- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 3. G-H /
164

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolf - Gustav V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustav IV Adolf

164

Gustav V

Gustav IV Adolf. Målning (detalj) av P.
Krafft <1. y. 1809 (Tynnelsö).

sakat att ingå fördrag med
Napoleon oeh motta franska trupper. På
grund av otillräckliga förberedelser,
usel ledning ocli Sveaborgs fall genom
förräderi gick kriget från början
olyckligt för svenskarna, ocli vid
slutet av året var bela Finland i fiendens
våld trots stora ansträngningar att i
tid bringa undsättning. Ryssarna
kunde nu förbereda attacker mot det
egentliga Sverige. Kriget med
Danmark fördes lamt på bägge sidor; den
engelska hjälpen inskränkte sig
huvudsakligen till ett med den sv.
flottan samverkande flottdetachement. —
Under dessa förhållanden inträdde
hösten 1S08 en i längden oundviklig
brytning mellan G. och lians rådgivare
med riksdrotsen C. A.
Trolle-Waclit-meister i spetsen. Medan
konungen till varje pris ville fortsätta
kampen i öster och fördenskull sökte
genomdriva omfattande rustningar för
ett nytt fälttåg med delvis offensiva
syften, ansågo ämbetsmännen dylika
anstalter militärt gagnlösa och
finansiellt ruinerande; inte minst
opponerade de sig mot att den nyligen
skapade redan i penningväsendet höll på
att gå förlorad. De sökte därför på
alla sätt hindra G. i hans planer ocli
krävde i stället, att ständerna skulle
inkallas. Konungen följde i mångt och
mycket deras anvisningar, vilket bl. a.
ledde till en ödesdiger inknappning av
de militära anslagen, men i själva
huvudfrågan stod han ej att rubba.
Bl. a. lät lian i jan. 1S09 utskriva en
mycket dryg krigsgärd. De mest
oppositionella ämbetsmännen planerade
då en allmän strejk i syfte att tvinga
G. till eftergifter eller till abdikation,
men då de ej lyckades vinna sina mera
lojala kollegers anslutning, måste de
avstå från sin plan. Vid denna tid
var G. nära att br}Tta med
engelsmännen, vilka vägrade att öka sina sub-

sidier. Konflikten bilades dock, och i
början av mars ingicks en ny
subsidietraktat på samma villkor som förut.
Kort därpå följde emellertid G:s fall.
— Signalen till resningen mot G.
kom från armén, där missnöjet med
hans strategi och utrikespolitik var
mest utbrett ocli där man, delvis till
följd av anslagsminskningen,
allvarligt led av dåliga livsmedels- oeh
sani-tetsförhållanden. Planen på en revolt
l.ade varit aktuell redan i Pommern
1807. Verklig fart togo
revolutionstankarna först på hösten 1808, då de
särskilt omhuldades av en grupp
officerare vid de på Åland förlagda
fotgardena, vilka i okt. blivit
degraderade av G. efter en misslyckad
landstigning i s. Finland. De hetsigaste
bland dem talade t. o. m. om ett
kungamord. Konspirationerna vunno
även talrika anhängare i Stockholm
och i Värmland. Sedan ett kuppförsök
i febr. 1809 misslyckats, delvis på
grund av bristfällig organisation och
delvis till följd av ämbetsmännens
vägran att medverka, greps
initiativet slutligen av den i Värmland
tjänstgörande överstelöjtnanten G.
Adlersparre, en av oppositionsledarna
vid 1800 års riksdag. I början av mars
höjde han upprorsfanan och började
med en truppstyrka ett tåg mot
Stockholm i syfte att avsätta G., inkalla
ständerna, inhibera krigsgärden och
öppna fredsunderhandlingar.
Underrättelsen om upproret nådde 12 mars
G., som på natten beslöt att med alla
disponibla trupper bege sig söderut
för att med hjälp av sina i Götaland
förlagda styrkor uppta kampen med
insurgenterna. De civila och militära
oppositionsmännen i huvudstaden,
vilka dittills förhållit sig passiva,
beslöto emellertid då att ingripa, dels
för att hindra konungens avresa från
Stockholm och dels för att förekomma
den i mångas ögon alltför radikale
Adlersparre. På morgonen 13 mars
arresterades G. på slottet av
generalmajor C. J. Adlercreutz och sex andra
officerare, varefter hertig Karl
övertalades att inträda som
riksföreståndare. Efter ett flyktförsök
resignerade G. ocli gjorde ingen ansats att
mobilisera den latenta rojalism, som
ännu på många håll fanns kvar ute i
landet, där man ej på samma sätt som
bland revolutionsmännen gav G.
skulden för alla olyckor, som övergått
riket. Sedan G. inlämnat en frivillig
tronavsägelse, vari lian dock trots
kraftiga påtryckningar vägrade att
inbegripa även sin son Gustav,
förklarades lian och lians arvingar 10
maj av ständerna förlustiga Sveriges
krona. — Först i dec. 1809 fick G.
lämna Gripsholms slott, där lian
hållits under bevakning, och fördes då

