåg mot
de österrikiska länderna. Wallenstein
vände sig då mot Sachsen, och denna
hans aktion ledde till att G. tvangs
överge sin offensiv i s. Tyskland för
att först söka besegra Wallenstein.
I ilmarscher lät G. sina trupper i
okt. 1632 skynda norrut för att före
vinterns inbrott komma till ett
avgörande. Till sist möttes de båda
härarna vid byn Lützen, och där
utkämpades en grå novemberdag (6 nov.
1632) den av G. länge eftertraktade
striden. Efter en segsliten kamp
stannade svenskarna som segrare på
valplatsen men till ett fruktansvärt pris
— konungens liv. — G. blev
protestantismens räddare undan den
framstormande katolicismen, måhända
också Europas befriare från ett nytt
liabsburgskt allenavälde. I sitt eget
lands utveckling har han betytt mer
än de flesta. För alla tider avlägsnade
han faran från Danmark och gjorde
Sverige till Nordens starkaste makt
och till Östersjöns behärskare. Inåt
skapade lian ordning i förvaltning och
rättskipning, genomförande många
reformer, påbörjande eller planerande
andra. Med rätt gav honom hans
egen samtid hedersnamnet den store.
Många samtida vittnesbörd finnas om
tjuskraften i G:s personlighet. Hela
livet igenom behöll han något av yng-
Gustav II Adolf. Bronsbyst av H. von der
Putt 1632 (Arméförvaltningen).
lingens glada, medryckande livsmod.
Ivern och anfallshumöret voro starka
drag i lians karaktär även vid mogna
år — både i sällskapslivet, vid
förhandlingsbordet och på slagfältet.
Dock kunde dessa egenskaper taga
sig skiftande uttryck och växla
mellan välvillig älskvärdhet och
koleriskt uppbrusande, då orden föllo
häftiga och hårda. Eljest hade G. ett fritt
och okonstlat sätt att umgås med
människor och öppenhjärtigt och
rättframt diskutera med både vänner
och fiender. Därtill bidrog hans
påtagliga lätthet att uttrycka sig i tal
och skrift — som resonör i enskilda
lag, som debattör i rådet, som talare
inför riksens ständer hade lian samma
framgång. Redan som ung visade G.
prov på märkliga
statsmannaegenskaper —■ organisationsförmåga,
diplomatisk skicklighet och
människokännedom. Med tiden ökades också
glansen kring hans personlighet i relation
till hans växande roll i det politiska
livet. Två ting utmärka framför allt
lians utrikespolitiska verksamhet: den
vida blicken och den fasta
beslutsamheten, grundad på en noggrann
kalky-lering av spelets alla faktorer. Så
gick med tiden hans rykte långt
utöver det egna landets gränser: vän
och fiende betygade småningom, att
av tidens politiker var G. den störste.
"Så stort är denne konungs snille, att
det ej till en hundradedel kan
uttryckas med ord", skrev 1627 den nyktre
Louis De Geer, som annars är känd
för att ej slösa med berömmet. Som
fältherre var G. tidens främste. Inte
minst betydande var därvidlag hans
härorganisatoriska reformer, vilka
togo sikte dels på en förbättrad
utbildning, dels på att åstadkomma
större överensstämmelse mellan
truppförbands- och stridsorganisationen.
Därigenom vann G. en långt
smidigare stridsledning än som vid den
tiden var vanlig. Dessa förbättringar
utgjorde grundvalen för den nya
taktik, som G. lancerade och som främst
eftersträvade stor rörlighet på
slagfältet, samverkan mellan de olika
truppslagen och en högt uppdriven
eldverkan. Även i strategiskt
avseende var G. en nydanare. Den
förhärskande uppfattningen såg i
erövrandet av fästningar och landområden
det främsta medlet att bryta
motståndarens stridsvilja. Ännu under
ryska och polska krigen delade G. i
stort sett denna uppfattning, men
under det tyska kriget tillämpade han
nya och djärvare principer, vilka till
sist avsågo att i ett enda avgörande
fälttåg bringa motståndaren på fall
ocli kriget till ett slut. Typiska drag
i denna strategi utgöra den
omsorgsfulla baseringen, de överraskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