till Tyskland. Med sin familj, som
följde honom i landsflykten, avbröt
han snart alla förbindelser. Han skilde
sig 1812 från sin gemål. Själv förde
lian under återstoden av sitt liv ett
oroligt och kringflackande liv på
kontinenten; 1810—11 besökte lian
England. Efter att ursprungligen lia
kallat sig greve av Gottorp och sedan
hertig av Holstein-Eutin antog han
1816 namnet överste Gustafsson.
Under denna benämning utgav lian flera
politiska småskrifter, vari lian i lugn
ton försvarade sina åtgärder som sv.
konung. Sina sista år tillbragte G. i
största isolering i den schweiziska
staden S:t Gallen. Förutom sonen
Gustav efterlämnade ban tre döttrar.
År 1884, tre år efter det hans
dottersons dotter prinsessan Victoria av
Baden blivit sv. kronprinsessa, fördes
lians stoft till Riddarholmskyrkan i
Stockholm. — Uppfattningen av G.
bestämdes länge helt av lians fiender,
"1809 års män", vilkas starkt
fördömande inställning kommer till
synes bl. a. i P. A. Granbergs arbete
"Historisk tafla af f. d. konung
Gustaf IV Adolfs sednaste regeringsår"
(1—3, 1810—11). Först i senare tid
liar G:s politik rönt större förståelse,
främst genom Sam. Clasons
banbrytande forskningar, framlagda bl. a. i
arbetet "Gustaf IV Adolf och den
europeiska krisen under Napoleon"
(1913). Till Clason ansluter sig i
huvudsak F. W. Morén i "Svenska
folkets historia" (5, 1942). Den äldre
uppfattningen finnes dock, om än
åtskilligt modifierad, alltjämt kvar i
moderna framställningar, t. ex. L.
Stavenow, "Sveriges historia till våra
dagar" (10, 1925) och N. Edén, "1809
års revolution" (1911; 2 uppl. 1928).
Det senaste arbetet om G. är S.
Carlssons avh. "Gustaf IV Adolfs fall"
(1944). — Bland skönlitterära förf.,
som behandlat G., kunna nämnas
Runeberg, Böttiger, Snoilsky och S.
Elkan samt engelsmannen
Words-worth och fransmannen Hugo. De
båda senare ha i likhet med många
andra utlänningar visat en helt annan
uppskattning av G:s kamp mot
Napoleon än lians egna landsmän. St. C.

Gustav V, konung, f. 16 juni 1858
på Drottningholms slott. Föräldrar:
k nung Oscar II och drottning Sofia,
f. hertiginna av Nassau. Om G:s ätt
se Bernadotte. G. erhöll namnet Oscar
Gustaf Adolf och titeln hertig av
Värmland. -— G. besteg tronen den
S dec. 1907. — Under omsorgsfull
ledning av den viljestarka modern ocli
av fadern, som var en metodisk
arbetsmänniska, fick den unge prinsen
en utmärkt uppfostran, som ej
saknade för tiden ovanliga drag. G. sattes
jämte sina yngre bröder Oscar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:14:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/3/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free